Här – där jag bor – lever vi i ett samhälle där folk kollar på sport, ser på film, facebookar, går på krogen och festival hellre än att engagera sig för att skapa en bättre värld. Det här är politiks misslyckande. Uppätandet av den radikala friheten att gemensamt förverkliga miljöer vi alla kan trivas i. Politik är skiljelinjen som delar av folks inspiration från praktik. Politik har ett historiskt bagage i sin betydelse som oavsett färg och riktning gynnar vissas viljor över andras. Genom att göra politik av människors öden och situationer dödas gräsrötternas engagemang och begravs i politikens rabatter: debatter.

Den som definierar det som accepteras vinner. Det som är politik är redan bestämt av oftast vita rika människor och så länge det fortsätter vara så kommer inte svartarbetare, snattare, cykeltjuvar, marijuanaodlare eller allmänt kriminella ses som en del av det politiska. Det kan göras politik av deras situationer, men de kommer inte ses som politiska motståndare till samhället. Det kommer inte heller maskrosen, bävern eller våtarven som saboterar för människors kontrollmissbruk. Erosion, översvämningar, mögel, stormar, rost och förruttnelse kommer aldrig vara politik trots att allt detta slåss mot det människor byggt upp med hjälp av stulna resurser. För att något ska kunna bli politik måste det också kunna tolkas av en människa som håller på med politik, kunna tolkas av just människans sinnen, kunna översättas till just människans språk.

Moder jords försvar slår till oavsett vår inblandning: de radioaktiva ämnena, tungmetallerna och gifterna som grävs upp undergräver hela människans existens men det är inte politik – kanske bara moder jords hämnd för det som stals. Det finns folk som vill göra politik av allt detta, men det kommer bara att – som det alltid gör – leda till kompromisser och död för engagemanget hos människor. Frågor dör och begravs som politik i statens kyrkogård.

Politik splittrar människor, sätter sig över för att härska existensen. Människor, andra djur, växter, svampar och protister är lägre ställda som objekt att pratas om än som sina egna. Politik är en misslyckad metod, uppbyggd av outtalade förutsättningar som gynnar medel- och överklass. Privat ägande av fysiska ting och pengar innebär även ägande av ordens makt. När arenan är politik, när det är akademiskt, retoriskt, debatt, ord mot ord, diskussion; kommer vissa samhällsklasser alltid ha fördel. Det är personer födda rika nog att ha politiska diskussioner vid matbordet och ha tid över till annat än sin överlevnad. Eller personer som kan ett språk som landet en flytt till råkar prata. Vissa kommer aldrig att tas på allvar i politik, även om dessas konst och kriminalitet accepteras inträde i politiken är det av människor i systemet på systemets villkor. Legaliseras graffiti förlorar den också en del av sin innebörd. Spelas punk och hip-hop i tv har gör-det-självattityden förstörts till enkel envägskommunikation. Allt från urfolks traditioner, levnadssätt och kläder till subkulturers konstformer kan reduceras, paketeras och säljas till vita medel- och överklassens höga nöje. På samma sätt reduceras liv och verklighet till politik för rika vita att njuta av att diskutera och suga i sig av människoöden att exploatera.

Men vi är många som vägrar att reduceras till objekt, samtalsämnen och politik. Vi slåss för att ta våra liv i egna händer, vi slåss för att avväpna makten, vi slåss för att andra ska få samma möjlighet att slåss för sin egen frihet att själva definiera vad sin frihet ska betyda och befria sig själva. Vi slåss inte för en till mänsklig rättighet eller en till djurskyddslag, vi slåss för att elda under konflikten mot makten som alltid finns där men inte alltid syns, konflikten som kommer fortsätta tills alla är fria och vad makten än gör kommer vi alltid att fortsätta finnas och fortsätta kämpa. Så länge makten finns, finns motståndet. Fuck you!