Etikettarkiv: sca

Sollefteå kommun en ”farozon” för kolonialister och exploatörer

Återigen har personer i Sollefteå kommuns glesbygd satt käpparna i hjulen för exploatörerna. Under en lång tid nu har området präglats av åtskilliga blockader av skogsmaskiner, ett hårt vindkraftsmotstånd, inventeringsgrupper och omställningsarbete. Här visar man på exempel på alternativa sätt att leva på såsom kalhyggesfritt skogsbruk, skogsvärn och samförsörjningsgrupper, samtidigt som man inte accepterar fortsatt förstörelse av sin livsmiljö och gör allt vad man kan för att försvara denna. Sollefteå kommun har kommit att bli mer och mer av ett problem-område för företag som vill exploatera.

SCA är ett av de största hoten mot livsmiljön i området. De äger mestadels av skogen och avverkar i allt större omfattning. Om och om igen hugger de ner skog med hög biologisk mångfald och kommer undan med det utan rättsliga följder. Men vi vet att förändringen vi vill se inte kommer att komma uppifrån, åtminstone inte av sig själv. Det är vi vanliga människor som måste skapa den.

Projekten i Sollefteå visar oss levande exempel på vägen framåt. De väntar inte på förändringen utan lever den.

Följ länken nedan för att läsa mer om hur man i Skogsnäs arbetar för att försvara och värna sin omgivning:

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vasternorrland/skogsaktivister-stoppade-avverkning-raddade-fridlysta-orkideer-sca-brister-i-ansvar

Turné uppdatering, och boken är snart slutsåld

Innan vi ens har hunnit annonsera att boken är ute för försäljning är den nu nästan slutsåld! Halleda! Det blir till att trycka fler. Vi hade uppenbarligen underskattat vilket sug det finns efter att läsa och lära sig mer om det här ämnet. För er som inte hann få vantarna på en bok får ni gärna skriva till kolonierna@riseup.net för att beställa.

Rekommenderat pris: 100-200 kr. Allt överskott går till Kolonierna (läger, aktioner, böter, informationsspridning osv). Det går såklart pruta om du inte har så mycket pengar och ändå vill ha en bok.

Turnén va otroligt inspirerande och det har funnits ett stort intresse. På de flesta av ställena har det varit fullsatt, ibland mer än fullsatt. Det har blivit långa intressanta samtal och kontakter har knytits. Vi avslutade turnén i Kiel med en demonstration i hamnen mot SCA (som har en terminal där).

En av föreläsningarna
Tröjor, patchar, zines, böcker
Demo i Kiel mot SCA

Tour updates, and the book is almost sold out

Before we even had time to announce that the books is out for sale it is now almost sold out! But we will print more. We obviously had underestimated the cravings people have to read and learn about this subject. For those who didnt manage to get a hold of a copy please write to us to kolonierna@riseup.net to order one.

Recommended price 10-20 euros. All the surplus goes to Kolonierna (camps, bosupport actions, fines, information spreading etc). Of course it is possible to haggle if you dont have so much money and still want the books.

The tour was very inspiring and there have been a huge interest. On most places the room has been totally full of people, sometimes more than full. We have had many long and interesting conversations and contacts have been tied. We ended the tour in Kiel with a demonstration in the harbour against SCA (that has a terminal there).

Avverkningsanmälan för Vilseskogen har löpt ut

För fem år sedan avverkningsanmäldes flera områden i Vilseskogen i Gässjö i Sollefteå kommun av SCA. Sen dess har folk i byn gjort allt de kan för att skydda skogen. Det har inneburit samråd, inventeringar, telefonsamtal, civil olydnad, och att stå på Urkult och sprida information och samla in pengar till kampen. Men under vårvintern 2019 stod SCAs skogsmaskin i Vilseskogen till slut. Då sprang en i byn dit och sa att han skulle stå ivägen ifall de försökte avverka. Efter det anslöt fler bybor och personer från bland annat Greenpeace och Skydda Skogen var redan på väg när föraren efter bara en stund hoppade in i maskinen och körde iväg igen. Sen dess har inga maskiner setts i skogen.

nu har deras avverkningsanmälan löpt ut vilket betyder att de måste ansöka om ett nytt tillstånd innan de kan försöka sig på att avverka igen. Detta betyder alltså inte att den här kampen är över. Bara att det blir ett andrum och ett tillfälle att fira.

