Etikettarkiv: skog

Skogskamp om 200 åriga Blodstensskogen

Hej! Vi har ockuperat en hotad skog i Uppsala och nu har vi mottagit hot om vräkning. Vi väntar fortfarande på datum, men hör gärna av er om ni vill engagera er på något sätt eller sprida ordet!

Mer info:

Som en del av gentrifieringsprojektet i Eriksberg har Uppsala kommun beslutat att Blodstensskogen ska skövlas och ersättas med höghus. Skogen som är mer än 200 år gammal bebos av en mängd hotade arter och fungerar som en ekologisk korridor där djur och växter kan vandra mellan stadsskogen och hågadalen. Förra sommaren började en grupp aktivister bygga en trädkoja för att försvara skogen.

På grund av en överklagansprocess har byggandet hittills fått pågå relativt ostört och fått starkt stöd från de som rör sig genom skogen, men efter denna milda och lungna vinter har kommunen tillsammans med våren vaknat och hotar att riva kojan. Även om  grannarnas stöd är en förutsättning för en framgångsrik kamp behövs fler direkt involverade för att omöjliggöra en vräkning. Det finns många sätt att delta i allt från byggprojekt till direktaktioner, mediaarbete eller bara att sitta och fika i en tall. Allt som krävs är din energi och vilja att försvara
en av de få naturskogarna vi har kvar.

För att engagera dig i ockupationen är det enklast att komma förbi en lördag vid 3-tiden. Följ stigen mellan Marmorvägen 10 och 12 in i skogen, eller kontakta blodstensskogen@riseup.net

Här kan du läsa mer om skogen:
https://www.mittskifte.org/petitions/gor-blodstensskogen-till-ett-naturreservat
Hoppas vi ses!

Försvara Blodstensskogen

Skogsmaskiner i vilseskogen! Aktivisthjälp sökes!

Maskiner i vilseskogen! Avverkningen avbruten tillfälligt, återupptas nog imorgon. Hjälp sökes!

Om du har möjlighet sprid detta till aktivistvänner och skogskämpar! Helst av allt kom till skogen och visa ditt stöd!

Vilseskogen ligger i Ångermanland och du kan kontakta oss på: 070-606 04 72 eller kamp@kolonierna.se (helst mobil då det finns begränsat med internet)

Hugg ner kapitalismen inte skogen!

Onsdagen den 27 juni 2018 hängdes en banderoll upp med texten, “Hugg ner kapitalismen inte skogen! Skydda Vilseskogen”, utanför SCAs (aka Satanic Clearcutting Assholes) huvudkontor i Sundsvall. Detta gjordes i protest mot skövlingen av de sista skyddsvärda skogarna i Sverige. Skyddsvärda skogar avverkas för ekonomisk vinning utan hänsyn till biologisk mångfald eller lokalboendes behov.

-Det ekonomiska systemet exploaterar naturresurser mycket snabbare än de återbildas, säger en av aktivisterna som hängde upp banderollen.

Just nu är Vilseskogen nära Edsele hotad av avverkning.

-Ett av skälen till att jag flyttade hit var den fina skogen och nu hotas den av SCA. Vilseskogen är byns själ och nu vill dem hugga ner den, säger en lokal bybo.

En del av skogen är redan klassad som nyckelbiotop och de boende vill att ett större område ska skyddas.

-Vi har redan hittat många sällsynta och rödlistade arter, säger en frivillig naturvårdare.

För mer information:
kolonierna.se/vilseskogen/

För kontakt med intervjupersoner använd atervilda@riseup.net

Förvilda skogsläger 2018

17-24 Juni
Skogsläger i Ångermanland
Aktioner, workshops & diskussioner för en radikalare miljökamp och en värld utan förtryck
Tillsammans så skapar vi motstånd, samarbete och ett jävla kaos!

Nu är det inte långt tid kvar! All information en behöver än så länge finns här: Förvilda

Ett tält som står i en tallskog.

