Lag och ordning ska det vara i ett samhälle. Med lag har det bestämts att det på norra Gotland kan grävas ett hål dubbelt så stort som Visby innerstad och hela 25 meter djupt. Och ordning ska det bli, med hjälp av 70 nyanlända poliser med piketer och hästar, det största polisuppbåd Gotland någonsin sett. Lagligt är det, och ordning blir det säkert. Men är det rätt?
Låta utvecklingen ha sin gång heter det, vi kan inte stå i vägen för utvecklingen. Om utvecklingen går mot rovdrift som hotar jordens överlevnad, så är det så det är, precis som det där gamla skolgårdsskämtet: Pengarna eller livet! Livet, för pengarna behöver jag! Just så – flytta på er bara, som LKAB säger till Kirunaborna. Eller som fransmännen sa till öborna på Bikini, och ryssen till Rågöborna innan de började flygbomba. Lagligt är det. Och ordning blir det. Men rätt är det inte.
Följa de demokratiska spelreglerna heter det, vi måste värna demokratin. Är det bestämt så är det. Att det nyss var tvärtom, att lag och ordning var att inte ge tillstånd till kalkbrytning i Ducker, är väl inget att bråka om. Det kan ju en regering lätt fixa till, efter rätt uppvaktning. Så blir det ju lag. Och ordning. Men rätt är det inte.
Rädda jobben heter det, vi måste rädda jobben. Och det till varje pris, före natur, miljö och vatten. Jobb före natur säger politiken. Precis som skogshuggarna i Sahara gjorde. Och fiskarna i Newfoundland. Och bomullsodlarna i Kazakstan. Lagligt är det kanske. Och ordning blir det. Men rätt är det inte.
Ja, lag och ordning ska det vara. Och lag blir det, ordning också. Men hur blir det sen, om 25 år, med utvecklingen, demokratin och jobben? Och hur blir det med vattnet? Det ordnar sig tycks attityden vara. Med ny teknik, slangar, avsaltning av havsvatten. Men är det sant? Det finns mycket lite som är sant här i världen. Men ett är utan tvivel sant – i människans värld gäller Murphys lag, att allt som kan gå åt helvete gör det. Därför är det ett vågspel utan like att blunda för exempel som Hallandsåsen, Fukushima och Aralsjön. Också där segrade lag och ordning. Och med flera sådana segrar blir vi snart räddningslöst förlorade.
Efter god förebild suckar man uppgivet Herre, förlåt dem, ty de veta icke vad de göra! Men sen tänker man att så är det nog inte ändå. De vet nog precis vad de gör.
Av: Owe Ronström