Etikettarkiv: Kamp

10 år av miljökamp (slutsatser)

1. Motstånd lönar sig

Ojnareskogen är numera ett Natura 2000 område. Vilseskogens nyckelbiotop har utvidgats och avverkningsanmälan gått ut. I Blodstensskogen kommer antagligen 2/3 av skogen att bli ett naturreservat. Hela Lill-Skarjak har blivit en del av ett naturreservat på 890 hektar. Från Gällivare sameby har vi fått reda på att Sveaskog inte har avverkat en enda skog i deras område sedan Skogsupproret utförde sina blockader i närheten år 2019.

Vår slutsats är helt enkelt att motstånd lönar sig. Hade det inte varit för att människor satt sig i vägen och fysiskt satt stopp för dessa avverkningarna hade antgaligen alla de skogarna varit borta nu. Av de blockader och ockupationer som hänt de senaste 10 åren har faktiskt förvånansvärt många lyckats. Det är värt att fira tycker vi. Grattis allihopa!

2. Få kan göra stor skillnad

Den andra slutsatsen vi vill sprida är att det behöver inte vara så avancerat, och man behöver inte vara så många för att göra stor skillnad. Bara en liten grupp vänner kan göra all skillnad. I Lill-Skarjak var det till exempel bara tre personer som spontant körde dit och sa att de skulle sätta sig ivägen ifall de fortsatte att avverka. Nu är det ett gigantiskt naturreservat där. Tänk om fler gjorde spontan-aktioner på sina strötimmar.

3. Diversity of tactics vinner

Men de direkta aktionerna är självklart inte det enda som skyddat dessa skogarna. Dessa aktioner har varit en del av en mångfald av andra handlingar. Självklart är det mångfalden av gärningar som varit det som fungerat. Det har involverat allt från samtal, pappersarbete, demonstrationer, sabotage, konstskapande, barrikadbyggande, civil olydnad, samtal, byråkratiska processer, inventering osv. Men det går inte att bortse ifrån att utan det direkta fysiska motståndet hade många av dessa skogar varit borta vid det här laget.

Vad fan är diversity of tactic?

Läs mer i vårt nya zine

Vill du veta mer om alla dessa kamper som pågått de senaste 10 åren. Läs vårt nya zine, och skriv gärna ut det så att fler kan läsa. Och gå gärna ut och gör saker så att vi faktiskt kan fylla på i zinet. Tillsammans kan vi se till att nästa utgåva blir en hel bok.

(Klicka på Zines i flikarna där uppe)

10 Years of Resistance (Conclusions)

1. Resistance pays off

The Ojnare forest is now a Natura 2000 protected area. Vilseskogen’s key biotope has expanded and the clearcutting permit has expired. Two thirds of Blodstensskogen will apparently be made a conservation area. All 890 hectares of Lill-Skarjak has been declared a nature preserve. We’ve heard from the Sámi village Gällivare that Sveaskog hasn’t cut down a single forest in their area since the Forest Rebellion blockades in 2019.

We can easily conclude that resistance works. If it weren’t for physically putting our bodies in the way of the destruction, all of these forests would likely be gone now. Of all the occupations and blockades over the last ten years, a surprisingly large amount of them have been victorious. That’s worth celebrating. Congratulations, everyone!!

2. Even small numbers can make a difference

The second conclusion worth spreading is that resistance to colonialism in any of its forms doesn’t have to be complicated or advanced, and you don’t have to be that many people to make an impact. Even a small group of friends can make all the difference. For example, Lill-Skarjak started by just three people spontaneously driving there and declaring they’d sit in the way if they kept cutting. Now it’s a gigantic nature preserve. Imagine if more people did spontaneous actions on their free time!

3. Diversity of tactics wins

Direct actions are of course not the only strategy that has protected these forests. Many other types of actions have taken place over the last ten years. It is this widespread and creative approach to attacking from all sides that has been the strength of these campaigns. This has included phone calls, paperwork, sabotage, art, barricades, civil disobedience, bureaucratic processes, etc. But it goes without saying that without physically blocking the machines, the trees would no longer be here.

What the hell is diversity of tactics?

Read more in our new zine

If you want to learn more about all of these fights over the last ten years, read our new zine and feel free to print it out so that more can read it. And of course, please go out and do more things we can write about in the next edition. Together we can make sure the next publication is a whole book!

(Click on Zines in the files above)

Anarki i norr-träff 16-20 juli i Gässjö

In english further down.

