Vi är politikens negation, vi är kraften som förändrar på riktigt, vi syns inte på valsedlar och går inte att rösta på. Vi är dem som agerar direkt efter hjärtat för att tillsammans skapa den värld vår kärlek brinner för. Vi väntar inte på att politiker ska lösa problem åt oss, vi agerar för att skapa problem för politiken. Politik är våld, politik är att ta över statsmaktens monopol på våld genom polis, militär, migrationsverk, fängelser, domstolar, djurfabriker, kronofogden mm. Till vänster, till höger är politik statens våld, och politiker är dem som vill ha det våldet i sin makt. De tar inte avstånd från våld förrän dagen de deserterar från politiken.

Att rösta eller inte är bara en fråga för de priviligierade nog att rösta, de utan papper kan inte göra sin röst hörd i systemet, de utanför EU/Sverige kan inte rösta, de andra varelserna vi delar planeten med kan inte rösta; berget, vindarna och floderna kan inte rösta. Det är ett system som gynnar de vita, de rika. Det gynnar de grupper som redan har det bättre än de flesta, en röst på en röstsedel är en röst på systemet. Vi kallas antidemokrater när vi vill att alla ska få höras, när vi vill att demokrati ska betyda folkstyre, att folken ska få styra över sina egna liv. När vi tårtar politiker kallas vi fascister, när nazister misshandlar eller dödar oss blir det statistik, när migrationsverket utvisar oss till döden är det tyst.

Vi sysslar inte med politik, vi begränsar inte våra röster till papperslappar i de mäktigas brevlådor, vi agerar, agiterar. Vi skapar inte opinion, vi reklamerar/skrotar det system vi ärvt mot vår vilja. Vi påverkar inte debatten, vi skapar världen utanför. Ibland gör vi våldsamheter, men vad är det minst våldsamma en kan göra? Att sitta framför teven i en värld som brinner av orättvisa krig? Vi kan inte vänta på att andra ska bestämma över oss, vi bestämmer själva att vår kärlek till allt liv är det vackraste. Världen som växer ur maktens ruiner är sin egen.