Idag kom resultaten från felegång nummer 2 efter Kamp Gállok Kallak. Flera krigare blev som väntat dömda till dagsböter för egenmäktigt förfarande idag! Vi har samlat in pengar för att täcka upp böter men ett bidrag är alltid välkommet! Den vanligaste domen är på 50kr gånger 50 dagar = 2500 + 500kr till brottsofferfonden.
Det är absurt att några gubbar och gummor i ett stängt rum utan förankring i naturens verklighet bestämmer över hur försvarare av självaste landskapet ska dömas. Det var också konstigt att när en av försvarsadvokaterna la fram lagstöd för folkrättsligt skydd verkade domaren högst besvärad, det var som att han inte ens orkade bry sig om att följa lagen. Till och med domaren verkade less på lagen; i alla fall när den inte gynnade hans intresse.
När kämpar för Sápmis och Norrlands frihet döms i rätten kan en fråga sig det här: Vem är egenmäktig?
En av rättegångarna är uppskjuten på grund av åklagarens dåliga förundersökning och än är alla rättegångar inte klara. Oavsett om dessa lagmän kastar böter på böter efter oss kommer vi fortsätta kämpa för landskap, vatten och framtida generationers överlevnad på planeten! Inget kan stoppa oss.
Först ut var Adam, Lina och Malin i Gällivare, med uppskattad support förstås.
Utdrag från rättegången, Malin Norrby;
”Jag vill börja med att säga att jag är glad och tacksam över att ha blivit så varmt välkomnad på samisk mark.
Anledningen till att jag var där i Gállok var att mitt förnuft och empati hade lett mig dit. Jag har ställt mig frågan; vad är egentligen viktigast? Det jag kommit fram till är; mat och vatten, luft och gemenskap. Allt det är hotat vid exploateringar som gruvor.
Jag var i Gállok för våran överlevnad. Vi behöver naturnära försörjning och en giftfri miljö – rent vatten, ren luft och lokal mat.
Jag var i Gállok för att påverka riktningen i samhället. Vi kan inte fortsätta värdera materiella ting högre än vår överlevnad.
Och så vill jag säga att oavsett om jag döms i rätten så kommer jag fortsätta kämpa för det här och jag känner mig otroligt glad och tacksam över allt det stöd och all den kämpaglöd som jag ser i den här kampen – för en giftfri miljö och vår överlevnad. ”
I Göteborg var det Lovis och Frida som stod anklagade för hemska förbrytelser mot profithungern.
De hade så här fin uppbackning;
Klockan tre var det dags för Eino i Umeå. Det här sa han till rätten;
”Den 12 augusti 2013 låg jag på en väg i Gállok (även känt som Kallak) utanför Jokkmokk. Min högra arm hade jag låst fast i ett metallrör, vilket hade gjutits ned i samma väg.
Jag gjorde detta för att hejda den miljöfarliga och folkrättsvidriga verksamhet som det brittiska gruvbolaget Beowulf mining och dess dotterbolag Jokkmokk Iron Mines AB planerade i Gállok.
Jag anser inte att detta bör betraktas som en brottslig handling. Tvärtom ser jag det som min plikt att hjälpa till att försvara samernas rättigheter som urfolk, vattenkvaliteten i Lule älv och den värdefulla naturen i området.
De juridiska processer som eventuellt hade kunnat hindra den planerade gruvverksamheten går i praktiken för långsamt för att vara till någon nytta. Därtill är Sveriges minerallagstiftning ytterst generös mot bolagen, vilket gör det svårt att stoppa en gruva den juridiska vägen.
Om den planerade gruvan blev verklighet skulle det innebära en påtaglig risk för att spillvatten innehållande giftiga metaller läcker ut i Lilla Lule älv, som ligger intill brytningsområdet. Detta i sin tur skulle i värsta fall kunna betyda att de som idag tar sitt vatten från Lule älv blev berövade sitt dricksvatten.
Om gruvplanerna sätts i verket skulle det även betyda att Jåhkågasska samebys möjligheter att bedriva renskötsel drastiskt försämrades eller helt försvann, då den planerade gruvan skulle skära av flyttleden mellan sommar- och vinterbetesland.
Dessutom hotar gruvprojektet ett område med tämligen orörd gammelskog, vilken rätteligen borde vara avsatt som naturreservat.
Vi måste alltså fråga oss vad som väger tyngst. Är det ett utländskt gruvbolags profithunger? Eller är det vattenkvaliteten i en av Sveriges största älvar, framtiden för renskötseln i Jokkmokksregionen, urfolksrätten och ett synnerligen värdefullt naturområde? Jag har gjort mitt val.”
Sametingsledamöter och Eino.
Här kan du höra Elina berätta om hur det gick till när hon satt i ett träd när det sprängdes. Rättegången blev sedan uppskjuten på grund av dålig förundersökning från åklagarsidan.
Sist men inte minst, en bild från stöddemon i huvudstaden
Välkommen på rättegång på tisdag nu om ni kan och vill. Det är 7 trevliga människor som ska dömas av girighetens system för att ha skyddat världen mot girigheten. De ska vara stolta över att ha begått alla de ”brott” de gjort för rent vatten och en gruvfri och giftfri framtid!