17-24 June
Forest camp in Ångermanland
Actions, workshops & discussions for more radical environmental struggles and a world without oppression.
Together we make resistance, friendships and a shit load of chaos!

Now Förvilda is not far away! All information needed so far you can find here: Förvilda

Ore skogsrike

Vi åkte och besökte Ore Skogsrike i dalarna, det är ett skogslandskap med massa rödlistade arter och nyckelbiotoper som är hotat av statliga Sveaskog. Dom har redan huggit ner vissa delar, men det finns mycket kvar att rädda. För att hjälpa till kan en bland annat sprida information, hjälpa till att bevaka på plats och/eller vara beredd på att åka dit och bråka när Sveaskog dyker upp igen. Det kan vara väldigt snart. I filmen flyger vi över skogarna som skövlas eller hotas. Det är en av dom sista riktiga skogarna vi har kvar.

 

Skövling i Gállok #Gállok #kallak #Ojnare

Under ett besök i Gállok upptäckte jag att dom avverkar där nu. Vet ej omfattningen riktigt än. Ev. avverkar dom söder om sjön Gállokjavvre i gammal fin skog. Det skulle kunna ses som ett steg i att ta bort skyddsvärd natur till förmån för en gruvexploatering. Men då världsmarknaden är i gungning och gruvan i Pajala har konkursat kan läget inte vara sämre för en järnmalmsgruva utan närhet till befintlig infrastruktur.

Vi undersöker närmare vad som händer just nu. Återkommer med mer information.

Blodspår i Vilseskogen: Del 3

IMG_0459

Det går inte en dag utan en gnagande rädsla för att se maskinen passera utanför på väg mot Vilseskogen. Varje tillstymmelse till motorljud formas till klumpar i magen. Var det en motorsåg eller bara en mygga? Jag slänger blicken mot vägen. Varje passerande bil känns som en mental skottlossning. Varje dag som går, varje andetag som Vilsesjälen får fullfölja, känns så befriande, ändå så fängslande outhärdligt. Och varje dag springer jag barfota i vitmossan, över Stensjöåbron, förbi de stora myrstackarna, mot den dansande tallen, och snett upp mot det vägsmala hygget för att se så att allt ser ut som vanligt. Det är så lätt att känna sig maktlös när en står där i blodspåren, och när alla ens försök till att överklaga dödsstraffet avfärdas med att ”det ju faktiskt är vår mark” och att ”det är väl inget speciellt med den skogen… den är ju inte ens så gammal” och ”det bor ju inte ens så mycket folk där omkring”. Det låter som att skogen huggs ned för allas bästa, på den plats som gynnar de flesta. Det låter som att de bara gör sitt jobb för att skapa tillväxt och välfärd. Det låter som att de bara nyttjar det som ändå inte gör någon nytta. Det låter som utilitaristiskt, byråkratiskt, kolonialistiskt, patriarkalt och industri-civiliserat bullshit!

SCA är bara en del av de rikas drömprojekt för att förverkliga en illusion. SCA är en av maktens drömallianser för att bygga upp en framtidens stad, ett hyperteknologiskt paradis. Men inte vem som helst kommer in. Det är ett drömkvarter till för de som har råd, för de med rätt bakgrund, rätt utseende och rätt kulturell läggning. Och det är bara en vidrig illusion! Paradiset kan aldrig byggas utav tvångsassimilerade naturresurser som exploaterats på de mest brutala och våldsamma sätt. Allting i naturen har ett minne; det minns sin historia. Och denna i köttets invävda historik slår tillbaks på maktgubbarna när de sätter i sig sina burgare och stirrar in i sina skärmar. Det går inte att bygga ett drömkvarter med byggstenar täckta av blod.

