Alla inlägg av kolonierna.se

”Konflikt är politikens livsluft”

byråkratiskit, citat, fascism

Blir nästan förvånad över maktmännens uppriktighet i vad de håller på med när de uttalar sig om den ”what-ever-december-överenskommelsen”:

görana skagglund

”Konflikter måste finnas i politiken, det är politikens livsluft. Det kommer att finnas konflikter om skattenivåer, landsbygdspolitik och mycket annat. Men det är politiken som ska vara i fokus, inte formfrågor.” – hör jag Göran Hägglund kackla i all civiliserad hysteri och galenskap.

Det nuvarande systemet bygger helt enkelt på, som Göran Skägglund påpekar, en ständig konflikt och ett ständigt konfliktssökande. Konflikt är tillståndet som upprätthåller majoritetens diktatur – ”demokrati”, dvs teknokukens våldtäkt på det otämjda och odefinierbara. Sen framhåller han dessutom att det är politiken i sig – dvs systemet i sig, ideologin i sig, patriarkatet i sig, makten i sig – som är det väsentliga. Hela den politiska sörjan handlar inte om vad som faktiskt händer utan är bara en institution för att bevara det rådande maktsystemet oavsett vilka faktiska konsekvenser det har. Dessa konsekvenser blir bara allt mer påtagande apokalyptiska. Och det är väl självklart att Skägglund vill att fokus ska ligga på politik och inte på vad som faktiskt händer eftersom han har ett intresse av att behålla sin makt, sin privilegierade position i det hierarkiska systemet.

Politik bygger på konflikt, en utåtriktad konflikt. Det politiska våldet flödar ut över oss alla, in i våra kroppar, försurar haven, urholkar mystik och skingrar drömmar. Politik är motsatsen till frihet.

 

Blodspår i Vilseskogen: Del 2

avkolonisera, Gässjöskogen, Jamtmyråskogen, kamp, motstånd, Skogskamp, Vilseskogen, , , , ,

vilseån

Jag gick upp långt innan stjärnorna hade överröstats av solen för att bege mig ut i Vilseskogen. Jag passerade ån. Jag hade svårt för att tänka klart. Jag följde det brutala maskinskriet som bultade så intensivt mot tinningen. Jag visste inte vad jag skulle göra när jag kom fram. Jag bara fördes instinktivt i riktning mot teknodemonen, denna civiliserade apparat som omstöper själskroppar till produkter för rika gubbar i Stockholm att torka arslet med.

Synen förvällde inom mig. En djup skåra rakt genom Vilsesjälen. Med linjalens exakthet och standardiseringens hänsynslöshet. Tårarna, kokandes, tomheten. Hur hamnade vi här? Vem tillät denna massaker till att börja med? Hur blev grymheten så institutionaliserad, så avdramatiserad? Hur kan vi inte se att det är oss själva vi plöjer, skövlar och urholkar när vi planterar GMO, när vi gör örnen hemlös och när vi anlägger gruvan i det heliga berget? Jag förstår inte. Varför är vi så rädda? Hur hamnade vi här? Mitt i detta groteska, absurda, befängda sammanhang. Skogsarbetaren och jag. Två förvirrade själar möts.

Och vad skulle jag säga nu när jag lyckats stoppa maskinen och han till slut öppnade dörren? Jag stod och andades ett tag. Hans flackande blick utstrålade tyngd, osäkerhet, chock, ängslan. Jag tror han var runt tjugo, eller kanske tjugotvå. Jag skrek saker, men hörde inte ett ord av vad han sa. Kanske hörde han inte vad jag sa heller. Det spelar ingen roll. Jag tror att mina gester kommunicerade långt mer precist än ord. Jag föll ihop i snön.

