Under sommaren som gick så höll vi ett protestläger i Gállok. Åter blockerade vi vägen till inmutningen. Denna gång fanns inga maskiner från Beowulf mining/Jokkmokk Iron Mines AB att stoppa på platsen. Men vi genomförde en konstnärlig manifestation där vi brände en grävskopa gjord av rester från det kalhygge som skövlats för att förbereda gruvdriften. Eventet fick namnet Burning Machine Festival. Lägret besöktes frekvent av människor, från närmsta grannar till sydamerikaner. Kontaktnätet förgrenade sig in i EU-parlamentet, riksdagen, kommunhuset, turistnäringen, renskötseln, universitet mm. Tack till alla som kom för att stödja och delta i kampen. Vi kommer förmodligen aldrig kunna stoppa kapitalismens girighet som driver kolonialismen, men vi kan stå vid fronten och med våra kroppar stoppa varje gruva de tänker öppna. Vi organiserar oss och visar att Motståndet Växer!
Etikettarkiv: Gruvboom
Kamp i kolonierna: Förorten och Sápmi
SVT visade ikväll (11/9) två olika dokumentärer om kampen mot exploatering ute i kolonierna:
Först ut var ”Förortens Pantrar” om Pantrarna i Biskopsgården i Göteborg som organiserar folk i området till kamp mot förtryck, diskriminering, utanförskap och för en förändring på deras egna villkor. Sjukt peppande film!
Senare visades ”Skattkammaren” om gruvboomen i Sápmi, i filmen främst om Arctic Gold som vill exploatera renbetesmarker runt Guovdageaidnu i vad som av kolonialmakten kallas norra Norge. Inte fullt så peppande men en intressant berättelse om hur Sápmi ska bli Fort Europas ”Top mining region of the world”.
Förorten och glesbygden är två sidor av samma koloniala struktur och därför är det så intressant att se dom i ett gemensamt sammanhang. Systemet vi lever i har alltid fått sin näring från att slå sönder sociala gemenskaper och suga upp dom spillror som blir kvar – trasiga och utlämnade individer – in i löneslaveriets fångenskap för att driva på dom industrier som föder makten. Att slå sönder lokalsamhällen och riva upp människor från sin trygghet och sin försörjning är själva livsnerven i kapitalismen, en förutsättning för att få billig arbetskraft till industrierna i städerna. Så gick det till när Europa industrialiserades och så går det till i resten av världen – i Kina, i Indien, i Sápmi. Glesbygden, som genom just detta system blir allt glesare, är därifrån människor dras upp så att deras marker kan exploateras, och förorten är underklassens sopstation där dom dumpas och tvingas leva på smulorna från att serva överhetens imperiebygge. Det är ingen slump att en i filmen om förorten säger att ”vi har inte valt att komma hit, svenskar hade gjort likadant om det började regna bomber där dom bor” medan en annan i filmen om glesbygden säger ”Vi tvingas ut i världen för att finna något att äta, men det är inte så säkert att vi finner det”. Enjoy Colonialism!
Förortens Pantrar (tillgänglig till 11/9 2015)
Skattkammaren (tillgänglig till 11/10 2014)
Elden är Lös!
Som en del av antivalarrangemanget Elden är Lös anordnas en temahelg kallad Fast Mark, Rent Vatten i Jönköpings Kulturhus nu i helgen. Folk som varit med i Ojnare, i Gállok och i Norra Kärr kommer att prata idag lördag kl. 16.45-17.45 kring temat motstånd och delta i ett panelsamtal kl. 18.30-19.30 kallat ”Vad vill vi ha? Gruva eller Vatten?” med forskare, fältbiologerna och Aktion Rädda Vättern. Dessutom kommer filmen om kampen i Gállok – ”the Gállok Rebellion” – att visas imorgon söndag kl. 14.00.
För information om alla andra spännande föreläsningar och aktiviteter, besök arrangemanget Fast Mark, Rent Vatten här: https://www.facebook.com/events/1441087009514274/
Brev till anti-gruvrörelsen
Vi anser att anti-gruvkampen är en del av en större generell kamp mot industricivilisationen, kapitalismen, staten, patriarkatet, kolonialismen eller vad en nu vill kalla alla de institutioner och fenomen som förtrycker och förstör våra liv och omgivningen vi lever i. Allt måste bort. Vi måste inse att vi alla är naturens barn. Att se naturen som något som är till endast för människan är vidrigt och en del av den koloniala och dominerande kulturen vi vill bekämpa.
Med erfarenheterna av gruvmotståndet i bland annat Ojnare och Gállok bör vi nu se framåt, inför fortsatta och kommande strider, och fundera på vilka metoder som faktiskt fungerar och på vilket sätt vi kan föra en effektiv kamp fortsättningsvis.
