Kategoriarkiv: bakgrund

Nyheter från periferin 6:e Februari 2015.

Lägret i Jamtmyråskogen/Vilseskogen närmar sig, 16 februari – 1 mars håller det på, men kom när du vill och kan! Nya provbrytningar är på gång i Sápmi, motståndet laddar upp och vi startar en podcast som du kan vara med att göra!

SVENSKA PDF Ladda hem, skriv ut och sprid!

The camp in Jamtmyrå-/Vilseforest is happening soon, 16 Februari – 1 Mars is it, but come whenever you want! New testminings are planned in Sápmi, the resistance is charging up and we are starting a podcast project that you can join!

ENGLISH PDF Download, print and share!

Fortsätt läsa Nyheter från periferin 6:e Februari 2015.

Åsa Romson kom igen nu!

2012: Åsa Romson pressar dåvarande miljöminister Lena Ek att skydda Ojnaremyr och återinföra stoppregeln mot täktverksamhet intill Natura 2000-områden. Nu sitter Åsa Romson själv som miljöminister och vi väntar på att hon ska ta tag i detta. Kom igen nu, se till att det mest skyddsvärda naturområdet i Sverige räddas!

Metaller, återvinning och verklig hållbarhet

Det har väl knappast undgått någon att vår nuvarande livsstil är i grunden ohållbar.  Användning av fossila bränslen är ett recept på katastrof, världens skogar huggs ned i rasande takt, jord, vatten och luft förorenas av industrin. Och så vidare. Samtidigt får den som lyssnar till vad som sägs i massmedia lätt intrycket att lösningen i själva verket är mycket enkel. Att det räcker med några mindre förändringar inom det rådande systemet. Att om alla skaffar sig en bränslesnål bil (eller ännu hellre en elbil), täcker taket på sommarstugan med solceller och börjar källsortera och återvinna sina sopor, då kommer vi att uppnå ett hållbart samhälle. Givetvis utan att den fria konkurrensen eller den ekonomiska tillväxten äventyras.

Just återvinning förs ofta fram som ett sätt att skapa hållbarhet i vår ständigt ökande konsumtion av till exempel metaller. Det antyds rentav ibland att återvinningen på sikt helt skulle kunna eliminera vårt beroende av gruvdrift som metod för metallframställning, och i den offentliga debatten används orden ”återvinning” och ”hållbarhet” ofta mer eller mindre synonymt. Något som däremot sällan eller aldrig nämns ­är det faktum att inget system baserat på användning av metaller någonsin kan vara långsiktigt hållbart, med eller utan återvinning.

Alla (utom de ekonomer och industrialister som anser att allt som fungerar fram till nästa kvartalsrapport är långsiktigt) kan nog hålla med om att gruvdrift inte på något sätt kan betraktas som hållbart. Malm är en icke förnybar resurs. Förr eller senare tar den slut. Fram till dess bryts varje år mer av berggrunden lös. Mer mark föröds, fler vattendrag förgiftas och tillgången på dricksvatten minskar än mer.

Alternativet är alltså återvinning. Låt oss titta på hur det fungerar, steg för steg.

  1. En enskild person (ofta refererad till som ”konsument”) köper och använder ett föremål som innehåller metall, till exempel galvaniserad spik (järn och zink) eller en smartphone (koppar, sällsynta jordartsmetaller m.m.).
  2. Föremålet blir obrukbart.
  3. ”Konsumenten” lämnar, som den goda samhällsmedborgare hen är, in föremålet till återvinning.
  4. Eventuella andra material i föremålet sorteras bort. Med följer kanske en del metall som inte anses värd att ta till vara.
  5. Den metall föremålet ursprungligen innehöll, minus det som försvunnit genom avnötning och oxidation medan föremålet användes och i sorteringen, går in i den slutliga återvinningsprocessen.
  6. Den metall som gick in i återvinningen, minus diverse spill (ingen process är ju till hundra procent effektiv) är redo att användas igen.

I varje steg av metallens livscykel, användning, insamling, sortering och återvinning, försvinner större eller mindre mängder metall. En del går till soptippar, en del sprids ut genom nötning och korrosion. Därtill kommer den mängd som helt enkelt ”slarvas bort” och ligger och rostar bort ute i terrängen (tänk skrot längs en motorväg).