Den 16 till den 20 juli bjuder vi in till anarkistisk nätverksträff. Om du har lust är du välkommen innan och att stanna efter. Det är en träff öppen för alla som är intresserad av eller nyfiken på anarki och frihetlighet. För att vi ska ha lite koll på hur många som kommer vill vi gärna att du anmäler dig.

Tanken är att träffen ska vara mer praktiskt lagd, med gott om tid för att bara hänga och lära känna varandra bättre. Vi har preliminära förslag på programpunkter men alla är välkomna att bidra till programmet. Vi har också en önskan att planera och genomföra en aktion under träffen.

Förslag på workshops och infopunkter:
– Anlägga odlingsbäddar ws
– Trädklättring ws
– Lockons ws
– Självförsvar ws
– Vilseskogsinfo
– Byggprojekt
– Föreläsning om när byarna sprängdes – enskiftesreformen

Träffen är självorganiserad och vi skapar den tillsammans och det är knytis som gäller med maten.

Vi bor, lagar mat och har workshoparna utomhus, så det är tält och oömma kläder som gäller. Det finns några sovplatser under tak för den som saknar tält. Vid regn får vi försöka få plats i något av husen.

På grund av coronapaniken begränsar vi denna träff till max 50 personer (vilket knappast kommer uppnås) och vi ser till att hålla minst 2 meters avstånd till våra kamrater ifall du inte fått samtycke till närmare umgänge.

Kärlek och raseri Ⓐ

Between the 16th and 20th July we invite you to an Anarchist gathering in Gässjö, near Edsele. You are welcome to show up before and stay after the gathering is finished. The gathering is open for everybody who is interested in or curios of anarchy. We would appreciate if you register so we can get some idea of how many will show up.

We wish this gathering to be a bit more practical, with plenty of time to just hang around with people and to get to know each other better. We have some thoughts about possible topics on the agenda, but everyone is welcome to contribute. We also wish to do an action during the gathering.

Possible workshops and info:
– Making vegetable beds ws
– Tree climbing ws
– Lock-ons ws
– Selfdefence ws
– Vilse forest info
– Building projects
– Talk about enclosure reforms in so called Sweden (in swedish, translated if needed)

The gathering is self organised and we create it together. Bring your own food. We live, cook food and have the workshops outdoor so bring your tent and your outdoor clothes. It is possible to sleep ”inside” for a few people if someone don’t have a tent. If it rains we will have to find some space indoors in some of the houses.

Because of the corona panic we limit the possible numbers of people to maximum 50 (which we hardly will reach). And we make sure we keep minimum 2 meter distance to the nearest comrade, unless you have consent to be closer to each other.

Love and rage Ⓐ

Gállokläger 19-21 juli

Regeringens beslut om gruvan i Gállok kan komma när som helst, därför vill vi bjuda in till ett läger där man kan träffas, konspirera ? och fira att Jokkmokk ännu är gruvfritt. I 13 år har Beowulf mining försökt få tillstånd att bryta malm i Gállok och sommaren 2013 utspelade sig kampen för att stoppa provbrytningen. Hittills har frågan kastats hit och dit då ingen vill ta i en fråga som berör Sveriges aktivt koloniala arv. Ingen vill ta beslutet att köra över samerna med rennäringen och förstöra en kommun, där natur- och kulturlivet blomstrar, med en ful gruvexploatering. Joina sagans rebeller, ta ställning för jorden, ha det fint i skogen och visa att Jokkmokk inte ska förstöras av en gruva!
Praktiskt:
Till lägret behöver man ha med egen campingutrustning och mat – det är ca 5mil till affären som nås med bil. Det går att ta kvikkjokksbussen till närheten och vi kan då hjälpa till att hämta upp om det skulle behövas (ev. kan vi fixa skjuts från Jokkmokk city). Lägret är alkohol och drogfritt. Vi behandlar naturen som helig och skiter i en grop. Bada och tvätta sig gör man i sjön Gállokjávrre och om man vill kan man fiska och laga mat tillsammans över eld (om inte eldningsförbud råder – då stormkök eller liknande). Lekar och aktiviteter hittar vi på där! Kontakt förmedlas via kamp@kolonierna.se
Skriv ett litet mejl så försöker vi svara asap (vildingar som vi kanske inte sitter och vaktar internet hela tiden).

The torrefied pellet plant will not be built on the Limousin mountain!

Limosinbergen

The torrefied pellet plant will not be built on the Limousin mountain!

