Etikettarkiv: rasism

Dagens polis skyddar morgondagens Hitler!

Dagens polis skyddar morgondagens Hitler! skrek jag med all min kraft där jag låg med ansiktet ner i asfalten på Fredsgatan i Stockholm. Vi var många mot nazisterna den dagen och styrkan i att se all frustration förvandlas till kämpaglöd hos alla dom som vågade konfrontera nazisterna går inte att beskriva i ord.
Och samtidigt kände jag mej så otroligt maktlös. Vi var många som skrek dom där orden ihop och för varje gång dom passerade mina läppar blev innebörden så mycket verkligare. Det var som att alla bitar föll på plats, allt jag såg var hotfulla svarta kängor som omringade mej och allt jag hörde var ekot i mitt huvud: Dagens polis skyddar morgondagens Hitler…

Det kunde inte bli verkligare än såhär, i kampen mot nazismen står vi ensamma. Nog visste jag det redan, men varje påminnelse är lika smärtsam för det. Tårarna rann nerför mina kinder.

Det är märkligt egentligen hur även dom mest radikala människor så lättvindigt kan ställa sej bakom idén om att i kampen mot rasismen står vi alla enade. Gör vi verkligen det? Är det här samhället som annars är vår svurna fiende plötsligt vår allierade i kampen mot en ännu större ondska?

Rasismen är en konsekvens av det system vi lever i, inneboende i dom verktyg för exploatering som står till överhetens förfogande; nationalstat, kolonialism, kapitalism, med flera. Den är och har alltid varit grundläggande för att kunna rättfärdiga rovdrift på människor och andra djur, på samhället och på miljön, och måste därför få fäste i människors medvetanden och i deras världsbild. Hela det här systemet bygger på exkludering av ”dom andra”!

När rasismen får fäste i samhället, som idag, är det i kölvattnet av dom systematiska attacker på sociala gemenskaper som staten använt sej av för att splittra människor, få dom att förlora fotfästet i världen och sedan fånga in dom i ett ”vi” – folkhemmet – av medborgare som hellre identifierar sej med den överhet som suger ut dom än med ”dom andra” som hamnat utanför. När staten sen sviker, vilket den gör gång på gång, följer missnöjet den institutionaliserade rasismens mönster och slår neråt mot dom som redan är utsatta för statens våld: invandrare, människor med icke-vit hudfärg, homosexuella, och alla andra som inte uppfyller folkhemmets medborgarnorm.

På så sätt är rasismen i det närmaste en sinnesförvirring och det är djupt tragiskt att den ofta blir ett uttryck för människors frustration över sin egen utsatthet, över att staten har svikit alla löften den gav. Intentionen är en protest mot samhällets svek, konsekvensen blir att ge ytterligare syre till statens maktutövning och sparka på dom som redan ligger.

Vi vet redan det här, det är inget nytt. Men ändå är många så upptagna med att skapa en bred front mot rasismen, att samla alla från vänster till höger, socialister, liberaler och konservativa, i en gemensam kraftsamling som visar att samhället visst inte accepterar rasism och främlingsfientlighet. Men till vilket pris? Vilka drömmar delar vi med dom som vill försvara det här samhället och vilka kompromissar vi bort i jakten på enighet? Vi behöver dom inte, vi behöver inte deras godkännande. Vi behöver inte liberaler vars enda bidrag till den antirasistiska debatten är att anklaga antifascister för att välja fel metoder, vi behöver inte socialister som tror att solidaritet innebär mer makt åt staten. Sverigedemokraterna, Svenskarnas Parti, Svenska Motståndsrörelsen, alla är dom missnöjesyttringar mot överheten, och vårt svar måste vara att formulera våra egna alternativ i tydlig opposition mot både dom och mot Systemet som exploaterar oss alla.
Vi kan inte vara ett ”vi” med det systemet, vi kan inte stå enade med våra förtryckare i kampen mot rasismen, vi förkastar staten och omfamnar friheten, det är det som gör oss till radikala!