En bybo säger:

”Nu kan vi äntligen slappna av lite ett tag och fokusera på andra kamper istället. Det finns gott om dem. SCA hugger allt mer, vindkraftindustrierna ökar och nu prospekterar de efter guld i ett gigantiskt område i Rockliden utanför Junsele också. Vårt aktivistnätverk växer och vi lär oss mer och mer hela tiden.”

Vad som har hänt i Vilseskogen är bara ett av flera exempel på att motstånd faktiskt lönar sig. Hör av dig till kolonierna@riseup.net om du vill veta mer eller har frågor.

Hugg ner kapitalismen inte skogen!

Onsdagen den 27 juni 2018 hängdes en banderoll upp med texten, ”Hugg ner kapitalismen inte skogen! Skydda Vilseskogen”, utanför SCAs (aka Satanic Clearcutting Assholes) huvudkontor i Sundsvall. Detta gjordes i protest mot skövlingen av de sista skyddsvärda skogarna i Sverige. Skyddsvärda skogar avverkas för ekonomisk vinning utan hänsyn till biologisk mångfald eller lokalboendes behov.

-Det ekonomiska systemet exploaterar naturresurser mycket snabbare än de återbildas, säger en av aktivisterna som hängde upp banderollen.

Just nu är Vilseskogen nära Edsele hotad av avverkning.

-Ett av skälen till att jag flyttade hit var den fina skogen och nu hotas den av SCA. Vilseskogen är byns själ och nu vill dem hugga ner den, säger en lokal bybo.

En del av skogen är redan klassad som nyckelbiotop och de boende vill att ett större område ska skyddas.

-Vi har redan hittat många sällsynta och rödlistade arter, säger en frivillig naturvårdare.

För mer information:
kolonierna.se/vilseskogen/

För kontakt med intervjupersoner använd atervilda@riseup.net

Blodspår i Vilseskogen: Del 3

IMG_0459

Det går inte en dag utan en gnagande rädsla för att se maskinen passera utanför på väg mot Vilseskogen. Varje tillstymmelse till motorljud formas till klumpar i magen. Var det en motorsåg eller bara en mygga? Jag slänger blicken mot vägen. Varje passerande bil känns som en mental skottlossning. Varje dag som går, varje andetag som Vilsesjälen får fullfölja, känns så befriande, ändå så fängslande outhärdligt. Och varje dag springer jag barfota i vitmossan, över Stensjöåbron, förbi de stora myrstackarna, mot den dansande tallen, och snett upp mot det vägsmala hygget för att se så att allt ser ut som vanligt. Det är så lätt att känna sig maktlös när en står där i blodspåren, och när alla ens försök till att överklaga dödsstraffet avfärdas med att ”det ju faktiskt är vår mark” och att ”det är väl inget speciellt med den skogen… den är ju inte ens så gammal” och ”det bor ju inte ens så mycket folk där omkring”. Det låter som att skogen huggs ned för allas bästa, på den plats som gynnar de flesta. Det låter som att de bara gör sitt jobb för att skapa tillväxt och välfärd. Det låter som att de bara nyttjar det som ändå inte gör någon nytta. Det låter som utilitaristiskt, byråkratiskt, kolonialistiskt, patriarkalt och industri-civiliserat bullshit!

SCA är bara en del av de rikas drömprojekt för att förverkliga en illusion. SCA är en av maktens drömallianser för att bygga upp en framtidens stad, ett hyperteknologiskt paradis. Men inte vem som helst kommer in. Det är ett drömkvarter till för de som har råd, för de med rätt bakgrund, rätt utseende och rätt kulturell läggning. Och det är bara en vidrig illusion! Paradiset kan aldrig byggas utav tvångsassimilerade naturresurser som exploaterats på de mest brutala och våldsamma sätt. Allting i naturen har ett minne; det minns sin historia. Och denna i köttets invävda historik slår tillbaks på maktgubbarna när de sätter i sig sina burgare och stirrar in i sina skärmar. Det går inte att bygga ett drömkvarter med byggstenar täckta av blod.