Han höll ju på att förinta mitt hem. Jävla fan. Fast jag visste ju egentligen. Jag visste ju att det inte var han som var min primära fiende. Han var ju bara en ”arbetare”, en som ”gjorde sitt jobb”. Han var ju bara en marionett i ett våldsamt rollspel, en av de systemets underkuvade. Jag visste ju allt det. Jag hade ju bett morgonbönen. Jag hade ju förlåtit alla; först mig själv, min sjukdom och stördhet, min mamma och pappa, mina närstående, mina fiender, alla rektorer och chefer, blottarna, maskinisterna, våldtäktsmännen, nazisterna. Jag hade ju förlåtit dem, och även honom; han som nu satt i maskinen framför mig i fullt arbete med att urholka min själ. Det var ju det som var grunden för all radikalitet: förlåtelse, förståelse. Men vem skulle jag attackera om inte honom? Vart skulle jag kanalisera mitt vrede, min sorg? Och hur kan jag ensförlåta mig själv om jag inte attackerar sådana som honom, de marionetter som underminerar allt det som ännu är vackert? Förståelse, eller förlåtelse, får ju inte leda mig in i passiviteten, in i dekadensen, in i det industrikapitalistiska vänterummet. Jag kan inte tillåta mig själv att vänta på apokalypsens fortskridande. Oavsett vad jag än gör så är det ju ett ställningstagande. Jag är det jag gör lika mycket som jag är det jag inte gör. För när jag väljer att inte attackera de förstörelsens marionetter, när jag väljer att inte attackera honom, så bidrar jag ju även till min egen underminering, Vilseskogens förintelse; som att se på när ens barn blir våldtaget utan att agera. Ingen vild varelse skulle göra något sådant; inte björnen, inte modern, inte ens statsministern, inte någon.

Jag började fundera på om demonen även koloniserade mig. Hur annars kunde jag tillåta Maskinen att fortskrida? Hur kunde jag bara gå där ifrån längs blodspåren utan att vråla, kasta, riva, spränga, agera? Vad har jag blivit egentligen? En maskin jag också? Finns det egentligen någon som inte är koloniserad utav Maskinen, denna teknodemon, ett maskinellt psyke? Är vi alla förlorade i en systematiserad undergångsparad in i den totala förstörelsen?

Kanske är jag rädd bara för att jag har något att förlora, för att jag är privilegierad? För att jag är vit. För att jag är man. För att jag kan välja att meditera istället för att kravalla, att dansa istället för att riskera, att njuta istället för att konfrontera makten, att konfrontera sorgen. Civilisationen är bara människans sorg på något sätt manifesterad i materien. Men jag hade ju bestämt mig för att vara shaman. Jag hade ju bestämt mig för att bemöta sorgen. Jag skulle ju göra allt för att få tänka och vandra i skönhet? Det var ju den vägen jag ville gå. Shamanism och motstånd mot det rådande systemet är ju samma process, samma strävan. Att läka handlar ju om demontering, d.v.s. att rasera, omformulera och att frambringa. Skulle jag attackera? Men vem? Och hur? Och kommer jag att våga utföra det som krävs för att följa de drömspår våra förfäder en gång skidrade?

Dagens polis skyddar morgondagens Hitler!

antirasism, kamp, motstånd, rasism, , , ,

Dagens polis skyddar morgondagens Hitler! skrek jag med all min kraft där jag låg med ansiktet ner i asfalten på Fredsgatan i Stockholm. Vi var många mot nazisterna den dagen och styrkan i att se all frustration förvandlas till kämpaglöd hos alla dom som vågade konfrontera nazisterna går inte att beskriva i ord.
Och samtidigt kände jag mej så otroligt maktlös. Vi var många som skrek dom där orden ihop och för varje gång dom passerade mina läppar blev innebörden så mycket verkligare. Det var som att alla bitar föll på plats, allt jag såg var hotfulla svarta kängor som omringade mej och allt jag hörde var ekot i mitt huvud: Dagens polis skyddar morgondagens Hitler…

Det kunde inte bli verkligare än såhär, i kampen mot nazismen står vi ensamma. Nog visste jag det redan, men varje påminnelse är lika smärtsam för det. Tårarna rann nerför mina kinder.

Det är märkligt egentligen hur även dom mest radikala människor så lättvindigt kan ställa sej bakom idén om att i kampen mot rasismen står vi alla enade. Gör vi verkligen det? Är det här samhället som annars är vår svurna fiende plötsligt vår allierade i kampen mot en ännu större ondska?

Rasismen är en konsekvens av det system vi lever i, inneboende i dom verktyg för exploatering som står till överhetens förfogande; nationalstat, kolonialism, kapitalism, med flera. Den är och har alltid varit grundläggande för att kunna rättfärdiga rovdrift på människor och andra djur, på samhället och på miljön, och måste därför få fäste i människors medvetanden och i deras världsbild. Hela det här systemet bygger på exkludering av ”dom andra”!

När rasismen får fäste i samhället, som idag, är det i kölvattnet av dom systematiska attacker på sociala gemenskaper som staten använt sej av för att splittra människor, få dom att förlora fotfästet i världen och sedan fånga in dom i ett ”vi” – folkhemmet – av medborgare som hellre identifierar sej med den överhet som suger ut dom än med ”dom andra” som hamnat utanför. När staten sen sviker, vilket den gör gång på gång, följer missnöjet den institutionaliserade rasismens mönster och slår neråt mot dom som redan är utsatta för statens våld: invandrare, människor med icke-vit hudfärg, homosexuella, och alla andra som inte uppfyller folkhemmets medborgarnorm.