Till att börja med är en effektiv kamp en nykter kamp. Att berusa sig i stundens hetta, då blockaden står på vägen, eller när vi utför manifestationer etc., är inte ansvarsfullt utan passiviserar oss bara. Alkohol är maktens verktyg för att förlama ursprungsbefolkningar och fattiga klasser i samhället, och förstärker bara patriarkatets strukturer och våldsamhet överlag. Det är viktigt att vi förstår alkoholens effekter på vår förmåga att effektivt kämpa för frigörelse.
Vi måste förstå att kompromisser inte leder någonstans. Vi kan inbilla oss att vi vinner små steg, men i den huvudsakliga striden slukar makten allt som kommer i dess väg. Vi måste vara smartare än så. Att springa till kolonialisterna och be om lov håller inte. Om vi vill komma någonstans så måste vi ta saken i egna händer. Det är så vi blir ett äkta hot mot makthavarna. Vi kan inte nöja oss med att sakta ned förstörelsen genom att reformera och kompromissa. Då har vi inte vunnit ett endaste dugg.
Det är viktigt att alla får bedriva sina egna kamper, och att alla står ensamt ansvariga för sina egna handlingar. Därmed innebär inte det att vi ska dömma andra för deras val av aktioner och metoder utan i stället solidarisera och söka förståelse. Alla kan göra och tycka det som de känner att de vill göra och tycka. Det behövs en mångfald av gärningar och åsikter i kampen. Det är därför viktigt att de som inte vill ta till radikalare metoder på egen hand ändå stödjer dem som är villiga. En dogmatisk och exklusiv icke-våldsattityd gör oss svaga och förhindrar verklig förändring. Vi måste stå upp tillsammans, enade i kampen mot en gemensam fiende; för vi är inte ett ”vi” som i att vi gör och tycker likadant. Vi är bara människor som känner av situationens bisarrhet och att vi måste göra något åt det. Motståndet är vår gemensamma ståndpunkt.
Specifika aktioner eller metoder som skulle kunna beskrivas som icke-våldsamma fungerar bäst då de komplementeras utav det illegala och konfrontativa. Kolonialisterna och makthavarna försöker intala oss att det bara är de som har rätt till att använda alla metoder för att få genom sin sak. De skickar poliser till att gå deras ärenden. De brukar våld, eller hot om våld. De vill få oss att tro att det är mindre våldsamt att stå med banderoller, och titta på medan företag förstör hela ekosystem, än att sabotera maskiner eller attackera polisen när de skyddar dessa företag. Vi får inte begränsa kampen så. Då går vi rakt in i deras fälla. Kom ihåg parollen i Gállok: Maktens metod är att söndra och härska. Vi måste vara pragmatiska och smarta. Vi måste hålla ihop. Vi måste sätta hårt mot hårt. Och framförallt måste vi vara modiga. Alla metoder är tillåtna.
För när det handlar om liv eller död så finns det inget rätt eller fel. Då gör en vad som krävs. Då är alla metoder tillåtna. Och den situationen passerade vi för länge sedan. Vi har inte tid att bråka om metoder när alla metoder behövs. Det behövs både flyers, sabotage, lek, samtal, blockader, manifestationer, civil olydnad och allt annat som fantasin kan frambringa. Lagen får inte hindra oss. Då har vi inte en chans. Vi måste sätta vår egen moral över moralen som makten påtvingar oss. Vi är fullt kapabla till att veta vårt eget bästa.
Att verkligen älska existensen med dess skogar, myrar och sjöar, med alla dess invånare, från sädesärlan till människan till björnen, är att ta till alla taktiker som en bara kan mot alla former av förtryck. Låt oss enas i denna kärlek och frustration; inte som i något partiprogram eller en ideologi, utan som i en längtan efter en värld vi bara kan drömma om, en längtan efter den eviga dansen.
(Vänd nu blickarna mot kommande kamper. Och skåda din omgivning. Det finns massor att göra. Fördelen med att göra motstånd är att det finns arbetstillfällen i alla skrymslen och vrår)
Må kampen fortsätta. All makt åt skogen!
/Några gruvmotståndare
ANTIGRUVDEMONSTRATION STHLM söndag 18:e maj! #Gállok #Ojnare #NorraKärr #Rönnbäcken #swgreen #gruvboom #slutahållapå
Nu på söndag är det antigruvdemonstration i Stockholm. Kom till svenska statens kolonialhögkvarter och visa att du inte undertecknar deras moderna kolonialism.
Klockan 10.00 samlas vi på sergelstorg.
Demoaffisch för nästa vecka i sthlm. Demo in stockholm next week.