Slutligen, kampen på Fredsgatan gav mej också en väldig massa hopp. Att se så många människor stå upp mot nazisterna – med eller utan uniform – och se att så många vågade trotsa polisens våldsmonopol och försvara sej när dom attackerade, det vittnar om en längtan efter frihet som är starkare än den  rädsla makten sprider och att Fred bara är ett annat ord för lydnad, att konflikten blottas så fort vi väljer att spjärna emot. Det är i stundens hetta, när verkligheten kolliderar med illusionen om demokrati, som människor radikaliseras. Det är i kampen mot det rådande systemet och allt som förtrycker oss som rasismen kan besegras!

Kamp i kolonierna: Förorten och Sápmi

SVT visade ikväll (11/9) två olika dokumentärer om kampen mot exploatering ute i kolonierna:

Först ut var ”Förortens Pantrar” om Pantrarna i Biskopsgården i Göteborg som organiserar folk i området till kamp mot förtryck, diskriminering, utanförskap och för en förändring på deras egna villkor. Sjukt peppande film!

Senare visades ”Skattkammaren” om gruvboomen i Sápmi, i filmen främst om Arctic Gold som vill exploatera renbetesmarker runt Guovdageaidnu i vad som av kolonialmakten kallas norra Norge. Inte fullt så peppande men en intressant berättelse om hur Sápmi ska bli Fort Europas ”Top mining region of the world”.

Förorten och glesbygden är två sidor av samma koloniala struktur och därför är det så intressant att se dom i ett gemensamt sammanhang. Systemet vi lever i har alltid fått sin näring från att slå sönder sociala gemenskaper och suga upp dom spillror som blir kvar – trasiga och utlämnade individer – in i löneslaveriets fångenskap för att driva på dom industrier som föder makten. Att slå sönder lokalsamhällen och riva upp människor från sin trygghet och sin försörjning är själva livsnerven i kapitalismen, en förutsättning för att få billig arbetskraft till industrierna i städerna. Så gick det till när Europa industrialiserades och så går det till i resten av världen – i Kina, i Indien, i Sápmi. Glesbygden, som genom just detta system blir allt glesare, är därifrån människor dras upp så att deras marker kan exploateras, och förorten är underklassens sopstation där dom dumpas och tvingas leva på smulorna från att serva överhetens imperiebygge. Det är ingen slump att en i filmen om förorten säger att ”vi har inte valt att komma hit, svenskar hade gjort likadant om det började regna bomber där dom bor” medan en annan i filmen om glesbygden säger ”Vi tvingas ut i världen för att finna något att äta, men det är inte så säkert att vi finner det”. Enjoy Colonialism!

Förortens Pantrar (tillgänglig till 11/9 2015)
Skattkammaren (tillgänglig till 11/10 2014)

Antiziganism & Samvete

På besök i stockholm träffar jag på många som tigger längs gatorna – något politiker vill få bort. Det är som att personerna i vägkanten symboliserar stockholmarnas dåliga samvete, en fläck av samhällets orättvisor som ännu inte kunnat tvättas bort. Metoderna som skulle avändas för att bli av med tiggeriet handlar i politiken om förbud – som att förbjuda organiserat tiggeri. Det är konstigt att inte fler är rasande över den strukturella rasism som finns inbyggd i systemet och som gör sig som mest påminnd i situationer där pengarika och pengafattiga möts.

Reinfeldts slagord ”ansvar” används för att komma bort från en debatt om vad vi vill ha för samhälle. Istället för att prata om hur vi verkligen kan genomföra idéer för att alla ska få mänskliga rättigheter och möjlighet att leva sitt liv på det sätt dom föredrar, handlar debatten om hur det nuvarande systemet ska bibehållas fungerande. Newsflash: DET NUVARANDE SYSTEMET ÄR TILL FÖR ATT SKAPA OJÄMNLIKA FÖRHÅLLANDEN MELLAN MÄNNISKOR OCH MÄNNISKOR! (Inte bara det utan också andra varelser emellan).

