Den verkliga anledningen till starka restriktioner är risken för revolution.

Det är att ta en risk idag att ens yttra dom här tankarna som följer. Låt dig bli upprörd om du vill. Se det som ett tidsdokument i undergångens framtid, skriven av en punkanarkist född i fel tid. Går samhället snabbt till att bli öppet, frihetligt och demokratiskt 2021, bortse från denna text.

Som anarkist/anti-auktoritär vet man att folket vid makten skiter fullständigt i om folk dör eller inte. Hade dom brytt sig hade vi kollektivt lätt kunnat rädda dom 14000 barn som dör varje dag på grund av brist på mat och/eller sjukvård. Vi hade kunnat stoppa dom luftföroreningar som varje år dödar 9 miljoner människor, vi hade kunnat distribuera insulin till dom 2 miljoner som varje år dör av diabetes och vaccin till dom 2 miljoner som dör i tuberkulos. Visst bryr sig regeringar om folk på hemmaplan mer än folk på andra platser eller med andra hudfärger. Men samtidigt skiter dom i sina egna barn som kommer växa upp till ett klimatförändrat katastrofklimat på grund av industrin dom bygger hela samhället på. Kanske är det ur den liberala läran hur man stoppar klimatmotstånd genom att skuldbelägga individer före industriernas, rikingars och politikers agerande som har lett fram till dagens politik kring det virus som inte får sägas vid namn. Genom att få oss att slåss mot varandra (skuldbelägga, kritisera etc) istället för att slåss mot makten för resurser till mer och bättre vård, tillgång till någotsånär nyttig näringsrik mat, möjlighet till hälsosammare livsstilar etc. kan dom komma undan. Genom att förespråka social distansering (vilket i förlängningen innebär lockdowns) som huvudsakliga princip för att hindra pandemin kan dom kuva alla former av massprotester och rörelser som behövs för att upprätthålla demokratin. Ja det är ett ständigt arbete som måste utföras, maktens människor kommer aldrig att se problemen med att makt koncentreras till dom själva få. Till och med att göra saker för att stärka sitt immunförsvar ska ses som pseudovetenskap och i princip avfärdas (även om 84% av alla med svåra besvär även hade brist på vitamin d), men det är ett helt eget sidospår, likaså att vi alltid dött i ålderns höst av olika sjukdomar som influensor och att även med coroban i samhället blir vi 2 år (Män) och 3 år (Kvinnor) äldre än vi blev år 2000 enligt preliminär statistik från SCB och jag minns inte att vi då var förtvivlade över att vår medelålder var knappa 80 år. Det normala förflyttas hela tiden, alla ska ha mer och mer och bli äldre och äldre. Det är så framstegstanken funkar, en liten tillbakagång på endast ett par år och hela väst freakar ur. Ganska känsligt ämne, för med ett varmare klimat kommer vi att få det extremt mycket ”sämre” materiellt och livskvalitetsmässigt under vår livstid (iaf vi hyfsat unga) och troligtvis kommer det bli färre av oss som i krigstiderna som kommer med global resursbrist att bli mycket färre som når en så hög ålder som 80 år. Även maktens koncentration förskjuts ständigt. Får politiker och makthavare fritt spelrum så kan det gå snabbt till totalitarism (se tex Kinas 1900-talshistoria). Koroban är en ganska mild sjukdom som är farlig för dom som är väldigt gamla och sjuka i normala fall och den har använts politiskt för att koncentrera makten mer, något vi punkanarkister slarvigt kallar fascism. Gränser stängs världen över, restriktioner införs, grundlagar om yttrande-, samlings- och religionsfrihet slängs ut (utan att dom vanliga lagarna kring grundlagar tas någon hänsyn till), övervakningen ökar, Internetjättarnas makt spårar och på allt det skäller vi på varandra för att inte vara duktiga lydiga kuggar. Allt detta påhejat av gammelmedia som sprider information om antalet döda i sjukdomen med fantasifullt skräckinjagande rubriker, istället för att på ett mer nyanserat sätt kanske jämföra med hur många som ändå skulle dött under samma period eller hur många som skulle dött ändå inom en viss tidsram. Det är som att åtgärderna får kosta vad som helst för resten av samhällets medborgare, psykiskt, ekonomiskt, maktlöshet, etc. Det finns inget utrymme att tänka dom två tankarna: Ja, sjukdom dödar vissa, men tid dödar alla. Och ska vi ta bort år av allas våra liv för att vissa ska leva något år längre. Vi kommer (en del av oss) att bli gamla och vi kommer alla att dö. Döden är vår enda säkra framtid och det är något vi alla kanske behöver hitta ett sätt att hantera. Och för en 45 årig politiker (genomsnittet i Sveriges riksdag) kanske inte ett eller två år verkar så mycket, men ju yngre man är ju längre är samma tid. Att t.ex. få två av sina år i tonåren bortkastade på distansundervisning och ensamhet (nej jag köper inte techjättarnas hopp om att det digitala kan ersätta fysiskt närhet) är inte bara extremt länge utan kommer förmodligen ha helt oöverskådliga effekter i framtiden. Sjukdom dödar vissa, tid dödar alla. Vi lever nu, inte sen. Vi går alla mot döden, tiden tickar ner, det är därför vi måste leva.