Jag känner hur det börjar bli svårt att formulera sig, att sitta ned, att vara sansad och rationell. Det är så lätt att känna sig ensam, som att allt känns övermäktigt. Kan vi inte bara trotsa dessa maktspel tillsammans? Vilken skog vill de skövla i din närhet? Eller vad är du missnöjd med där du bor? Kan du dricka ditt vatten? Gör något. Tänk själv. Låt inte lagar, normer eller sociala regler hämma dig. Vad drömmer du om? Och vem bestämde egentligen att Vilseskogen (eller om den ens har ett namn i deras register, troligen bara ett nummer) ägs av SCA och inte av oss som faktiskt bor här? Vem bestämde att ägande ska finnas överhuvudtaget? Jag vill inte äga något. Har de ens frågat skogen själv? Har de ens varit där? Har de ens druckit vattnet från ån eller hört Nötskrikan sjunga? Har tanken ens slagit dem att det de gör kanske är fel? Inser de ens att deras smörgåsbord består utav hemlösa insekter och mördade fåglar, tumörer och jordbävningar, missbruk och ångest, sömnlösa nätter och radioaktiva svampar?

Men vart vänder vi oss då när inte lagen är på vår sida? Hur räddar vi det vildväxande vackra, som ännu växer där ute, utan att de skövlar oss också? Det är som att allt som står i vägen för maktens drömförverkligande är försumbart och helt enkelt bara i vägen. Men när alla legala vägar har bockats av och maskinen står där med en frustande kåthet och nagelbitande realism. Vad gör vi då? Abdikerar? Ger upp? Flyttar till nästa by med vackra skogar och drickbart vatten tills maskinen till slut även hittar dit? Hur länge ska vi fly egentligen? Hur smack-in-the-face måste situationen bli för att vi ska inse att lagen finns till för att skydda skapelsen av maktens drömparadis? Lagen finns ju där just för att vi ska känna oss maktlösa och välja flykten över kampen. Vi flyr och förflyktigas i en kontinuerlig härva. Och varje flykt i hopp om en plats i drömparadiset; hur naiv tanken än verkar, hur skenhelig skapelsen än framstår. Som legala flyktingar rör vi oss längs de blodspår som maskinen plöjer med polisens pistoler mot tinningen och omgivningens hotfulla gester ifall vi vacklar, tvekar eller vänder oss om. Varje motrörelse eller avvikelse föraktas, smutskastas och mörkas. De kallar oss gärna terrorister, uttråkade ungdomar, psykfall, häxor, tevesittare, vildar, parasiter eller problembarn. De kan kalla mig vad de vill. Ju smutsigare stämpel desto mer vet jag att jag är på rätt väg.

För jag kan inte ge upp. Det skulle vara som att acceptera all smärta, sorg, sjukdom och avskärmning. Det skulle vara som att acceptera illusionens drömspår och de rikas exploatering; som att acceptera avvecklandet utav min egen själ. Hur skulle jag kunna gå med på det? Hur skulle jag kunna acceptera att de våldtar min familj när jag står bredvid och ser på? Är lagen så jävla viktig? Det är ju bara en symbol, en osynlig och falsk synvilla. Vi tror på något som inte ens existerar för att om vi inte tror på lagen så finns risken att de våldtar även oss. Allt som inte passar in i maktens symboliska landskap döms till döden, d.v.s. allt som inte följer de rikas drömspår tvingar de på ett eller annat sätt att göra det ändå. Hur vi än gör så försöker de forma oss till robotar, resurser, objekt, kugghjul, byggstenar, fläckar eller aska.

Vi kan inte tillåta SCA, och alla dessa maktens drömallianser, att få fullfölja denna vansinnets färd. SCA, och alla andra skogsbolag, skövlar nu mer skog än någonsin här i Norrland, och snart finns knappt ingen riktig skog kvar mer än monokulturella plantage av granar i raka led. Om vi inte stoppar dem nu, när ska vi då göra det? Hur långt ska apokalypsen behöva breda ut sig egentligen för att vi ska inse att vi måste ta lagen i egna händer? Det är dags att vakna upp och konfrontera sorgen. Det är vår vildsinta och våta dröm att skapa. Vad vill du göra? Gör det.