Etikettarkiv: Kamp

Hej och välkomna till protestläger i Gállok!

Gruvkramarna håller hårt i sin idé som går ut på att tjäna sjuka pengar på att döda och gräva i moder jord. Dom är metodiska och planerar långsiktigt. Dom lobbar och håller på.

Kampen i Gállok 2013 gav ett starkt resultat. Folk över hela världen fick upp ögonen för platsen och striden om land och vatten. Kolonialismen får vanligtvis fortgå här utan ett höjt ögonbryn men vi riktade om strålkastarna.

Förödelsen skulle bli omfattande om ännu en gruva öppnas. Tre gruvor har under 2000-talet öppnats och sedan gått i konkurs. Det har lett till stora giftutsläpp och att skattebetalare fått betala den sanering som kunnat göras. Ändå har sjöar dött och stora områden ödelagts.

Situationer som denna rör inte bara renskötande samer utan oss alla. Vattendragen från gruvområdet leder rakt ner i Luleälv och Östersjön. Alla har vi hur som helst ett ansvar – med dom förmågor vi individuellt har – att stoppa ytterligare miljöförstöring och kolonialism i Sápmi.

Du är välkommen att ta med vänner till lägret som kommer vara 17-23e Juli i Gállok utanför Jokkmokk. Tanken är att vi ska träffas igen och ha kul tillsammans i skogen och på nytt he grus i maskinen. Vi är dom historieböckerna kommer att berätta om i framtiden. Framtidens barn kommer att tacka oss för att vi brydde oss om jordens och deras liv! Inget är för litet och inget är för stort. Tillsammans är vi starka och kan skydda vår jord!
❤️💜💙💛💚

för mer info och kontakt:
kamp@kolonierna.se
0707801572

Gállok står med Standing rock

Gállok är fortfarande hotat. Gruvindustrin har inte gett upp och stora delar av den kvarvarande gammelskogen är nu hotad av avverkning. Skogen kring det planerade gruvhålet i Gállok är nu uppmärkt för avverkning, men många är redo att stoppa maskinerna.

I detta den Sjätte Utrotningens tidevarv är detta inte enbart en lokal, utan även en global fråga. Samma mönster av exploatering upprepas överallt, jorden runt. Men överallt där exploatörerna dyker upp föds också motståndet.

I helgen fick Kamp Gállok besök av vattenförsvararen Leo Yankton från Standing Rock. Aktivisterna utbytte erfarenheter, tankar och visade solidaritet med varandras kamp. “Även om avståndet är stort står vi tillsammans. Vi kommer inte att ge upp, för det vi försvarar är vårt hem, vår värld. Vi kommer inte att acceptera fortsatt exploatering, inte i Gállok, inte i Standing Rock. Det är nog nu.” säger Eino Kenttä, Kamp Gállok.

Kontakt: Mose Agestam, 0738073191, kamp@kolonierna.se

Dagens polis skyddar morgondagens Hitler!

Dagens polis skyddar morgondagens Hitler! skrek jag med all min kraft där jag låg med ansiktet ner i asfalten på Fredsgatan i Stockholm. Vi var många mot nazisterna den dagen och styrkan i att se all frustration förvandlas till kämpaglöd hos alla dom som vågade konfrontera nazisterna går inte att beskriva i ord.
Och samtidigt kände jag mej så otroligt maktlös. Vi var många som skrek dom där orden ihop och för varje gång dom passerade mina läppar blev innebörden så mycket verkligare. Det var som att alla bitar föll på plats, allt jag såg var hotfulla svarta kängor som omringade mej och allt jag hörde var ekot i mitt huvud: Dagens polis skyddar morgondagens Hitler…

Det kunde inte bli verkligare än såhär, i kampen mot nazismen står vi ensamma. Nog visste jag det redan, men varje påminnelse är lika smärtsam för det. Tårarna rann nerför mina kinder.

Det är märkligt egentligen hur även dom mest radikala människor så lättvindigt kan ställa sej bakom idén om att i kampen mot rasismen står vi alla enade. Gör vi verkligen det? Är det här samhället som annars är vår svurna fiende plötsligt vår allierade i kampen mot en ännu större ondska?

Rasismen är en konsekvens av det system vi lever i, inneboende i dom verktyg för exploatering som står till överhetens förfogande; nationalstat, kolonialism, kapitalism, med flera. Den är och har alltid varit grundläggande för att kunna rättfärdiga rovdrift på människor och andra djur, på samhället och på miljön, och måste därför få fäste i människors medvetanden och i deras världsbild. Hela det här systemet bygger på exkludering av ”dom andra”!

När rasismen får fäste i samhället, som idag, är det i kölvattnet av dom systematiska attacker på sociala gemenskaper som staten använt sej av för att splittra människor, få dom att förlora fotfästet i världen och sedan fånga in dom i ett ”vi” – folkhemmet – av medborgare som hellre identifierar sej med den överhet som suger ut dom än med ”dom andra” som hamnat utanför. När staten sen sviker, vilket den gör gång på gång, följer missnöjet den institutionaliserade rasismens mönster och slår neråt mot dom som redan är utsatta för statens våld: invandrare, människor med icke-vit hudfärg, homosexuella, och alla andra som inte uppfyller folkhemmets medborgarnorm.