Har du tänkt på det där med ränta? Räntan är till för att människor med pengar och möjlighet att låna ut ska få betalt för att bara ha pengar! Människor utan pengar är dom som behöver- och ibland måste låna pengar, dom måste då betala för att dom råkar ha hamnat i den sitsen! Det är vansinnigt att inte detta diskuteras på allvar! Det är väl bara för att systemet har funnits så länge och folk inte vågar ifrågasätta det. Jag kan inte längre vara en del i det, nu ger jag fan i det här pengasystemet, det är hög tid att bli en dropout!

I utkanten av Europas gränser dör människor i långa rader under sina försök att ta sig in och få en andra chans i livet. Det är ett privilegium att få en ny chans, men det borde inte vara så. Vi kan inte ge människor olika regler bara för att de fötts på olika platser eller lever i olika kulturer. Istället borde alla kulturer uppmuntras att få utövas, samhället skulle kunna bli så mycket häftigare om alla kulturer kunde spela sin musik, dansa sina danser och blanda om i enformigheten!

Det dåliga samvetet över världens orättvisa försvinner inte av att nya lagar införs. Det dåliga samvetet som vi helst inte vill påminnas om finns där under ändå. Även om tiggare helt förbjuds i Sverige. Vi kommer fortsätta må dåligt över ojämnlikheten tills vi gör något åt den. Hittade denna video av norska ’Kollektivet’, påminner om riksdagspolitikerna!

/Mos Eisley

Vill vi ha en effektiv polis? Svaret är NEJ.

Frågeställningen ’Vill vi ha en effektiv polis?’ skriver THOMAS AGNEVIK polisinspektör i en debattartikel i Norrköpings Tidningar. Mitt svar är NEJ. Jag ska försöka förklara djupare vad jag menar.

Artikeln handlar om att Thomas anser att romer är så vanligt förekommande ”brottslingar” att det är berättigat att registrera dem för att förhindra ”brott”, precis samma argumentation användes för ungefär hundra år sedan i Tyskland vad det beträffade judar. Thomas använder aldrig ordet rom i sin artikel istället får det vara underförstått i ord som ”turister” (som när vita säger: n-ordet). Ett register över människor från en folkgrupp är rasistiskt oavsett hur det används, att dra alla personer över en kam är fördomsfullt och det spelar ingen roll om det är effektivt.

Sedan på frågan om vi vill ha en effektiv polis… För vad? För att upprätthålla det rådande systemet som förstör för människor och natur i hela landet och i hela världen? Som opponent mot all sorts exploatering av alla slags varelser kan jag inte vara för en ”effektiv polis”. Polisens roll i samhället är att skydda de privilegierades intressen, den rollen har polisväsendet alltid haft och den kommer de förmodligen fortsätta att ha. Sverige är ett rikt kolonialist-land som genom sin fortgående kolonialism av människor och natur (både inom sitt eget rikes gränser och runt i världen) upprätthåller vissas privilegier i samhället.

För att komma vidare djupare måste vi kunna fråga oss vad ägande är. ”Jorden är inte ärvd av våra fäder utan lånad av våra barn”. Vi kan inte ”äga”, allt vi någonsin använder på jorden är lånat under vår tid av medvetande, till och med våra kroppar. När ett företag (t.ex. en butik) blir rånat på ”egendom” är frågan vart den sk egendomen först kom ifrån. Vilka naturområden utnyttjades för att få material till varan? Vilka människor utnyttjades för att producera varan? Systemet bygger på exploatering över hela världen och med vilken rätt har egentligen ett företag att exploatera de som inte har en chans att leva utan ett dåligt avlönat arbete i ”tredje världen”. Oavsett om det är lagligt eller inte är det inte rätt att utnyttja människor och natur, men polisen har inte en moralisk roll, moralen dumpas istället på enskilda människor som individer. Det är enligt detta samhälle individens ansvar att handla (shoppa) rätt för att minska orättvisor och miljöpåverkan, samtidigt är det ett totalt uddlöst svärd mot systemet som exploaterar (det är väl därför det marknadsförs så hårt).