Men medmänsklighet då? Är inte alla människor lika mycket värda? Jo självklart är det så, det är bara att det rimmar illa med ovan nämnda barn t.ex., vissa är ansedda mer värda i dagens makthierarki och den som inte vågar sätta sig in i det för att det skulle vara för jobbigt vågar inte se hela innebörden i allas lika värde. Men sjukvårdspersonalen då? Ja, har inte dom ett ypperligt tillfälle att organisera sig och kräva bättre arbetsvillkor nu? Särskilt när en strejk skulle vara extra hotande. Men kan man inte göra vissa uppoffringar för en period för att många ska överleva ett tag till? Jo, självklart, frågorna med den här texten är mer: kommer det vara en tillfällig period? Kommer frihet och demokrati återkomma till nivåerna före? Kommer denna strategi nyttjas igen när folk blir för stökiga för makten? Vilka nya register (som t.ex. hälso- och vaccinationsstatus) kommer att börja föras och hur kommer dom att användas för att kontrollera och diskriminera människor? Kommer den kollektiva depressionen sitta i hos världens befolkningar? Är inte ett deprimerad tillstånd bortkastad livstid det med? Kommer det fortsätta med restriktioner, lockdowns och förbud mot samlingar när nya muterade coronavirus kommer? Helgar ändamålet medlen?