Det som går till soptippar, liksom mycket av det som försvinner genom slarv, skulle givetvis kunna tas till vara. Värre är det med den metall som nöts eller korroderar bort. Den sprids i omgivningen, i koncentrationer för små för att den någonsin ska kunna utnyttjas.

Om vi nu tänker oss att det inte finns någon nytillförsel av metall från gruvdrift blir mönstret tydligt. För varje gång metallen återvinns, minskar den totala mängden. Förr eller senare tar den slut. Metallanvändning kan alltså aldrig vara långsiktigt hållbar.

Så vad är då alternativet? Ja, någon gång i den inte alltför avlägsna framtiden måste vi komma på ett sätt att leva utan metall. Det bästa vore om vi inledde den processen redan nu, för att minimera den skada som gruvindustrin och övriga industrier åsamkar vår värld, och innan förutsättningarna för ett annat, mera naturnära, samhälle försämrats ytterligare.

Exakt hur ett nollmetallsamhälle skulle kunna se ut på detaljnivån är svårt att förutspå. Klart är i alla fall att det kommer att skilja sig radikalt från det samhälle vi lever i idag.

Nyheter från periferin. Januari 2015.

Nyhetsbrev

LADDA NER SOM PDF PÅ SVENSKA högerklicka, spara och skriv ut!
DOWNLOAD PDF IN ENGLISH right-click and save, print! (or read in english below)

Tryck continue reading!

Fortsätt läsa Nyheter från periferin. Januari 2015.

Krisregering

Först bygger ni upp ett fascistiskt system med våldsmonopol, polis, militär, nationsgränser och fängelser. I det systemet tillåts en elit av över- och medelklass att regera (genom sin retoriska skicklighet att övertyga folk, ett privilegium för dessa klasser). Systemet ger sken av att vara demokratiskt genom att ”folk” får rösta (inte barn, papperslösa eller statslösa). Samtidigt bryter systemet ner folks självkänsla, kvinnor som våldtas får ingen rättvisa skipad och folk som ser annorlunda ut skiter polisen i eller direkt trackasserar. Det här förbannade systemet är fascistiskt bara genom att det tvingar dig att sätta fingeravtryck i passet eller att alla telefonsamtal du ringer spelas in. Det försöker kontrollera folk så minutiöst att du inte ens tänker på att ifrågasätta att makten bara hamnar hos vita män som av en slump gång på gång (undantagen är endast skenkompromisser för att stilla motståndet). Ett fascistiskt system kan inte övertas av en rättvis regering (en sådan kan inte existera inom våldsmonopolets ramar eftersom maktens våld aldrig är rättvist). Det är problemet med makt, den strävar efter att bli absolut. Bara fascister kan ta över ett fascistiskt system. Varför spelar alla andra partier att dom hatar SD när dom ingår i samma system? Dom vet att folk inte gillar rasism, men är det inte rasism att behålla snutsystemet som rasprofilerar folk på gatan, rättssystemet som låser in dom som inte har råd att leva ”ärligt” och militären som ockuperar, hotar och dödar icke-vita? Nationalstaten kan aldrig svära sig fri från rasism, den är byggd av den. Hela ”välfärden” är byggd på ett vi och ett dom där dom (oftast icke-vita) utesluts, eller till och med utnyttjas för att vita ska få det bra. Sådan är kolonialismen, ett ständigt pågående förtryck av alla som inte råkar se ut på rätt sätt eller vara födda på rätt plats.

Krossa rasismen krossa staten!

Nyheter från periferin. 8:e December SVE+ENG. #Gállok #Jamtmyrå #NorraKärr #Sorsele #

Klicka på valt språk, läs direkt eller ladda hem och skriv ut!
Click on chosen language, read or download to print!

Uppdatering 2014 Dec Svenska
Nyheter från periferin. SVENSKA
Update 2014 Dec ENGLISH
News from the periphery. ENGLISH

Click läs mer to read.