För att komma ifrån det uttnyttjande systemet behöver vi göra motstånd mot det, vi behöver göra motstånd mot all slags rasism, inklusive den som är inbyggd i systemet. En av systemets viktigaste vapen för att göra människor passiva är att förvirra vad som är ”lagligt” med vad som är ”rätt”. Vi bör finna i oss själva vad som är rätt, det är för viktigt för att överlåtas åt andra (människor med privilegier och makt).

Thomas avslutar sin artikel med: ”Kan man alltså dra slutsatsen att svensk polis är rasistisk och nu förbereder nästa förintelse? Frågar du mig är svaret nej.”

Commemoration-for-the-victims-who-died-at-sea-in-Lampedusa-2343761

Tyvärr måste jag upplysa Thomas att dom faktiskt gör det, den förintelsen innebär inte gaskammare och massgravar på samma sätt, den innebär miljoners miljoner klimatflyktingar, totalförstörda ekosystem, över 300 personer döda utanför Lampedusa, utvisade irakiers säkra död, världsomspännande kalhyggen, döda älvar, cancerogena giftutsläpp från gruvor etc. allt för att en privilegierad folkgrupp i nord ska få behålla sina fina konsumerande samhällen.

Det är dags att göra motstånd tillsammans!

/Mos Eisley

Vi accepterar inte rasism och sexism

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=zSael8_AXqs&feature=youtu.be]

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=9P6Z-_V8CrE]

Lördagen den 20 juli fick vi i Kamp Kallak besök av fyra killar klockan fyra på morgonen. Dessa fyra var alla alkoholpåverkade och hördes på långt håll när de kom. De i lägret som var vakna bad dem att komma tillbaka en annan gång eftersom de var fulla och tiden på dygnet illa vald, men de envisades med att stanna kvar och betedde sig både aggressivt och otrevligt. De försökte sätta eld på det torn som är del av barrikaden, trots att de var medvetna om att det satt två personer i det och de trängde sig också in i tält där folk låg och sov och tvingade ut dem till den blockerade vägen.

Det var hela tiden uppenbart att de inte kom till lägret för att ”dricka kaffe”, som de själva påstod. Då hade de knappast svingat en klyvyxa runt sig eller kastat in en gasburk med texten ”extremt brandfarligt… explosiva lågor kan bildas” i elden
där det satt människor i närheten.

Efter en dryg timme lyckades några från lägret lugna ner dem något och få dem att sitta vid elden istället för att förstöra, men under hela deras besök från kl. 4 till kl. 8 på morgonen var allt som skedde helt på deras villkor och de visade ingen respekt för
de som försökte sova, och inte heller för de som var vakna och försökte hantera situationen. De var hela tiden högljudda och använde ett språk med mycket härskartekniker, sexism och påhopp på personer och grupper. Vid upprepade tillfällen uttryckte de en mycket obehaglig rasism mot samer som de kallade för ”parasiter”, ”det värsta folkslaget i hela världen” och påstod att samer ”tror att de kan göra vad de vill”. Det här gjorde oss väldigt upprörda. Vi har haft besök av många samer som har berättat om hur de blivit utsatta för både personliga påhopp och kolonialt förtryck – där gruvan i Kallak är ännu ett led i koloniseringen av samiska marker – och vi kan inte stå oberörda när vi själva får bevittna hur rasismen och intoleransen kommer till uttryck.

Vi skriver det här för att markera att det inte är okej att komma till Kamp Kallak utan att respektera de som är på plats och kämpar mot exploatering av människor och miljö, och att vi inte accepterar varken rasism, sexism eller något annat nedlåtande
beteende. Alla är varmt välkomna att besöka oss i nyktert tillstånd och prata om gruvan, utarmningen av glesbygden eller något helt annat, och vi är verkligen glada över alla trevliga möten vi har med de som stödjer kampen och de som inte gör det.

Motståndet växer / Kamp Kallak