Jåkkågasska sameby har sina renar i området för vinterbete och det går inte att kombinera gruvverksamhet med renskötsel! Renarna ingår i Unescos världsarv Sarek och får inte påverkas av gruvplanerna till och med enligt svensk lag.
Det känns ibland överväldigande med alla motgångar mot oss som kämpar för en rättvisare värld med mindre miljöförstöring, kolonialism, krig och elände. Vad spelar det för roll om vi kämpar när så starka krafter är emot oss. Altadammen byggdes ju trots allt det starka motståndet mot dammen och många människor inblandade i konflikten blev alkoholiserade och traumatiserade. Visst var det så men sett i ett längre perspektiv så byggdes det inte ut fler vattenkraftsdammar i nordnorge efter det.
Efter Göteborg 2001 blev en stor del av den starka rättviserörelsen nedslagen av den enorma repression som följde. Många blev traumatiserade och nedslagna av statens maktuppvisning. Först fick demonstranter tillstånd att demonstrera på speciella platser och sedan slog polisen ned på en så gott som samlad rörelse och dämpade ett helt lands kampvilja. Visst är statens våldsmedel och repression förkrossande många gånger men det enda som är mer förkrossande är när vi som vill alla väl låter oss tystas av dem. Men det finns tröst, för så länge det finns orättvisa, miljömassakrer och förtryck kommer det även finnas motstånd mot det. Vi går inte att krossa, vi kommer tillbaka.
Förra året var vi i Ojnareskogen på Gotland och gjorde motstånd när massa poliser ledda av ett urspårat kalkbolag ville hugga en skog som är planerad att bli Gotlands första nationalpark. Nu har högsta domstolen rivit upp hela den rättsprocess som givit Nordkalk tillstånd att bryta och allt ska prövas om från början (i vår) och denna gång ska helheten ingå i prövningen – alltså: till fördel för skogen. I somras kämpade vi mot Beowulfs provsprängningar efter malm i Jokkmokks kommun, efter att flera av våra vägblockader blivit rivna av polisen sprängde dom med oss bredvid i träden och i slutet av sommaren fick dom ut den – från Sápmi – stulna malmen. Det kanske verkar som vi är forlorare, men motståndet mot en ny gruva i Jokkmokks vilda kulturlandskap har vuxit enormt och nu tvingas myndigheterna att hålla koll på bolaget noga för att inte få folk över sig. Just dessa symboliska slag mellan rörelser och industri bör inte ses isolerade från en helhetskontext – även om det blir gruva i Gállok kanske det blir den sista på samiskt territorium på grund av protesterna.
I Kärrtorp drev antirasister ut nazister i skogen och lät sig inte tystas av varken medias eller nazisternas agenda. De som förmodligen anser att nazismen borde bekämpats med alla medel tillgängliga under andra världskriget, sitter idag i radio och anser att samma gamla nazi-agenda ska ha rätt att göra sin röst hörd. Trots så många försök att få skolbarn att minnas förintelser och fascism lyckas många glömma. Istället kan nazister och rasister gömma sig bakom liberal media som ängar sig åt såkallad ”han sa, hon sa-journalism” där alla, även odemokratiska små grupper och klimatförnekare kan göra sig hörda. Mycket har förskjutits i skendebatter om när våld i politik är rättfärdigat eller inte osv. men sällan hörs det debatter om statens våld genom polis, militär och vapenexport. Å dessa heliga jobb, det spelar ingen roll hur många huvuden som rullar p.g.a. SAABs vapen.
Det är ett långt och alltid pågående slag för allas rätt att få finnas på planeten och allas rätt till rent vatten och vi kommer alltid att finnas, vi kommer alltid att slåss för det som är rätt. Ingen kan tiga ihjäl oss, ingen kan slå ner oss så hårt att vi slutar. Sverige har inte än officiellt behandlat sitt koloniala arv, inte heller sitt nazistiska (under andra världskriget var Sverige nazistiskt). Kanske är det genom dessa alltid aktuella kamper som svenskar förr eller senare tvingas att bearbeta dåtiden och nutiden. Det är genom kampen som samhället blir mer solidariskt och förändras till ett intelligentare, mer jämställt och mer kärleksfullt samhälle. Kampen fortsätter att ha mening och vi ger oss aldrig!
Det blev 40 och 60 dagsböter x50kr för de två första rättegångarna efter slaget i Gállok. Även i rätten går gruvbolagens intressen före mänskliga rättigheter, vilket en av försvarsadvokaterna menade. Vi samlar in pengar här, urbergsgruppen har samlat pengar och stödkonserter har ordnats. Om du vill sälja bullar för att bidra går det fint! 😉
The old man, vuoras ålmåj, sami reindeer herder Apmut-Ivar Kuoljok recapitulate the events of sommer 2013 in Gállok (Kallak), Jokkmokk. The video ends with sami women proves disgust with the current mining boom in Sábme. Foto: Tor Lundberg Tuorda, www.kvikkjokk.nu
Riktigt fint från sommaren 2013 i Gállok. Bra jobbat Tor!