På så sätt är rasismen i det närmaste en sinnesförvirring och det är djupt tragiskt att den ofta blir ett uttryck för människors frustration över sin egen utsatthet, över att staten har svikit alla löften den gav. Intentionen är en protest mot samhällets svek, konsekvensen blir att ge ytterligare syre till statens maktutövning och sparka på dom som redan ligger.

Vi vet redan det här, det är inget nytt. Men ändå är många så upptagna med att skapa en bred front mot rasismen, att samla alla från vänster till höger, socialister, liberaler och konservativa, i en gemensam kraftsamling som visar att samhället visst inte accepterar rasism och främlingsfientlighet. Men till vilket pris? Vilka drömmar delar vi med dom som vill försvara det här samhället och vilka kompromissar vi bort i jakten på enighet? Vi behöver dom inte, vi behöver inte deras godkännande. Vi behöver inte liberaler vars enda bidrag till den antirasistiska debatten är att anklaga antifascister för att välja fel metoder, vi behöver inte socialister som tror att solidaritet innebär mer makt åt staten. Sverigedemokraterna, Svenskarnas Parti, Svenska Motståndsrörelsen, alla är dom missnöjesyttringar mot överheten, och vårt svar måste vara att formulera våra egna alternativ i tydlig opposition mot både dom och mot Systemet som exploaterar oss alla.
Vi kan inte vara ett ”vi” med det systemet, vi kan inte stå enade med våra förtryckare i kampen mot rasismen, vi förkastar staten och omfamnar friheten, det är det som gör oss till radikala!

Slutligen, kampen på Fredsgatan gav mej också en väldig massa hopp. Att se så många människor stå upp mot nazisterna – med eller utan uniform – och se att så många vågade trotsa polisens våldsmonopol och försvara sej när dom attackerade, det vittnar om en längtan efter frihet som är starkare än den  rädsla makten sprider och att Fred bara är ett annat ord för lydnad, att konflikten blottas så fort vi väljer att spjärna emot. Det är i stundens hetta, när verkligheten kolliderar med illusionen om demokrati, som människor radikaliseras. Det är i kampen mot det rådande systemet och allt som förtrycker oss som rasismen kan besegras!

Kamp i kolonierna: Förorten och Sápmi

antirasism, avkolonisera, geopolitik, Gruvhelvete, kamp, mänskliga rättigheter, motstånd, ursprungsfolk, , , , , ,

SVT visade ikväll (11/9) två olika dokumentärer om kampen mot exploatering ute i kolonierna:

Först ut var ”Förortens Pantrar” om Pantrarna i Biskopsgården i Göteborg som organiserar folk i området till kamp mot förtryck, diskriminering, utanförskap och för en förändring på deras egna villkor. Sjukt peppande film!

Senare visades ”Skattkammaren” om gruvboomen i Sápmi, i filmen främst om Arctic Gold som vill exploatera renbetesmarker runt Guovdageaidnu i vad som av kolonialmakten kallas norra Norge. Inte fullt så peppande men en intressant berättelse om hur Sápmi ska bli Fort Europas ”Top mining region of the world”.

Förorten och glesbygden är två sidor av samma koloniala struktur och därför är det så intressant att se dom i ett gemensamt sammanhang. Systemet vi lever i har alltid fått sin näring från att slå sönder sociala gemenskaper och suga upp dom spillror som blir kvar – trasiga och utlämnade individer – in i löneslaveriets fångenskap för att driva på dom industrier som föder makten. Att slå sönder lokalsamhällen och riva upp människor från sin trygghet och sin försörjning är själva livsnerven i kapitalismen, en förutsättning för att få billig arbetskraft till industrierna i städerna. Så gick det till när Europa industrialiserades och så går det till i resten av världen – i Kina, i Indien, i Sápmi. Glesbygden, som genom just detta system blir allt glesare, är därifrån människor dras upp så att deras marker kan exploateras, och förorten är underklassens sopstation där dom dumpas och tvingas leva på smulorna från att serva överhetens imperiebygge. Det är ingen slump att en i filmen om förorten säger att ”vi har inte valt att komma hit, svenskar hade gjort likadant om det började regna bomber där dom bor” medan en annan i filmen om glesbygden säger ”Vi tvingas ut i världen för att finna något att äta, men det är inte så säkert att vi finner det”. Enjoy Colonialism!

Förortens Pantrar (tillgänglig till 11/9 2015)
Skattkammaren (tillgänglig till 11/10 2014)

Elden är Lös!