Jag känner hur det börjar bli svårt att formulera sig, att sitta ned, att vara sansad och rationell. Det är så lätt att känna sig ensam, som att allt känns övermäktigt. Kan vi inte bara trotsa dessa maktspel tillsammans? Vilken skog vill de skövla i din närhet? Eller vad är du missnöjd med där du bor? Kan du dricka ditt vatten? Gör något. Tänk själv. Låt inte lagar, normer eller sociala regler hämma dig. Vad drömmer du om? Och vem bestämde egentligen att Vilseskogen (eller om den ens har ett namn i deras register, troligen bara ett nummer) ägs av SCA och inte av oss som faktiskt bor här? Vem bestämde att ägande ska finnas överhuvudtaget? Jag vill inte äga något. Har de ens frågat skogen själv? Har de ens varit där? Har de ens druckit vattnet från ån eller hört Nötskrikan sjunga? Har tanken ens slagit dem att det de gör kanske är fel? Inser de ens att deras smörgåsbord består utav hemlösa insekter och mördade fåglar, tumörer och jordbävningar, missbruk och ångest, sömnlösa nätter och radioaktiva svampar?

Men vart vänder vi oss då när inte lagen är på vår sida? Hur räddar vi det vildväxande vackra, som ännu växer där ute, utan att de skövlar oss också? Det är som att allt som står i vägen för maktens drömförverkligande är försumbart och helt enkelt bara i vägen. Men när alla legala vägar har bockats av och maskinen står där med en frustande kåthet och nagelbitande realism. Vad gör vi då? Abdikerar? Ger upp? Flyttar till nästa by med vackra skogar och drickbart vatten tills maskinen till slut även hittar dit? Hur länge ska vi fly egentligen? Hur smack-in-the-face måste situationen bli för att vi ska inse att lagen finns till för att skydda skapelsen av maktens drömparadis? Lagen finns ju där just för att vi ska känna oss maktlösa och välja flykten över kampen. Vi flyr och förflyktigas i en kontinuerlig härva. Och varje flykt i hopp om en plats i drömparadiset; hur naiv tanken än verkar, hur skenhelig skapelsen än framstår. Som legala flyktingar rör vi oss längs de blodspår som maskinen plöjer med polisens pistoler mot tinningen och omgivningens hotfulla gester ifall vi vacklar, tvekar eller vänder oss om. Varje motrörelse eller avvikelse föraktas, smutskastas och mörkas. De kallar oss gärna terrorister, uttråkade ungdomar, psykfall, häxor, tevesittare, vildar, parasiter eller problembarn. De kan kalla mig vad de vill. Ju smutsigare stämpel desto mer vet jag att jag är på rätt väg.

För jag kan inte ge upp. Det skulle vara som att acceptera all smärta, sorg, sjukdom och avskärmning. Det skulle vara som att acceptera illusionens drömspår och de rikas exploatering; som att acceptera avvecklandet utav min egen själ. Hur skulle jag kunna gå med på det? Hur skulle jag kunna acceptera att de våldtar min familj när jag står bredvid och ser på? Är lagen så jävla viktig? Det är ju bara en symbol, en osynlig och falsk synvilla. Vi tror på något som inte ens existerar för att om vi inte tror på lagen så finns risken att de våldtar även oss. Allt som inte passar in i maktens symboliska landskap döms till döden, d.v.s. allt som inte följer de rikas drömspår tvingar de på ett eller annat sätt att göra det ändå. Hur vi än gör så försöker de forma oss till robotar, resurser, objekt, kugghjul, byggstenar, fläckar eller aska.

Vi kan inte tillåta SCA, och alla dessa maktens drömallianser, att få fullfölja denna vansinnets färd. SCA, och alla andra skogsbolag, skövlar nu mer skog än någonsin här i Norrland, och snart finns knappt ingen riktig skog kvar mer än monokulturella plantage av granar i raka led. Om vi inte stoppar dem nu, när ska vi då göra det? Hur långt ska apokalypsen behöva breda ut sig egentligen för att vi ska inse att vi måste ta lagen i egna händer? Det är dags att vakna upp och konfrontera sorgen. Det är vår vildsinta och våta dröm att skapa. Vad vill du göra? Gör det.