Fortsätt läsa Nyheter från periferin. 8:e December SVE+ENG. #Gállok #Jamtmyrå #NorraKärr #Sorsele #

Delseger på delseger för #Gállok #Kallak

Clive-Sinclair Poulton avgår från sitt uppdrag i Beowulf Mining Plc. Tidigare har Fred Boman det svenska dotterbolaget JIMABs vd avgått. Dom har lämnat det sjunkande gruvprojektet i Gállok. Järnmalmspriserna är i botten och andra projekt, närmare befintlig infrastruktur såsom Kaunisvaara-gruvan i Pajala har redan gått omkull. Northlands gruva där genomgår sin andra rekonstruktion på bara något år och i princip alla i personalen har sagts upp. Tidigare har gruvorna utanför Storuman gått omkull efter bara typ ett år i drift. Läs boken ‘Smutsiga miljarder’ av Arne Müller så får du se ett mönster. Oavsett om bolaget är svenskt eller utländskt så förstör det naturen oåterkalleligt, och argument om att glesbygden ska upplivas med gruvbolagens omsättning faller platt efter att aktiekapitalet överger när gruvan inte visar sig så lönsam. Det spelar ingen roll för dom växter och djur som lever där gruvan förgiftar och ödelägger om den är statlig eller inte, det spelar inte någon roll för renen, harren, haren, älgen, trollsländan. Vi har inte glömt Gállok, oavsett vilka resurser staten skickar i bolagets namn mot oss så kommer vi att stå upp och slåss för den platsen! Ingenting är så vackert i världen som naturen och motståndet mot dens förstörelse.

Revolutionen: på en bio nära dig.

Klasskamp och revolution är populära teman på film. Bland som senaste årens blockbusters finns filmer som Cloud Atlas, Beasts of the Southern Wild, The Hunger Games, District 9, Foxfire, Avatar och Apornas Planet: Revolution. Revolution som tema i populärkultur är väl inget nytt men det finns ändå en viss törst efter den nu!

Det produceras även en hel del demoniserande filmer av “extremister” till exempel The East och Night Moves, båda handlar om miljöaktivister framställda som konstiga freaks eller flippande mördare. Denna kategori filmer kommer som ett svar på den växande anonyma godhet som bland annat Animal Liberation Front och Earth Liberation Front har stått för genom effektivt sabotage mot destruktiva industrier.

Men vad gör egentligen en filmupplevelse? Jag som själv gör film känner mig väldigt kritisk, filmen The Gállok Rebellion om slaget för landskapet i Gállok utanför Jokkmokk har vi åkt runt och visat för massa människor, men det är något som känns knepigt i eftersnacket. För mig känns det som att det naturliga att diskutera skulle vara strategi för att störta det här jävla samhällssystemet som utnyttjar de ägolösa, exploaterar natur och härskar över folk med brutalt våld genom poliser, fängelser, militär, nationsgränser och ekonomiska system. Istället handlar diskussionerna kanske om att det är otroligt att “vi i Sverige som kommit så långt” blablabla eller om teknikaliteter kring gruvbrytnings destruktiva inverkan eller liknande. Det kan medges att det är väldigt lätt att själv falla in i alla bisarra anekdoter om gruvnäringens galenskap men men. För vi från medelklassen är fucking efterblivna. Många av oss tillhör en vit och priviligierad norm, och dom som tillhör normen kan inte se att dom är den. Genom detta blir vi avskärmade från andras verklighet – att en global revolution mot all makt – i förlängningen skulle vara det minst blodiga för större delen av jordens befolkning.

Studier har visat att det inte finns något samband mellan utbildning och aktion. D.v.s. att du lär dig saker betyder inte att du kommer agera efter den kunskapen. En film du ser som vit i Sverige, fiktiv eller dokumentär förblir alltså bara en film för dig. Revolutionen för dig förblir en distant idé, inget för dig att ta tag i idag. Så ser det inte ut för alla. För många är hoppet om revolution, upplopp och stormade parliament en verklighet som gör livet värt att leva. Ett hopp om att vi tillsammans kan göra världen bättre för dom som har det svårast genom att integrera över- och medelklassen med resten av världens folk.

En film om revolution, reducerar och paketerar den i en säljbar produkt. Revolutionär fiction/film kan ses som en form av kulturell appropriering. Alltså att vita människor kan avnjuta att använda sig av den och underhållas av den, medan andra lider av att den inte kommer på riktigt. Andra former av kulturell appropriering kan vara att som vit ha på sig kläder från andras kulturer med privilegiet att inte då bli behandlad som en stereotypisk person från den kulturen. Vi som är vita kan avnjuta vad som helst medan dom flesta längtar efter en verklig revolution som sätter medel- och överklassen på spel till förmån för alla.

Jag tänker fortsätta njuta av filmer om revolution, men inte som någonting abstrakt utan som direkt inspiration till direkt aktion.