Vad gäller frågan?
Frågan om Ojnareskogen på norra Gotland har varit omdiskuterad under många år. Men först under de senaste veckorna har den uppmärksammats i nationell medierapportering.

Att området har en skyddsvärd natur är de flesta överens om. Samtidigt har företaget Nordkalk fått rätt i mark- och miljööverdomstolen att bedriva kalkbrytning i området. Naturvårdsverket har krävt att området ska skyddas enligt EU:s art- och habitatdirektiv och göras om till ett så kallat Natura 2000-område.

Trots att Högsta domstolen ännu inte har prövat förutsättningarna för Nordkalks arbete började företaget i slutet av augusti skövla skog i området med hjälp av Mellanskog. Skövlingen har stoppats tillfälligt efter starka protester från miljöengagerade gotlänningar och efter påtryckningar på skogsägarföreningen Mellanskog samt uppmaningar från landshövdingen på Gotland. Dessutom har länsstyrelsen påpekat att Nordkalk har planerat avverkning av ett betydligt större område än vad som föreskrivs i domslut. Högsta domstolen kommer under de närmaste veckorna att pröva om Nordkalk har rätt att inleda kalkbrytningen.

Men är frågan så viktig?

Stora naturvärden
Det handlar om det finska kalkföretaget Nordkalk som vill påbörja kalkbrytning i det område som kallas Ojnareskogen på norra Gotland. Ojnareskogen och intilliggande sjön Bästeträsk är otroligt artrika och unika naturmässigt, även i ett globalt perspektiv. Här finns 265 rödlistade arter, vissa av dessa endemiska och unika för Gotland med mycket stor del av sin population i det aktuella området.

Skogen liksom alvarmarkerna är de mest orörda i sitt slag i Sverige. Sjön hyser stort fågelliv och är intressant som en näringsfattig klarvattensjö endast åtskild från havet av en smal landtunga.

Att detta är ett högintressant område är något som Naturvårdsverket slagit fast då man inkluderat Bästeträsk med omnejd i sin nationalparksplan 2009 – 2013. Där påpekar man just dessa naturvärden med orden: ”Området är väl lämpat som nationalpark till skydd för naturmiljön och för representation och kunskapsspridning om gotländska naturförhållanden.”

Dricksvatten står på spel
Bästeträsk, liksom Ojnareskogen som utgör tillrinningsområde, är även intressant ur dricksvattensynpunkt. Sjön är dricksvattentäkt för norra Gotland liksom dricksvattenreserv för hela Gotland. Om ett par år ska den även ta över som täkt för Visbyområdet när Tingstäde träsk blir otjänligt som dricksvatten. Detta gör att påverkan på just detta område skulle få stora konsekvenser för kringliggande jordbruk liksom allmänna levnadsförhållanden på norra Gotland.

Kalkbrytningen skulle vara ett ingrepp i naturen som på flera sätt riskerar vattenförsörjningen. Dels så finns det en risk att den grunda sjön dräneras av det 25 meter djupa kalkbrottet. Pumpning är planerad för att hålla vattennivån i balans, dock enbart i de 25 år som kalkbrottet kommer vara i bruk. Efter detta finns ingen efterbehandling planerad. Den andra risken är den om saltvatteninträngning. Gotlands bergrund består av ett mycket komplext spricksystem, här finns även inkapslat saltvatten från det antika littorinahavet bevarat. Vattnet silas och renas genom myrar och sprickbildningar och blir därför mycket känsligt för inträngande saltvatten från en uppbruten littorinakapsel.

En lång rättsprocess
Rättsprocessen som lett fram till domen som Mark-och Miljööverdomstolen tillkännagav den femte juli har varit allt annat än rak. Fallet som efter länsstyrelsens initiala nej hamnade i mark-och miljödomstolen (MÖD) ledde till ett nej även där. Beslutet överklagades då av Nordkalk till mark- och miljööverdomstolen (MMÖD) där företaget plötsligt fick ja till sina planer. Ett beslut som i sin tur överklagades till Högsta domstolen som inte gav prövningstillstånd.

