I dagarna (1/4) blev jag dömd för ohörsamhet mot ordningsmakten. För att jag inte klättrade ner ur en tall i Ojnare när polisen beordrade mig.
Hur hamnade jag där? Varför var polisen där?
Jag var där på grund av mitt engagemang. Jag mår bra av att ingå i ett större sammanhang, av att bry mig om min omvärld. När jag var yngre var jag deprimerad över världens tillstånd. Miljöförstöring, rasism, krig och orättvisor. Jag såg ingen utväg, problemen var för stora för att hantera…!
I Ojnare har jag träffat vänner, tillsammans räddar vi ovärderlig skog, myrar, blommor och insekter som nästan bara finns just där. För den platsen, för de arterna, betyder den här kampen allt. Utan oss hade fler träd blivit fällda, fler lavar hade torkat ut. Där gör vi verkligen skillnad. Men även för oss betyder den otroligt mycket. Vi får ingå i ett större sammanhang. Utan ett sådant kan livet kännas meningslöst. Men när vi kämpar för något större än oss själva blir vi viktiga. Viktiga för varandra, för framtiden, för insekter vi kanske aldrig sett och barn som inte blivit födda än.
Varför var polisen där? Jo för att lagar och intressen står mot varandra. En lag säger att vi ska skydda rent vatten, en annan att vi måste bevara speciell miljö. Ytterligare en säger att kalkbrytning är ett riksintresse, och om ett företag fått tillstånd att förstöra det vi ska skydda, då hjälper polisen dem. Men det här är något vi måste ta ställning till- pengar till Nordkalk eller biologisk mångfald? Arbetstillfällen i 25 år eller rent vatten i framtiden?
Jag skiter i om jag blir dömd. Kampen för Ojnare är viktigare än så.
/Malin