Gállok, Gruvhelvete, kamp, motstånd, Norra Kärr, Ojnare, prospektering, Vatten, , , , , , , , , , ,

Som en del av antivalarrangemanget Elden är Lös anordnas en temahelg kallad Fast Mark, Rent Vatten i Jönköpings Kulturhus nu i helgen. Folk som varit med i Ojnare, i Gállok och i Norra Kärr kommer att prata idag lördag kl. 16.45-17.45 kring temat motstånd och delta i ett panelsamtal kl. 18.30-19.30 kallat ”Vad vill vi ha? Gruva eller Vatten?” med forskare, fältbiologerna och Aktion Rädda Vättern. Dessutom kommer filmen om kampen i Gállok – ”the Gállok Rebellion” – att visas imorgon söndag kl. 14.00.

För information om alla andra spännande föreläsningar och aktiviteter, besök arrangemanget Fast Mark, Rent Vatten här: https://www.facebook.com/events/1441087009514274/

 

A.C.A.N. #KämpaSTHLM #Nazipolis

antirasism, bakgrund, demonstration, fascism, , , , , , ,

Under lördagen demonstrerade ca: 10 000 personer mot att polisen gett demonstrationstillstånd till nazistiska svenskarnas parti i Stockholm. Under demonstrationen kastade folk från svarta blocket (black bloc) smällare på poliser som skyddade nazisternas färdväg. Bredvid stod familjer och ”vanligt folk”. Black bloc är en demonstrationsmetod som går ut på att se likadana ut för att lättare förväxlas med varandra och på så sätt vara svårare att gripas för sina brott. Det vanligaste blocket är det svarta, men metoden har även använts som t.ex. rosa eller glitter. Före nazisterna ens var nära gjorde snuten utfall med pikébussar mot demonstranterna bredvid svarta blocket. Dom körde snabbt fram med sirener och bromsade in framför barnvagnar och oroade människor. Stämningen var god och upprorisk. Några som kanske inte varit med på så många demonstrationer blev tillsagda att inte filma folk som kastade smällare mot polisen, annars var sammanhållningen på topp. Filmbevis på demonstranter kan ge dessa hjältar fleråriga fängelsestraff om det vill sig illa.

Fortsätt läsa A.C.A.N. #KämpaSTHLM #Nazipolis →

Gruvfritt Norra Kärr – Stödaktion i Jönköping #NorraKärr

Gruvhelvete, motstånd, Norra Kärr, solidaritet, , ,

I solidaritet med de som kämpar mot gruvplanerna norr om Gränna utfördes under onsdagen en aktion i Jönköping. Vårt budskap kan nu ses runt om i stan.

Staten säljer ut vår mark till storföretag som inte ger ett dyft tillbaka, om inte en förgiftad sjö. Tasman, staten och politikerna vet lika väl som vi vilka risker dagbrottet i Norra Kärr innebär, men väljer den kortsiktiga vinsten framför rent vatten.

Vad annat kan vi göra än att ta saken i egna händer?
Fortsätter provborrningarna i Norra Kärr så forstätter  aktionerna.

För rent vatten och anarki!gruvfritt norra kärr

ALMEDALEN 2014 – Demonstrationer för Ojnareskogen #Ojnare #Gruvboom = #Gruvbubbla

demonstration, Ojnare, , , , , ,

Vi lever i en gruvboom (bubbla)!

Skärmavbild 2014-06-30 kl. 13.55.18

Onsdag 3 juli 17:00–19:00
Vi har nu fått beskedet att Nordkalk och Svenska Mineral har fått tillstånd respektive får utvidga sin täktverksamhet i Ojnareskogen.

Vi lägger nu all vår kraft på att protestera mot att vi idag i Sverige inte kan skydda världsunik natur vare sig innanför natura 2000, naturreservat eller blivande nationalparker eller utanför när vi upptäcker hur unika höga värden det finns.

Kampen om Ojnareskogen går före de andra processerna och är principiellt mycket viktig.

Vi samlas kl 17.30 Gotlandsänget utanför Botaniska. Där kommer Lis Hellström att sjunga Vad ur vi med sommaren kamrater!

Demonstrationståget kommer att röra sig innanför ringmuren med två planerade stopp för kortare tal.
Tågets väg: Tranhusg – St Drottens – Stora Torget – Södra kyrkog – Hästgatan – Donners plats – Hamngatan – Hamnplan – Cramegatan – Almedalen

Arrangörer
Urbergsgruppen
Fältbiologerna

Ladda hem: Affisch