Förhandlingsprocessen i MMÖD föregicks en vecka innan start av en lagändring i miljöbalken. Stoppregeln för täkter röstades bort i riksdagen med Vänsterpartiet som enda parti emot. Många menar att detta hade en avgörande betydelse för förhandlingarna. Då MMÖD fattat sitt beslut uppdrog man MÖD, den lägre rättsliga instansen, att sätta upp villkor för verksamheten. Detta vägrade MÖD, helt sensationellt, att göra. Med hänvisning till att inga villkor helt kan utradera de risker som finns med kalkbrytningen. De negativa konsekvenserna för natur och vatten skulle bli allt för stora. Förhandlingarna kring villkoren tog således upp i MMÖD igen. En förhandlingsrunda fördes i maj 2012 då domstolen även var på syn i området med ett antal berörda. Beslutet från dessa förhandlingar kom alltså 5 juli.

Men har det gått rätt till?
Men det finns tecken som tyder på att rättsprocessen kantats av en rad oegentligheter. Den lagändring som ersatte stopparagrafen för täkter föregicks av en massiv lobbykampanj från gruvindustrins sida och är en snudd på direkt avskrivning av deras lagförslag.

SGU uppdrogs av mark- och miljööverdomstolen att skriva flera yttranden angående brottets påverkan på grundvattnet och de geologiska förhållandena. Samma tjänsteman som skrev dessa yttranden hade också varit betald med stora summor av Nordkalk för att utföra analysarbeten åt företaget. SGU blev kritiserat av Justitieombudsmannen men yttrandena låg fortfarande kvar som underlag för domstolens beslut, vilket föll ut till Nordkalks fördel.

Domen i sig går emot både svensk och EU-lagstiftning. Nordkalk får en generell dispens från artskyddsförordningen utan vidare motivering. Dessutom strider den mot både EU:s art- och habitat och vattendirektiv.

Varför small det i somras?
Frågan har som bekant varit föremål för rättsprocess i 7 år med flera aktörer inblandade, företaget, myndigheter, ideella organisationer och privatpersoner. Den 5e juli, under Almedalsveckan, kom dock det slutgiltiga beslutet från Mark- och miljödomstolen. Fältbiologerna anordnade en demonstration i Visby samma dag och startade sedan ett protestläger i Ojnareskogen som nu har pågått i mer än två månader. Från lägret spred sig en protestvåg där bönder, barnfamiljer, finansmän, gotlänningar och fastlänningar nu deltar aktivt. Då Nordkalk fick omedelbar verkställighet i domen att påbörja avverkningarna  närmade sig skogsmaskinerna Ojnareskogen redan några veckor senare. Flera hundra personer ställde sig då i vägen och arbetet stod still i en vecka varpå företaget valde att inte återuppta arbetet på ytterligare 2 veckor. Den 28 augusti anlände 70 poliser, terrängfordon och hästpoliser till Gotland för att hjälpa Nordkalk att fortsätta sitt arbete. Hundratals miljövänner samlades för att demonstrera men blev i flera dagar bortträngda av polis. Den 1 september utförde Greenpeace en protestaktion då man kedjade fast sig vid skogsmaskinerna, medan aktivisterna sågades loss hann omkring 300 människor anlända till skogen och satte sig direkt ivägen när maskinerna slutligen kunde börja avverka. Gamla som unga bars bort medan musikanter spelade ”Änglamark”. Mellanskog beslutade sedan att avsluta avverkningarna för dagen utan att ett enda träd blivit fällt. Senare under kvällen meddelade Mellanskog också att man inte tänker fortsätta avverkningarna innan Högsta Domstolen sagt sitt i frågan.

Dagen efter meddelade även Länsstyrelsen att man givit Nordkalk en rad förelägganden som de måste se över innan avverkningarna kan fortsätta. Detta stopp pågår fortfarande. Nordkalk kan dock fortfarande påbörja andra typer av prepareringsarbeten i området.

En nationell fråga
Frågan är av nationellt intresse vilket har fått utrymme nu senast i media. Det visar på Sveriges bristande ansvarstagande gentemot EU:s miljödirektiv liksom mot den svenska miljöbalken. Vi talar om ett område med alla skydd ett område kan ha, planerat att bli nationalpark som kan exploateras trots att Naturvårdsverket menar att en kalkbrytning i området skulle vara en katastrof och dessutom kallar domstolsprocessen rättsvidrig. Går detta igenom kan det få en prejudicerande effekt för flera liknande fall i Sverige.