För det andra: Levande landsbygd. För en levande landsbygd är miljön och livsvillkoren, som är beroende av just miljön, den avgjort viktigaste faktorn. Givetvis är jobben viktiga, men de kan aldrig vara viktigare än förhållandena i den omgivning där de ska utföras. En levande landsbygd förvandlas till en död den dag naturresurserna missbrukats och tekniken fallerat. Och tekniken kommer, förr eller senare, att fallera. Det är bara en fråga om tid. Detta konstaterande handlar inte om teknikfientlighet, vilket somliga säkert skulle påstå, utan helt enkelt om det faktum att mekaniska system alltid är dömda att fallera i förhållande till organiska, eftersom alla komplexitetens komponenter aldrig fullt ut kan styras eller överblickas. Tekniken har helt enkelt sina begränsningar.

För det tredje: Vi som engagerat oss i denna fråga är inte nödvändigtvis emot brytandet av kalk i sig, men vi är definitivt emot storskaligheten och valet av plats. I den mån industri och miljöintressen ska kunna samsas så krävs en helt annan slags industri än den monstervariant vi ser idag, vilken drivs av storföretagens pengahunger och vinstintressen. Men även en småskalig industri utan rovdrift, utformad utifrån försiktighetsprincipen, skapar jobb. Kanske något att fundera över, Mikael Nilsson?

Vänliga hälsningar,

Viktoria Klint