Idag åkte jag till sjukhuset för min depression och ångest. En del till följd av min aktivism. Tiden i Ojnare och Gállok, demonstrationer mm – med poliser och hotfulla främlingar – har efterhand vuxit fram till något slags post traumatiskt stressyndrom. Jag har självmedicinerat min ångest med porr, ätstörningar, shopping, socker, självskadebeteende och flykt från mina problem. Jag har skyllt min ångest på samhället och lagt över den på nära och vänners axlar, vilket gjort mig socialt dysfunktionell. Min skam över mina problem med måendet och beroendet har ökat av mina aktivistvänners dömande sätt att vilja se världen i rätt och fel, där den ”rätta” vägen blivit en stig, en planka att gå ut på – utan återvändo. Jag kunde inte längre existera som jag gjorde. Jag trodde jag skulle kunna få ett infall att köra in i ett träd och ta slut på livet. Jag klarar mig inte igenom det här själv. Som medberoende till världen känns det fult och skamligt att själv be om hjälp. Mitt behjälpliga jag är ju den som ska hjälpa andra och världen att bli bättre. Jag är extremt känslig för att se psykisk ohälsa och grupproplem i andra vilket gjort att det bara kännts normalt i den här branschen (aktivism). Nu är det jag som har blivit en av dom förbrukade rättviseaktivisterna, nu är det jag som inte orkar mer och behöver hjälp. Jag har blivit tvungen att förändras eller gå under. Jag behöver se världen med flera vinklar och just nu sätter jag mitt hopp till sertralin, atarax, tolvstegsmöten och det här fantastiska samhällets psykvård. Solen lyser trots allt ibland.
PS. Medicinen kostade 183.50kr, om den kan rädda ens liv kan ett besök på sjukhus vara värt. Tolvstegsmöten är gratis och ledarfria och finns även på distans via telefon eller chat.
Åh, vad bra att du vågar skriva om det här. <3
Bra att få veta, bra att det kommer upp, det ska inte vara du och din närmsta kompis som ska behöva hantera.
Vi måste försöka fortsätta skratta och älska och se det fina!
Jag finns och andra finns, om du vill, när du vill.
<3 <3 <3 <3
Varm vind, glass med chokladsås, bergsäventyr, Liseberg, havsbad, Skrillex, pappamammaskratt, pruttar, sagostunder, vattenkrig, popcorn, Andrew Bird, apelsiner, rockbulle, dans, frihet, kramar, roliga drömmar och jag finns. Kärlek finns. Bra du skrev <3
Tack för att du delar. Jag känner igen mig i vad du skriver. Har liknande upplevelser. Kanske du är med på å ha 12steg för aktivister/ anarkister då någn gång i framtiden? Jag kan vara den som drar 😉 u vet när saker och ting är på plats. Imshallah Puss och kram
#relatable
Jag vet att det finns en återvändo. För mig var det att bränna några broar och säga upp bekantskapen med allt som jag mådde dåligt av. Att inte bara säga fuck you till farbror blå utan även farbror grön och den ”rätta” vägen. Missery loves company, men jag hatade att det bara kändes normalt. Inget illa menat mot någon egentligen, men så kan man inte ha det i längden. Ingen blir lycklig av att hänga med olyckliga människor.
Lycka till.