This is an invitation from the Limousine Mountain to all potential
accomplices who oppose the industrial offensive currently taking place
under the veil of an ‘ecological transition’.

To our dear Friends in struggle in Khimky, in Bure, in Iceland, in Notre
Dame des Landes, in Białowieża, in Durham, in the the Cevennes
Mountains, in the Mi’kmaq Territory, i amazonia, the woods of  Charnie,
in Cambo, in Salau, in the Susa valley, in Dompierre, in Roşia Montană,
in Standing Rock, in Gueret, in Atenco, on the Isthmus of Tehuantepec,
in Chalkidiki, in Saint Victor, at the Lake Baikal, in Wallmapu
(Mapuche-Territory), in Guayana, in Saint-Yrieix-la-Perche, in Pyhäjoki,
on the dunes of Trégor, in İstanbul, in Landivisiau, at the Hambacher
Forst, in the Woods of Chambaran, at the Makwa Camp (Ojibwe
Territories), in Loc Envel, in the K’iche Territory, on the shores of
Kafue, in the Wendland, in the Niger Delta, in the Gran Chaco, in
Merléac, in Norra Kärr Vättern, in the gardens of Lentillères, in the
Treburer Woods, in Jabiluka (Mirarr Territory) – and everywhere  people
counter the industrial madness…

Hello

We write to you from the mountains of Limousine, somewhere in central
France. Our region is being threatened with the construction of a
torrefied biomass plant. This large-scale industrial project is being
planned in the small rural towns of Bugeat and Viam, in the Corrèze
region, an area that is a natural refuge with valleys, moors and
forests.

The development plans are being lead by a venture capitalist1 who
stumbled upon a great opportunity to make a quick buck when he made
friends with the president of the Corrèze city council
2, who is known
for his ties with the agro-industrial lobbies. Despite numerous concerns
and well-argued opposition to the plan, the public inquiry has announced
its support for the project. This makes it clear that they intend to
carry out their plans of development by force. Thus we have entered a
new phase of our struggle and the time has come to call for your
support.

The goal of this project is to introduce a new torrefaction method that
was developed in the US. The product produced will be marketable as
‘renewable energy’ and it will be burned in French coal plants. In
short, this is an obvious attempt at a ‘green washing’ campaign that
seeks to save the same energy devouring system that has pushed us to the
brink of collapse. The magnitude of the project and the astronomical
quantities of raw plant material that it would transform into charcoal
(including the roots of the felled trees) would quickly make a desert of
our fragile mountain soils.

In recent decades, these soils have already suffered from the industrial
exploitation of resinous wood plantations. Heavy machinery, systematic
clear-cutting, rootstock removal, pesticides and heavy rains have all
taken a huge toll on our environment. It is undeniable that this process
of exploiting our natural resources is disastrous. The pellet plant
would serve as a bonus for this suicidal logic.

The development of ‘biomass’ energy seeks to put the forest as a whole
to work. This voracious beast is on the verge of attacking the plateau’s
beautiful hardwood forests as well. These mixed forests regrew on the
land in an unregulated manner after they were abandoned during the rural
exodus. These lands are now being targeted by developers who want to
control, calculate and profit from these wild regions.

For us, the struggle is about more than mere resource management or the
preservation of our particular lifestyle. This is a fight to affirm a
different way of relating to the world. We humans are but a small
fraction of that world. Like many of you, we have decided to turn our
back on our species’
frenetic race towards its own destruction. This fatal destiny of mankind
is not ours. We choose to live as earthlings amongst a diversity of
earthlings, and to defend that which makes life possible. It’s on behalf
of nature itself and its violent impulses to defend itself (which we
have only seen a small portion of) that we have made the decision to
hinder anyone seeking to add to the general pillage.

The various struggles that you all have lead all over the globe in
recent years have been a great inspiration for us. Today we would like
to contribute to a necessary effort of coordinating on at least a
European scale. There is much to share and to learn about facing off
against these projects. Even though each project seems different, they
are all expressions of the same old extractivist logic. A logic that
tries so conceal itself by hiding behind the moral alibi of an
‘ecological transition.’ Let’s share our analysis, our stories,
techniques and strategies, many of which were successful.

We invite you to come and visit us, to lend a hand if the need arises,
or to express your support in any way possible. Whether it’s today,
tomorrow, or in the weeks and months to come, we hope you will fight
alongside us during this decisive and time and help us bury this project
once and for all.