På så sätt är rasismen i det närmaste en sinnesförvirring och det är djupt tragiskt att den ofta blir ett uttryck för människors frustration över sin egen utsatthet, över att staten har svikit alla löften den gav. Intentionen är en protest mot samhällets svek, konsekvensen blir att ge ytterligare syre till statens maktutövning och sparka på dom som redan ligger.

Vi vet redan det här, det är inget nytt. Men ändå är många så upptagna med att skapa en bred front mot rasismen, att samla alla från vänster till höger, socialister, liberaler och konservativa, i en gemensam kraftsamling som visar att samhället visst inte accepterar rasism och främlingsfientlighet. Men till vilket pris? Vilka drömmar delar vi med dom som vill försvara det här samhället och vilka kompromissar vi bort i jakten på enighet? Vi behöver dom inte, vi behöver inte deras godkännande. Vi behöver inte liberaler vars enda bidrag till den antirasistiska debatten är att anklaga antifascister för att välja fel metoder, vi behöver inte socialister som tror att solidaritet innebär mer makt åt staten. Sverigedemokraterna, Svenskarnas Parti, Svenska Motståndsrörelsen, alla är dom missnöjesyttringar mot överheten, och vårt svar måste vara att formulera våra egna alternativ i tydlig opposition mot både dom och mot Systemet som exploaterar oss alla.
Vi kan inte vara ett ”vi” med det systemet, vi kan inte stå enade med våra förtryckare i kampen mot rasismen, vi förkastar staten och omfamnar friheten, det är det som gör oss till radikala!

Slutligen, kampen på Fredsgatan gav mej också en väldig massa hopp. Att se så många människor stå upp mot nazisterna – med eller utan uniform – och se att så många vågade trotsa polisens våldsmonopol och försvara sej när dom attackerade, det vittnar om en längtan efter frihet som är starkare än den  rädsla makten sprider och att Fred bara är ett annat ord för lydnad, att konflikten blottas så fort vi väljer att spjärna emot. Det är i stundens hetta, när verkligheten kolliderar med illusionen om demokrati, som människor radikaliseras. Det är i kampen mot det rådande systemet och allt som förtrycker oss som rasismen kan besegras!

Brev till anti-gruvrörelsen

Vi anser att anti-gruvkampen är en del av en större generell kamp mot industricivilisationen, kapitalismen, staten, patriarkatet, kolonialismen eller vad en nu vill kalla alla de institutioner och fenomen som förtrycker och förstör våra liv och omgivningen vi lever i. Allt måste bort. Vi måste inse att vi alla är naturens barn. Att se naturen som något som är till endast för människan är vidrigt och en del av den koloniala och dominerande kulturen vi vill bekämpa.

 

Med erfarenheterna av gruvmotståndet i bland annat Ojnare och Gállok bör vi nu se framåt, inför fortsatta och kommande strider, och fundera på vilka metoder som faktiskt fungerar och på vilket sätt vi kan föra en effektiv kamp fortsättningsvis.

 

Till att börja med är en effektiv kamp en nykter kamp. Att berusa sig i stundens hetta, då blockaden står på vägen, eller när vi utför manifestationer etc., är inte ansvarsfullt utan passiviserar oss bara. Alkohol är maktens verktyg för att förlama ursprungsbefolkningar och fattiga klasser i samhället, och förstärker bara patriarkatets strukturer och våldsamhet överlag. Det är viktigt att vi förstår alkoholens effekter på vår förmåga att effektivt kämpa för frigörelse.

 

Vi måste förstå att kompromisser inte leder någonstans. Vi kan inbilla oss att vi vinner små steg, men i den huvudsakliga striden slukar makten allt som kommer i dess väg. Vi måste vara smartare än så. Att springa till kolonialisterna och be om lov håller inte. Om vi vill komma någonstans så måste vi ta saken i egna händer. Det är så vi blir ett äkta hot mot makthavarna. Vi kan inte nöja oss med att sakta ned förstörelsen genom att reformera och kompromissa. Då har vi inte vunnit ett endaste dugg.

 

Det är viktigt att alla får bedriva sina egna kamper, och att alla står ensamt ansvariga för sina egna handlingar. Därmed innebär inte det att vi ska dömma andra för deras val av aktioner och metoder utan i stället solidarisera och söka förståelse. Alla kan göra och tycka det som de känner att de vill göra och tycka. Det behövs en mångfald av gärningar och åsikter i kampen. Det är därför viktigt att de som inte vill ta till radikalare metoder på egen hand ändå stödjer dem som är villiga. En dogmatisk och exklusiv icke-våldsattityd gör oss svaga och förhindrar verklig förändring. Vi måste stå upp tillsammans, enade i kampen mot en gemensam fiende; för vi är inte ett ”vi” som i att vi gör och tycker likadant. Vi är bara människor som känner av situationens bisarrhet och att vi måste göra något åt det. Motståndet är vår gemensamma ståndpunkt.