Uppdrag Granskning ikväll onsdag kl. 20.00 #Gállok #kallak #gruvboom = #gruvbubbla
Ser fram emot Uppdrag Granskning ikväll onsdag kl. 20.00
Verkar bli intressant. Får samtidigt passa på att tipsa om journalisten Arne Müllers bok: Smutsiga Miljarder : Den svenska gruvboomens baksida!
+ Newsflash: Mark- och Miljödomstolen skiter i samer. Trots att bolaget JIMAB redan orsakat stora ekonomiska skador för samebyn Jåhkågasska behöver bolaget inte betala någon ersättning för det.
En gruva? #kallak #sgu #gruvboom
Många letar mineral i Jokkmokks kommun. Blir det en gruva och stater ger bort infrastruktur för miljarder kommer det bli fler gruvor. Det här stället saknar gruvor sedan innan och saknar infrastruktur… Vi vill inte bekosta att företag roffar åt sig storvinster och låter staten betala. Om staten är till för att betala företag att köra över människor och natur kan vi klara oss bättre utan.
Nytt vykort/flyer som ni kan sprida om #kallak och #gruvboom
The Gállok Struggle. English text about #kallak
As many are aware, mining the world over has destroyed beautiful nature, and frequently encroaches on the land and territorial rights of indigenous people. Disregarding the local communities affected, overzealous resource extraction displaces people, and negatively impacts the environment – impacts which often last in perpetuity. A foreign mining company is trying to do just that in Northern Sweden.
The company behind the test mining in Kallak (Sami: Gállok) is the British-based Beowulf Mining, who’s Swedish counterpart is Jokkmokk Iron Mines (JIMAB), who are hoping to find iron-rich magnetite deposits in the area. Kallak is located in Northern Sweden, in the county of Jokkmokk. These are Sámi lands, and is part of Sápmi. The proposed site is located on reindeer grazing lands the Sámi have used since time immemorial, and a mine here would encroach on their rights and traditional lands. A mine in this location puts the Luleå River at risk as well, where dam failure and poorer water quality would likely be just a few of the unfortunate side-effects.
JIMAB has shown disregard for the local community, Sámi people and their rights, and Swedish legislation. Just five days before the police action on July 30, the Swedish Mining Inspectorate issued their final warning to the company for it’s disregard of the legislation regarding mineral extraction in Sweden. In other words, one more strike and they’ll lose their permit for their operations there.
On July 30, the police arrived to dismantle the blockade set up by demonstrators, at the request of JIMAB, as it hindered their access to the area. Six demonstrators were arrested. They were bussed to the nearby city of Gällivare where they were questioned and later freed. According to several reports, they are suspected for violent resistance and criminal conversion. One of the demonstrators, Malin Norrby, noted, in an interview with Swedish Radio, that several people had filed police reports against JIMAB, without reaction from the police; however, when JIMAB had requested help in removing the demonstrators, the police were quick to act. The week prior, Fred Boman, JIMAB’s vice president, had stated that the company would put off it’s work until autumn, hoping that the demonstrators would be gone by then, though no one is surprised over this broken promise.
Individuals at the scene in Kallak question the tactics of the police and the amount of force used to remove the demonstrators. Police disagree with this critique; however, images and videos have surfaced, and been spread on social media, including an image of a police officer stepping on a Sámi flag. Members of the Sámi community have expressed concern over these images and videos, including Aili Keskitalo, former president of Norway’s Sámi Parliament and Josefina Lundgren Skerk, leader of Sweden’s Sámi Parliament’s Youth Council. In addition, Sámi musician Anja Storelv said in an interview with Swedish Radio P4 Norrbotten, “I saw the image and felt that someone could have just as well spat in my face.”
The blockade has been replaced as of July 31, and demonstrators are back on the scene, and indications are that more are on the way. The goal is to continue making things difficult for the mining company to start blasting at the site. JIMAB began test drilling immediately after the demonstrators were removed on July 30, and the holes were refilled (not with explosives, according to the demonstrators on site). Blasting has yet to be done at the time of writing.
Outside of Norrbotten, the Swedish media has largely been silent about the protests in Kallak/Gállok, especially regarding the police incident on July 30. In addition, Sweden’s Minister of Commerce, Annie Lööf has also been silent in the face of critique.
Social media has been the primary resource those against mining in Kallok/Gállok have been using in order to spread information within Sweden and abroad. We encourage you to share this on Facebook, Twitter and other social media outlets to bring light to the encroachment on indigenous lands in Sweden, and the Swedish government’s favouring of foreign corporate interests over the rights of it’s indigenous peoples.
On Twitter, please tag posts with #kallak, and we encourage you to tweet Annie Lööf at @annieloof to voice your dismay.
Sources: Sverigesradio/Norrbottens Kuriren/Urbergsgruppen/NSD/SVT/SvD”