A big thank you to all. We hope to see you soon

Friends of the Limousin forest

amisdelaforet [at] riseup.net

*1  M. Gaudriot CEO of the enterprises CARBON’ ENGINEER BUGEAT-VIAM  and
SOMIVAL
*2  M. Coste, president of the Conseil Général de la Corrèze.

Ore skogsrike

Vi åkte och besökte Ore Skogsrike i dalarna, det är ett skogslandskap med massa rödlistade arter och nyckelbiotoper som är hotat av statliga Sveaskog. Dom har redan huggit ner vissa delar, men det finns mycket kvar att rädda. För att hjälpa till kan en bland annat sprida information, hjälpa till att bevaka på plats och/eller vara beredd på att åka dit och bråka när Sveaskog dyker upp igen. Det kan vara väldigt snart. I filmen flyger vi över skogarna som skövlas eller hotas. Det är en av dom sista riktiga skogarna vi har kvar.

 

Hej och välkomna till protestläger i Gállok!

Gruvkramarna håller hårt i sin idé som går ut på att tjäna sjuka pengar på att döda och gräva i moder jord. Dom är metodiska och planerar långsiktigt. Dom lobbar och håller på.

Kampen i Gállok 2013 gav ett starkt resultat. Folk över hela världen fick upp ögonen för platsen och striden om land och vatten. Kolonialismen får vanligtvis fortgå här utan ett höjt ögonbryn men vi riktade om strålkastarna.

Förödelsen skulle bli omfattande om ännu en gruva öppnas. Tre gruvor har under 2000-talet öppnats och sedan gått i konkurs. Det har lett till stora giftutsläpp och att skattebetalare fått betala den sanering som kunnat göras. Ändå har sjöar dött och stora områden ödelagts.

Situationer som denna rör inte bara renskötande samer utan oss alla. Vattendragen från gruvområdet leder rakt ner i Luleälv och Östersjön. Alla har vi hur som helst ett ansvar – med dom förmågor vi individuellt har – att stoppa ytterligare miljöförstöring och kolonialism i Sápmi.

Du är välkommen att ta med vänner till lägret som kommer vara 17-23e Juli i Gállok utanför Jokkmokk. Tanken är att vi ska träffas igen och ha kul tillsammans i skogen och på nytt he grus i maskinen. Vi är dom historieböckerna kommer att berätta om i framtiden. Framtidens barn kommer att tacka oss för att vi brydde oss om jordens och deras liv! Inget är för litet och inget är för stort. Tillsammans är vi starka och kan skydda vår jord!
❤️????

för mer info och kontakt:
kamp@kolonierna.se
0707801572

Gállok står med Standing rock

Gállok är fortfarande hotat. Gruvindustrin har inte gett upp och stora delar av den kvarvarande gammelskogen är nu hotad av avverkning. Skogen kring det planerade gruvhålet i Gállok är nu uppmärkt för avverkning, men många är redo att stoppa maskinerna.

I detta den Sjätte Utrotningens tidevarv är detta inte enbart en lokal, utan även en global fråga. Samma mönster av exploatering upprepas överallt, jorden runt. Men överallt där exploatörerna dyker upp föds också motståndet.

I helgen fick Kamp Gállok besök av vattenförsvararen Leo Yankton från Standing Rock. Aktivisterna utbytte erfarenheter, tankar och visade solidaritet med varandras kamp. “Även om avståndet är stort står vi tillsammans. Vi kommer inte att ge upp, för det vi försvarar är vårt hem, vår värld. Vi kommer inte att acceptera fortsatt exploatering, inte i Gállok, inte i Standing Rock. Det är nog nu.” säger Eino Kenttä, Kamp Gállok.

Kontakt: Mose Agestam, 0738073191, kamp@kolonierna.se

Dagens polis skyddar morgondagens Hitler!

Dagens polis skyddar morgondagens Hitler! skrek jag med all min kraft där jag låg med ansiktet ner i asfalten på Fredsgatan i Stockholm. Vi var många mot nazisterna den dagen och styrkan i att se all frustration förvandlas till kämpaglöd hos alla dom som vågade konfrontera nazisterna går inte att beskriva i ord.
Och samtidigt kände jag mej så otroligt maktlös. Vi var många som skrek dom där orden ihop och för varje gång dom passerade mina läppar blev innebörden så mycket verkligare. Det var som att alla bitar föll på plats, allt jag såg var hotfulla svarta kängor som omringade mej och allt jag hörde var ekot i mitt huvud: Dagens polis skyddar morgondagens Hitler…

Det kunde inte bli verkligare än såhär, i kampen mot nazismen står vi ensamma. Nog visste jag det redan, men varje påminnelse är lika smärtsam för det. Tårarna rann nerför mina kinder.

