Idag bevittnar vi den största nazistiska mobiliseringen sedan andra världskriget. Återigen ljuder 1930-talets stöveltramp på våra gator och torg. Med siktet inställt på våra parlament började Svenskarnas parti i lördags sin valturné och det är många av oss som känner obehaget. Flera fascistiska partier försöker byta skepnad, SS-uniformen är utbytt mot kostym, men innehållet är alltid densamma.
I takt med att den fascistiska rörelsen växer, ökar också hotbilden mot oss. I det offentliga rummet, i våra skolor och på våra arbetsplatser attackeras vi. På våra gator och torg törs vi inget annat än att hålla ryggen fri. Vi minns alla vad som hände i Kärrtorp, och vi minns hur våra vänner i Malmö blev knivhuggna, av medlemmar ur just svenskarnas parti, på internationella kvinnodagen. Sedan 90-talet har 14 oliktänkare mördats av nazister i Sverige. Detta är allvar.
Polismakten skyddar dom och liberala debattörer vill ständigt ge dom utrymme. När de i ”demokratins namn” får sprida sitt hat, utesluts samtidigt alla vi som upplever oss hotade av fascismens framväxt. Historien har visat att stillsamt tiga ut fascismen bara skapar en springbräda för dem att organisera och växa. Därför kan vi inte stå tysta. Vi vet att vår bästa chans till självförsvar är bred och organiserad anti-fascism!
I lördags blev vi återigen attackerade. Denna gång kom det direkta våldet inte främst ifrån svp, utan ifrån polismakten. Vi var många som slöt upp i Malmö, ca 1500 och många av oss insåg vikten av att hindra nazisterna från att yttra sig. Vi stod arm i arm, i syfte att blockera ingången vid kravallstaketet på torget. Blockadens främsta syfte misslyckades, nazisterna kördes in med piketbuss, understödda av polisens batonger.
Nazisterna började tala, men blev överröstade. Burop, psalmer, smällare och slagord fyllde istället Malmös gator och torg.
Polisen visade tidigt vartåt det barkade när de med häst och batong red in mitt på torget. Demonstranternas sjukvårdsgrupp hävdar att det var flera som under dagen behövde omhändertas på grund av batongslag mot huvudet.
På ena gatan, längs med kravallstaketet samlades 300-400 demonstranter. Flera journalister vittnar om att situationen vid tillfället var lugn, att bara slagord skanderades. Ändå beordrades 12 hästar att springa längs hela gatan, över alla oss, människor av kött och blod som kommit för att visa vår avsky.
Ryttarnas insats på gatan skall ses som en attack, en våldsam attack på den växande anti-fascistiska rörelsen. Attacken var urskillningslös, och riktade inte in sig mot eventuella våldsutövare, utan mot en hel folksamling. Huruvida du skulle bli omkullsprungen eller inte bestod inte i om du var våldsam eller inte, utan i om du hann undan eller inte.
När polisen valt sida så blev vi än mer beslutsamma. Så fort hästarna ridit förbi tog vi tillbaka gatan än snabbare, hästarna svarade med att rida över gatan igen, igen och igen.
När det inte räckte att springa över oss med hästar för att hålla oss i schack så tog de hjälp av en kravallbuss som gjorde utfall mot oss. Vi såg, på 2 meters avstånd hur vår stillastående kamrat, blev överkörd av kravallbussen. Vi såg hur hen seglade ner framför vänster framhjul. Vi såg att chauffören omöjligt kan ha missat vad som hände vid hans förardörr. Vi såg att civilpolisen bredvid, utanför vänster förardörr inte viftade åt sin kollega att backa. Det tog flera sekunder innan bilen backades bort. Vi puttade, viftade och skrek. Kravallbuss över ben, poliser som inte reagerar…
http://www.expressen.se/kvallsposten/har-blir-en-man-pakord-av-polisens-piketbuss/
http://www.dn.se/webb-tv/klipp/nyheter/valdsamt-vid-demonstration-i-malmo/
http://www.dn.se/nyheter/sverige/bildspel-polisen-kor-over-demonstrant/
Och i media visas återkommande en bild över hur en demonstrant sparkar på en kravallbuss. Ingen nämner att på andra sidan bussen ligger vår vän under ett hjul, och snuten vägrar backa undan.
Det är så det funkar. De slår, vi försvarar oss. Och polisen tar sedan våran motreaktion som anledning för att slå oss än hårdare och slutligen gripa oss. Polisens våld möjliggör på så sätt deras eget existensberättigande. Så även här.
