I morgon ska en av tjejerna som satt i blockadtornet röntgas för att se om hon fått whiplashskador. Jag har fortfarande ont i nacken efter att snuten tryckt ner mitt huvud med knäna medan dom grävde loss mig, detta så att pistolhölstret vasst tryckte i min tinning. Mina fingrar värker än efter att blivit fastklämda i röret som polisen våldsamt slog ihop med ett spett. I bussen när inga kameror längre var på trycktes min kompis upp mot bussfönstret i strypgrepp utan att han ens sagt något provocerande av en polis. Poliserna hade inte heller någon koll när dom rev tornet. Det var läskigt att folk stod och varnade att dom sågade av en bärande del av konstruktionen, och dom bara fortsatte att såga som programmerade. När tornet föll sprang poliserna åt sidan och lämnade en av oss på marken under. Det var ett under att inte fler gjorde illa sig mer.

Jag förstår bättre idag än tidigare att poliserna har ett jobb som är ofrånkomligt förtryckande. Idag kom poliser först på morgonen och hjälpte securitasvakterna plocka bort barrikader, sedan senare på dagen när vakterna ringt dit dom. Snabbt som attan kommer dom om ett stort företag ska skyddas mot oliktänkande (men inte alls när en liten markägare fått sin mark förstörd av samma företag). Så fort poliserna kommer till lägret känner jag smärtan i kroppen från gårdagen, så fort reflexvästarnas ljus träffar mina ögon känner jag mig illa till mods och uppjagad. Jag tänker på klassisk betingning och Pavlovs hundar, jag behöver inte längre känna batongslag svingas och knän som trycker ner min nacke för att känna smärtan i kroppen. Erfarenheter från tidigare upplevelser sätter sina spår.

Jag tillhör en grupp människor som inte är nöjd med hur rättvisan och systemet som rår över människor och andra varelsers liv ser ut idag. Jag är inte ensam, men den här gruppen människor har sedan urminnes tider gjorts narr av och förtryckts. Vi har förtryckts för att vi tror på att samhället kan förändras. Vi har förtryckts för att ”det finns en naturlig ordning”, en ordning som bygger på att vissa kan sko sig på andras bekostnad. Ursäkterna för att behålla sina privilegier har varierat under århundraden men så drevs slavhandeln för något århundrade sedan och så fungerar kolonialismen än idag. Människor i väst lever överflödigt materiellt för att fattiga människor trälar i andra länder och för att naturen skövlas och framtida generationer blir lidande (+de som redan nu vill leva i samklang med omvärlden).

När dom grävde fram röret min arm satt fast i sa en kvinnlig polis att vi kunde påverka den lagliga vägen och rösta vart fjärde år, jag svarade att hon inte hade haft rösträtt om det inte vore för civilt motstånd, då blev hon lite ställd. Sedan förklarade jag att framtida generationer inte kommer ha rent vatten utan vårt motstånd.

Egenmäktigt förfarande och våldsamt motstånd är många av oss anklagade för. Egenmäktigt förfarande måste betyda typ: att handla efter sina egna tankar. Vi har yttrandefrihet men staten förbjuder att vi ska handla efter dessa tankar. I bussen sa snuten som förhörde mig att jag gjort mig skyldig till ”passivt motstånd” sedan skrev han: våldsamt motstånd (det finns ingen rubricering som heter passivt motstånd). Detta för att jag höll i mig en sekund när dom drog upp mig på bussen, våldsamt motstånd innebär att polisen måste använda våld mot en.

Vi är en utsatt grupp människor vi som tror på något bättre. Polisen är till stor del till för att tysta ner oss och med klassisk betingning lära oss bli rädda för dom och fortsatt vara undertryckta. För att en förändring ska ske kan vi trots deras våld inte vara rädda för dom och deras straff. Trots deras våld får vi inte bli tysta. Jag vet att många är rädda för att säga sin åsikt om sådana saker som retar upp systemet och polisen, jag vet att många är rädda för böter och finkan, jag vet att många känner den smärta som orsakats av polisens agerande men jag vet även att det går att förändra saker. Vi ger inte upp bara för att vi bryter nacken, tusen röster måste tränga fram när en tystas, det är dags att kliva fram och våga. Vi växer som rörelse och vi tror på något bättre. Vi ses på barrikaderna!