Det är märkligt egentligen hur även dom mest radikala människor så lättvindigt kan ställa sej bakom idén om att i kampen mot rasismen står vi alla enade. Gör vi verkligen det? Är det här samhället som annars är vår svurna fiende plötsligt vår allierade i kampen mot en ännu större ondska?

Rasismen är en konsekvens av det system vi lever i, inneboende i dom verktyg för exploatering som står till överhetens förfogande; nationalstat, kolonialism, kapitalism, med flera. Den är och har alltid varit grundläggande för att kunna rättfärdiga rovdrift på människor och andra djur, på samhället och på miljön, och måste därför få fäste i människors medvetanden och i deras världsbild. Hela det här systemet bygger på exkludering av ”dom andra”!

När rasismen får fäste i samhället, som idag, är det i kölvattnet av dom systematiska attacker på sociala gemenskaper som staten använt sej av för att splittra människor, få dom att förlora fotfästet i världen och sedan fånga in dom i ett ”vi” – folkhemmet – av medborgare som hellre identifierar sej med den överhet som suger ut dom än med ”dom andra” som hamnat utanför. När staten sen sviker, vilket den gör gång på gång, följer missnöjet den institutionaliserade rasismens mönster och slår neråt mot dom som redan är utsatta för statens våld: invandrare, människor med icke-vit hudfärg, homosexuella, och alla andra som inte uppfyller folkhemmets medborgarnorm.

På så sätt är rasismen i det närmaste en sinnesförvirring och det är djupt tragiskt att den ofta blir ett uttryck för människors frustration över sin egen utsatthet, över att staten har svikit alla löften den gav. Intentionen är en protest mot samhällets svek, konsekvensen blir att ge ytterligare syre till statens maktutövning och sparka på dom som redan ligger.

Vi vet redan det här, det är inget nytt. Men ändå är många så upptagna med att skapa en bred front mot rasismen, att samla alla från vänster till höger, socialister, liberaler och konservativa, i en gemensam kraftsamling som visar att samhället visst inte accepterar rasism och främlingsfientlighet. Men till vilket pris? Vilka drömmar delar vi med dom som vill försvara det här samhället och vilka kompromissar vi bort i jakten på enighet? Vi behöver dom inte, vi behöver inte deras godkännande. Vi behöver inte liberaler vars enda bidrag till den antirasistiska debatten är att anklaga antifascister för att välja fel metoder, vi behöver inte socialister som tror att solidaritet innebär mer makt åt staten. Sverigedemokraterna, Svenskarnas Parti, Svenska Motståndsrörelsen, alla är dom missnöjesyttringar mot överheten, och vårt svar måste vara att formulera våra egna alternativ i tydlig opposition mot både dom och mot Systemet som exploaterar oss alla.
Vi kan inte vara ett ”vi” med det systemet, vi kan inte stå enade med våra förtryckare i kampen mot rasismen, vi förkastar staten och omfamnar friheten, det är det som gör oss till radikala!

Slutligen, kampen på Fredsgatan gav mej också en väldig massa hopp. Att se så många människor stå upp mot nazisterna – med eller utan uniform – och se att så många vågade trotsa polisens våldsmonopol och försvara sej när dom attackerade, det vittnar om en längtan efter frihet som är starkare än den  rädsla makten sprider och att Fred bara är ett annat ord för lydnad, att konflikten blottas så fort vi väljer att spjärna emot. Det är i stundens hetta, när verkligheten kolliderar med illusionen om demokrati, som människor radikaliseras. Det är i kampen mot det rådande systemet och allt som förtrycker oss som rasismen kan besegras!

Brev till anti-gruvrörelsen

Vi anser att anti-gruvkampen är en del av en större generell kamp mot industricivilisationen, kapitalismen, staten, patriarkatet, kolonialismen eller vad en nu vill kalla alla de institutioner och fenomen som förtrycker och förstör våra liv och omgivningen vi lever i. Allt måste bort. Vi måste inse att vi alla är naturens barn. Att se naturen som något som är till endast för människan är vidrigt och en del av den koloniala och dominerande kulturen vi vill bekämpa.