Det tog bara några månader av pandemi innan Kina hade infört sina fascistlagar i Hong Kong, något som miljontals människor demonstrerat mot bara några månader innan och långvariga kravaller förts mellan frihetskämparna och fascistpolisen. I USA blev den efterlängtade BLM-rörelsen större än någonsin trots corokan, vem vet vilken uppgörelse med historien som hade kunnat äga rum om det inte vore för att skräckpropagandan användes som ”crowd control”? Här i Sverige kan vi, om vi inte protesterar se hur statens sveaskog skövlar vår sista fina natur, hur Sverigedemokraternas nassepolitik mer och mer införs (gränser stängs och politiker bråkar om antal invandrare istället för att stå upp för medmänsklighet och asylrätt bl.a.), hur det ser omöjligt ut att protestera mot något storföretag eller politik då våra rörelser här i Sverige (och västvärlden) så ofta och i stor utsträckning bygger på att vara moraliskt överlägsen – då när det blivit omoraliskt att ens samlas så kan man inte göra något alls… Eller man kan hålla på med så kallad Internetaktivism, som är totalt kontrollerbar och därför totalt ofarlig för dom rådande maktstrukturerna. Godhetsrörelserna har gått in i en återvändsgränd och kommer aldrig att kunna bli samma sak igen. Kanske är det tur för kanske kommer vi snart sluta tro på att storföretagen frivilligt kommer att ställa om till att bli hållbara ”goda”. Kanske är det äntligen tid för revolution mot makten som håller uppe statens gränser, svälter barn, göder rika, skövlar naturen, gynnar storföretagen, dödar arter, vår framtid och frihet. Kanske kan vi istället för att behöva använda godhet som argument tala om olika intressen, tex: jag har intresset av att vi ska kunna leva på planeten i framtiden och jag skiter i ditt intresse av att tjäna massa pengar på en gruva som förstör en plats och vatten för all framtid, let’s fucking fight! Kanske var den väldigt nära och denna pandemi ett sätt att förhala den ofrånkomliga revolution som krävs för att rädda livet på jorden. För vissa av oss som riskerat liv och hälsa (ofta med stora konsekvenser och ibland död) för frihet, naturen och rättvisa så är livet nu inte det viktigaste. Vi skulle offra våra liv om vi visste att det räddade oss från fascism och naturapokalyps. Och det är inte alla som köper skuldbeläggandet att du går runt och dödar folk om du gör någonting alls nuförtiden, det är bara ett jävla klasshat från dom som kan beställa sin mat från dom lågavlönade fodoraarbetarna med pissvillkor som istället får ta den ansvarssmällen. Du är inte fri från skuld och ingen av oss är det, get the fucking over it! Vissa kan inte inte röra sig i världen, vissa kan inte jobba hemma och vissa tror att den kollektiva depression folket får av att socialt distanserna sig för med sig mycket större risker för samhället nu och framöver än själva pandemin. Bara misstron mot varandra och alla nya mellanmänskliga konflikter den här strategin fört med sig är kanske förödande! Men genom tjatig repetition och censur av läkare och folk som säger emot så har det blivit konsensus med social distansiering som ”lösning”.

Rädslan i ett samhälle tenderar att sitta kvar mycket länge, något som alltid verkar utnyttjas. Efter 9/11 kunde flera säkerhets- och övervakningslagar införas ”tillfälligt” i USA, inte alla upphörde sen och massövervakningen av medborgare (avslöjad av Snowden) fortsätter förmodligen än idag. Det krävs mod för att göra motstånd så som Snowden, eller så som det krävs av alla aktivister som behövs för att stoppa kapitaliskgangstrarna vid makten från att utrota världens alla djur och människor. Hur lång tid kommer det ta innan vi är tillräckligt modiga för att agera adekvat i den undergångssituation vi befinner oss i när det kommer till miljön? Det återstår att se om och när kommer människor att våga gå tillbaka till det ”normala”? En sån här stor kampanj kommer förmodligen sätta sina spår av rädsla under en lång lång tid även om vaccinen skulle göra dom under dom lovar. När kommer någonting närmare demokrati kunna återvända i Hongkong? När kommer den teknologiska spårningen av folk upphöra? När kommer gränserna öppnas? Kommer maktens män att säga nu är det lugnt att massprotestera mot oss igen?

Jag hoppas att denna text vrider om som en kniv stucken i bröstet på vissa. Men konsensus kommer aldrig så länge jag lever att få köra över rätten att få lätta sitt hjärta. Yttrandefriheten är angripen idag, det från ett bakhåll, istället för att hålla en diskussion vid liv censureras och skammas den som tänker annorlunda. Friheten är viktigare än livet, för utan den är livet inte värt att leva.

4 tankar kring ”Den verkliga anledningen till starka restriktioner är risken för revolution.

  1. Försökte skriva förut, men det försvann. Därav min förra kommentar.

    Tänkte tipsa om en organisation som jag volontärat lite för: Deep Green Resistance. En av grundarna är författaren Derrick Jensen, som har kartlagt problemen med kulturen vi lever i och tillsammans med två andra författare har de etablerat en organisation som vill lösa problemen. De motsätter sig teknologiska ”lösningar”, flyr inte från de digra problem vi står inför, utan ställer sig på naturens sida och har en praktiskt plan för vad vi bör göra.

    https://deepgreenresistance.org/

    https://derrickjensen.org/2006/06/endgame-premises-swedish/

Kommentarer är stängda.