 

Specifika aktioner eller metoder som skulle kunna beskrivas som icke-våldsamma fungerar bäst då de komplementeras utav det illegala och konfrontativa. Kolonialisterna och makthavarna försöker intala oss att det bara är de som har rätt till att använda alla metoder för att få genom sin sak. De skickar poliser till att gå deras ärenden. De brukar våld, eller hot om våld. De vill få oss att tro att det är mindre våldsamt att stå med banderoller, och titta på medan företag förstör hela ekosystem, än att sabotera maskiner eller attackera polisen när de skyddar dessa företag. Vi får inte begränsa kampen så. Då går vi rakt in i deras fälla. Kom ihåg parollen i Gállok: Maktens metod är att söndra och härska. Vi måste vara pragmatiska och smarta. Vi måste hålla ihop. Vi måste sätta hårt mot hårt. Och framförallt måste vi vara modiga. Alla metoder är tillåtna.

 

För när det handlar om liv eller död så finns det inget rätt eller fel. Då gör en vad som krävs. Då är alla metoder tillåtna. Och den situationen passerade vi för länge sedan. Vi har inte tid att bråka om metoder när alla metoder behövs. Det behövs både flyers, sabotage, lek, samtal, blockader, manifestationer, civil olydnad och allt annat som fantasin kan frambringa. Lagen får inte hindra oss. Då har vi inte en chans. Vi måste sätta vår egen moral över moralen som makten påtvingar oss. Vi är fullt kapabla till att veta vårt eget bästa.

 

Att verkligen älska existensen med dess skogar, myrar och sjöar, med alla dess invånare, från sädesärlan till människan till björnen, är att ta till alla taktiker som en bara kan mot alla former av förtryck. Låt oss enas i denna kärlek och frustration; inte som i något partiprogram eller en ideologi, utan som i en längtan efter en värld vi bara kan drömma om, en längtan efter den eviga dansen.

 

(Vänd nu blickarna mot kommande kamper. Och skåda din omgivning. Det finns massor att göra. Fördelen med att göra motstånd är att det finns arbetstillfällen i alla skrymslen och vrår)

 

Må kampen fortsätta. All makt åt skogen!

 

/Några gruvmotståndare

Hänsynsstubbar och evighetsträd

Sveriges Cellulosa Aktiebolag (SCA) vill hugga ner Jamtmyråskogen. Det vill så klart inte vi som bor här. Enligt Forest Stewardship Council (FSC – en märkning för trävaror) måste de ha ”samråd” om någon begär det. Vi ”fick” ett samråd men det var aldrig fråga om att nå samförstånd, utan de hade ett föredrag om hur de tänkte gå till väga för att avverka skogen. Vi överklagade, och här är svaret vi fick.

brev1

brev del två

Hänsynsstubbar? Evighetsträd?!

Det är som om de ser sig själva som allsmäktiga, med kraften att skapa evighetsträd! Sen att de blåser ner i första bästa storm, för att de står helt själva på ett hygge, det bryr de sig inte om.

Påståendet att ”det bara är vi som bryr oss om skogen” är ganska fult, eftersom de andra på byn inte har svarat på SCA:s enkät, så de kan omöjligt veta om de motsätter sig eller inte. Tystnad är inte per automatik medgivande.

Att hugga ner skogen för att sen försöka göra den lämplig för kontinuitetsskogsbruk låter ju som en konstig omväg, när träden redan är av blandade åldrar och arter i Jamtmyråskogen.

Och om de verkligen vill göra ett hyggesfritt intryck så borde de inte hugga ner skogen alls. Någonstans.

brev 2

Ja de har ju sagt att de ska säga till innan de kommer…

Update on the Gállok Struggle #kallak

Over the weekend, the police began circling the camp with a helicopter, indicating that a new police action was likely to take place. And sure enough, signs were set up along the roads indicating that the Beowulf/JIMAB would start blasting from Tuesday to Friday, meaning the police would probably arrive on Monday.

And they did, at approximately 10:00am today.

There were several reports early this morning that the police had started making their way to Gállok just after 8:30am with a rented bus, to take the activists away in. Five police cars, an excavator, a tractor and a bus arrived in the area.
The activists had both tied themselves the wooden structure, and two had buried their arms in pipes chained underground. In addition, members of the local communities, including the nearby Sámi communities, were on location.
It took police quite awhile to dig out the two activists, using shovels and an iron handspike, even sitting on them at one point.

At around 3:00pm six activists were driven away by bus. One of the activists fell from the wood structure, and an ambulance was called, but was quickly called off by police. In addition, police removed a vehicle from the area that was blocking the road, unsure of whom it belongs to. Police were filming those on the scene. One can wonder why, as registering political opinions is illegal in Sweden when done by a government agency such as the police.

The activists arrested are suspected of criminal conversion and violent resistance, according to police.

More to come…

Some pictures here. Several more here, and here, & more information in Swedish.