Lite tankar kring läget: det är otroligt att det kan komma folk från hela världen till Gállok. Att inte låta gruvan hugga kniven i renskötarkulturen berör folk världen över.

Regeringens beslut om bearbetningskoncession för gruvan drar ut på tiden, förmodligen för att dom inte vill visa sig lika koloniala som dom gamla kungarna. Blir det ett ja kan man bara konstatera att inte mycket har hänt i inställningen till Sápmi som koloni åt Sverige (och Storbritannien). Om beslutet ger gruvan tillstånd så återstår förmodligen ändå många års rättsprocess innan gruvbilar igen kan rulla in på den lilla vägen.

Som ni ser i bilderna verkar markägaren allmänningen plantera om den skog som höggs i mellandagarna ett år, för att undvika motstånd. Kanske ser dom med att gruvan är en dålig idé och/eller safear.

Jag vet inte om jag någonsin sett så mycket husbilar och husvagnar som på Mattisudden i Jokkmokk. Om alla turister på väg till våra magiska fjäll – fyllda av renar och den speciella flora och fauna som dom hjälper hålla vid liv – mötas av gigantiska malmlastbilar längs kvikkjokksvägen och fjäll utan renar, skulle dom va lika lyriska över sina upplevelser här och skulle dom återvända?

Tydligen har dom huggit en del skog upp på åskberget Atjek, det kändes som att dom kört upp i 45gradig lutning för att få tag på dom relativt små träden. Men alla stora lättillgängliga skogar är väl redan huggna nu.

Nu efter vårt lilla läger ska det bli ett Rainbow Gathering-läger på ön och hippies från hela världen kanske kommer. Jag hoppas att dom sköter sig och att det också blir en chans att få bilda en relation till den här fina platsen. En relation som gör att man återvänder för att försvara den när den hotas.

Tack Gállok för den här gången!