 

Med erfarenheterna av gruvmotståndet i bland annat Ojnare och Gállok bör vi nu se framåt, inför fortsatta och kommande strider, och fundera på vilka metoder som faktiskt fungerar och på vilket sätt vi kan föra en effektiv kamp fortsättningsvis.

 

Till att börja med är en effektiv kamp en nykter kamp. Att berusa sig i stundens hetta, då blockaden står på vägen, eller när vi utför manifestationer etc., är inte ansvarsfullt utan passiviserar oss bara. Alkohol är maktens verktyg för att förlama ursprungsbefolkningar och fattiga klasser i samhället, och förstärker bara patriarkatets strukturer och våldsamhet överlag. Det är viktigt att vi förstår alkoholens effekter på vår förmåga att effektivt kämpa för frigörelse.

 

Vi måste förstå att kompromisser inte leder någonstans. Vi kan inbilla oss att vi vinner små steg, men i den huvudsakliga striden slukar makten allt som kommer i dess väg. Vi måste vara smartare än så. Att springa till kolonialisterna och be om lov håller inte. Om vi vill komma någonstans så måste vi ta saken i egna händer. Det är så vi blir ett äkta hot mot makthavarna. Vi kan inte nöja oss med att sakta ned förstörelsen genom att reformera och kompromissa. Då har vi inte vunnit ett endaste dugg.

 

Det är viktigt att alla får bedriva sina egna kamper, och att alla står ensamt ansvariga för sina egna handlingar. Därmed innebär inte det att vi ska dömma andra för deras val av aktioner och metoder utan i stället solidarisera och söka förståelse. Alla kan göra och tycka det som de känner att de vill göra och tycka. Det behövs en mångfald av gärningar och åsikter i kampen. Det är därför viktigt att de som inte vill ta till radikalare metoder på egen hand ändå stödjer dem som är villiga. En dogmatisk och exklusiv icke-våldsattityd gör oss svaga och förhindrar verklig förändring. Vi måste stå upp tillsammans, enade i kampen mot en gemensam fiende; för vi är inte ett ”vi” som i att vi gör och tycker likadant. Vi är bara människor som känner av situationens bisarrhet och att vi måste göra något åt det. Motståndet är vår gemensamma ståndpunkt.

 

Specifika aktioner eller metoder som skulle kunna beskrivas som icke-våldsamma fungerar bäst då de komplementeras utav det illegala och konfrontativa. Kolonialisterna och makthavarna försöker intala oss att det bara är de som har rätt till att använda alla metoder för att få genom sin sak. De skickar poliser till att gå deras ärenden. De brukar våld, eller hot om våld. De vill få oss att tro att det är mindre våldsamt att stå med banderoller, och titta på medan företag förstör hela ekosystem, än att sabotera maskiner eller attackera polisen när de skyddar dessa företag. Vi får inte begränsa kampen så. Då går vi rakt in i deras fälla. Kom ihåg parollen i Gállok: Maktens metod är att söndra och härska. Vi måste vara pragmatiska och smarta. Vi måste hålla ihop. Vi måste sätta hårt mot hårt. Och framförallt måste vi vara modiga. Alla metoder är tillåtna.

 

För när det handlar om liv eller död så finns det inget rätt eller fel. Då gör en vad som krävs. Då är alla metoder tillåtna. Och den situationen passerade vi för länge sedan. Vi har inte tid att bråka om metoder när alla metoder behövs. Det behövs både flyers, sabotage, lek, samtal, blockader, manifestationer, civil olydnad och allt annat som fantasin kan frambringa. Lagen får inte hindra oss. Då har vi inte en chans. Vi måste sätta vår egen moral över moralen som makten påtvingar oss. Vi är fullt kapabla till att veta vårt eget bästa.

 

Att verkligen älska existensen med dess skogar, myrar och sjöar, med alla dess invånare, från sädesärlan till människan till björnen, är att ta till alla taktiker som en bara kan mot alla former av förtryck. Låt oss enas i denna kärlek och frustration; inte som i något partiprogram eller en ideologi, utan som i en längtan efter en värld vi bara kan drömma om, en längtan efter den eviga dansen.

 

(Vänd nu blickarna mot kommande kamper. Och skåda din omgivning. Det finns massor att göra. Fördelen med att göra motstånd är att det finns arbetstillfällen i alla skrymslen och vrår)

 

Må kampen fortsätta. All makt åt skogen!

 

/Några gruvmotståndare