Gatan fylldes igen, men återigen hör vi hur kamrater ropar ”hästar”. Människor greppar tag i sina vänner, flyr i panik mot sidorna. Hästarna springer förbi, vi vänder oss om. Vi ser våra kamrater falla. Nerslagna av ryttarnas spön, översprungna av hästarna, nerstampade av hovarna. Vi rusar ut. En handfull personer ligger medvetslös på marken. Vi hjälps åt, hen framför mig på marken rör sig inte och säger inget, ur huvudet strömmar blod. Vi försöker få koll på läget, ropar på polisen precis bredvid att hjälpa till, att tillkalla ambulans. De står stilla kvar vid sin postering, lyder sina order.
http://www.sydsvenskan.se/malmo/jag-fick-ett-batongslag-i-huvudet-av-en-polis/
http://www.skanskan.se/article/20140825/WEBBTV/140829616
https://www.youtube.com/watch?v=S_A11ZRH3Hk&feature=youtu.be
Mitt i allt ihop hör vi det igen, människor skriker ”hästar”. För mindre än 1 minut sen så sprang dom ner fem personer. Nu kommer dom igen. Varför? För att avsluta vad dom påbörjat.
Vi tvingas flytta den blödande demonstranten, endast en av flera poliser hjälper till. Vi hasar in personen mot kravallstaketet, hästarna rusar förbi. Vi springer till hörnet av torget mot närmaste polisbil. Mer blod strömmar ur huvudet, polisbussen står tom, vi vill evakuera personen i bussen men poliserna vägrar. Vi ber och vi skriker, kör, påkalla åtminstone en ambulans. Dom står kvar, tysta, ofta hotfulla, gömmer sig bakom sin order och vägrar ta sitt ansvar. De vägrar kommunicera, det enda dom kan är att slåss.
En polis svarar kaxigt varför vi inte ringt SOS, vi säger att han är SOS. Istället slår de oss, kör bort oss med batong och omringar de sårade med piketbussar.
Fler människor börjar samlas. Vi stod med våra händer och kläder täckta i våra vänners blod. Vi frågade vart polisen egentligen står? Vart var ni i Kärrtorp, varför värderar ni nazisternas önskan att tala, högre än vårt kött och blod? De höll käft, någon av dom flinade och slutligen, precis när ambulansen rullar därifrån gjorde de en rusning mot oss. Med pepparspray och batonger.
http://www.youtube.com/watch?v=DiirXKzz6ho
Polisen dyker upp med pistol, batong, häst och hund, utan någon plan för hur man ska hjälpa de människor man skadar. Det dröjde 20 minuter innan ambulans anlände, och ytterligare 20 min innan evakueringen var klar. I tidningar står det att aktivister hindrade ambulansförare att komma fram till de skadade. I själva verket var det polisen som först vägrat evakuera personen och sedan blockerat vägen med piketbussar. Ambulansen fick vänta i mer än fem minuter före de fick passera. Om detta är det tyst i media. De skadade personerna kunde ha blivit evakuerade direkt.
Senare på kvällen blockerade polisen även ingången till akutintagningen på sjukhuset, vilket gjorde att flera demonstranter inte vågade uppsöka vård. Först skadar de folk urskillningslöst, sen vägrar de ge personer akutvård och slutligen hindrar folk ifrån att själva uppsöka vård . I krig är det ett krigsbrott. Om detta är det tyst i media.
Flera demonstranter, journalister och ambulanssjukvårdare på plats hävdar att polisens beskrivning och medias rapportering är falsk.
http://www.sydsvenskan.se/malmo/sju-vittnen-om-handelserna-i-limhamn/
http://www.skanskan.se/article/20140825/NYHETER/140829693/-/polisens-logner-om-demonstranternas-vald
http://www.expressen.se/kvallsposten/polisen-erkanner-att-de-spred-felaktigheter/
http://www.skanskan.se/article/20140825/MALMO/140829652
http://www.sydsvenskan.se/sverige/skadade-vagade-inte-soka-vard/
Av de debattörer och tidningar som inte var på plats är det vi som är dom skyldiga. Detta i tydligt syfte att splittra oss, att vi ska kategorisera varandra i ”fredliga” och ”militanta”. Polisens presstalesperson, , försvarade polisens närvarande med att de vill ”värna demokratin, och för att man skall få säga sina åsikter”. Men deras handlingar visar tydligt att det bara är nazisternas åsikt som är välkomna, inte våra. Nazisterna organiserar. Och varken polismakten eller rättsväsendet skyddar oss. Vi borde åtminstone få skydda oss själva… Anti-fascism är självförsvar!
Endast genom ett brett organiserat motstånd mot fascism kan vi lyckas. Under denna vecka är det många som säger ifrån, vart än i Sverige nazisterna än visar sig. Och på lördag är det dags för Stockholm. Flera med oss är fast beslutna att visa på fortsatt kamp, statens repression mot hela rörelsen får inte lyckas.
Kämpa Stockholm!