pol,it,ik [-i’k] s. -en
statskonst; princip(er) el. metod(er) för strävan att förverkliga program rörande samhällslivet; taktik, tillvägagångsätt

Ordet politik betyder ursprungligen statskonst och det är just det politik handlar om: att sköta eller ta över staten. Att ha makt över en stat eller ett land innebär korruption. Makt korrumperar, och total makt korrumperar totalt. Oavsett vilka människor som väljs att styra ett land, så kommer de att korrumperas. Det är psykologi, det är hur stater funkar. Förutom att de måste sitta inne i salar tillsammans med dårfinkar hela dagarna, så kommer påtryckningar från alla möjliga håll. Det går inte att tillgodose både gruvarbetare och naturen (som vi alla lever av), det går inte att både rädda bankerna och folket, det går inte att stödja både polis och yttrandefrihet (poliser gör att folk som anses kriminella inte vågar yttra sig offentligt, t.ex. papperslösa migranter eller rasifierade ungdomar). Politiker är för alltid dömda att vara opportunister, de måste vara så många de kan till lags inom sin nisch eller målgrupp.

Politik är även princip(er) el. metod(er), taktik, tillvägagångssätt. Att eftersträva en ideologi att genomföra på alla med- och motborgare i ett samhälle över deras egen vilja är inte demokratiskt. Det går inte att politiskt genomföra program som kontrollerar alla personer utan att vissa grupper blir så kallat kriminella. Dessa grupper råkar nästan alltid vara de som i övrigt har det väldigt svårt att klara sig på ett så kallat ärligt sätt i samhället. Det är ingen slump. Politik innebär statsmakt, polis och fängelser – folk måste i ett så stort område som ett land enas genom gemensamma fiender. Från höger till vänster finns konsensus om att stöld är fel (så länge det inte är statligt subventionerad stöld: som skövlingen av naturen eller ockuperande av urfolks land). Det råder med andra ord konsensus om att rika och större företag har “rätt” att stjäla allt från råvaror till ränta av oss, medan en liten snattare kan få höga böter (som hen ska betala med pengar hen inte har och blir av samhället skapad till “kriminell”). Gemensamma fiender är vad som enar människor mest, de rika skyr “kriminella” och arbetarna skyr “arbetslöshet”, gröna skyr klimathotet, rasister skyr migranter etc. Det är enklare att skylla på personer och saker som är konsekvenser av ett i grunden ruttet system än på själva systemet, det går för djupt, det går djupt ner i medvetandet och vår inlärda världsbild.

Folk får lära sig att frukta anarki eller statens söndervittrande över allt annat. Då skulle gäng och maffia härja och ta vad de vill ha har vi lärt oss… Det är bara det att det är de rika länderna i världen som är den maffian globalt idag. Varje dag dör tusentals på grund av rika länders exploatering av landområden, människor och andra djur. Polis och militär är bara en utveckling av feodalherrarnas välden. Statsmaktens välde är vad alla vi vildar ska assimileras in i. Vi ska alla civiliseras, bli rumsrena i maktens villa, stödja rådande system med all hierarki och orättvisa. Vi kommer för alltid att vägra. Vi kommer vägra att låta staten definiera åt oss vad som är rätt och fel, det är upp till oss själva. Ingen annan får definiera vår frihet för den kan vi bara ta själva. Ingen kan tämja våra vilda hjärta.