Kategoriarkiv: avkolonisera

Protestläger i Gallok II

(english further down)

Vi vill meddela att lägret i Gallok i augusti fortfarande kommer att bli av. Detta trots att Beowulf meddelat att de tänker skjuta fram provborrningarna (info här och här). Det har varit ett stort pådrag och intresse från alla håll. Många som vill komma eller hjälpa till på något annat sätt. Många som är frustrerade och arga. Många som är peppade och inspirerade. Jag förstår om de är rädda!! Vi litar inte ett dugg på Beowulf, och oavsett när de kommer så tänker vi åka dit i augusti. Ju längre tid de väntar desto mer förberedda är vi på att hindra dem!

Så välkomna på läger den 7-9 augusti. Tillsammans klurar vi ut strategier, lär känna varandra och förbereder oss på alla sätt vi kan för att stoppa detta vansinne!

Jag förslår att alla ringer Kurt Budge och frågar va fan de håller på med: +44 (0) 20 3771 6993

*

We want to announce that the protest camp in Gallok is still gonna happen. This regardless of Beowulfs announcements about delaying the test drillings (info here). There has been a lot of interest from everywhere about this. Many people who wants to come or help in some other way. Many who are frustrated and angry. Many who are excited and inspired. I understand if they are afraid! We don’t trust Beowulf at all, and regardless of when they are coming we will go there in august. The longer time they wait the more prepared we are to stop them!

So welcome to the camp the 7-9 of august. Together we figure out strategies, get to know each other and prepare in all the ways we can to stop this insanity!

I propose everyone to call Kurt Budge to ask him what the fuck they are doing: +44 (0) 20 3771 6993

Protestläger i Gallok! 7-9 aug

Nu är det klart. Gallok står återigen under fysiskt hot! De stora bergs-ätarna på Beowulf är hungriga och vill provborra efter lite järnmalm (igen!). Än så länge har vi inte fått reda på när vad jag vet, men någon gång i augusti verkar det som.

Tänkte bara att jag skulle sprida ordet och att de som vill vara med på skogsläger kan vässa knivarna, lappa igen mygghatten, leta fram tält, sovsäck och de där kedjorna och lock-onsen som ligger och skrotar på vinden. Jag kan inte tänka mig ett bättre sätt att spendera en sensommar på än i en extremt vacker natur runt elden om kvällen med fina människor i uppror och kärlek.

Vi tänkte att ”ett datum är ju bra” så vi satte 7-9 augusti. Sen vet jag att vissa kommer att åka dit tidigare (vilket är kanon) och hoppas att många vill stanna kvar efter!! Lägret är öppet för förslag och initiativ. Vi tänkte hålla det simpelt och fokuserat. Tyvärr har vår email varit lite inaktiv den senaste tiden, men nu ska vi försöka skärpa oss, så hör gärna av er om det är något. Om inte annat så ses vi kanske på barrikaderna!

Skogskamp om 200 åriga Blodstensskogen

Hej! Vi har ockuperat en hotad skog i Uppsala och nu har vi mottagit hot om vräkning. Vi väntar fortfarande på datum, men hör gärna av er om ni vill engagera er på något sätt eller sprida ordet!

Mer info:

Som en del av gentrifieringsprojektet i Eriksberg har Uppsala kommun beslutat att Blodstensskogen ska skövlas och ersättas med höghus. Skogen som är mer än 200 år gammal bebos av en mängd hotade arter och fungerar som en ekologisk korridor där djur och växter kan vandra mellan stadsskogen och hågadalen. Förra sommaren började en grupp aktivister bygga en trädkoja för att försvara skogen.

På grund av en överklagansprocess har byggandet hittills fått pågå relativt ostört och fått starkt stöd från de som rör sig genom skogen, men efter denna milda och lungna vinter har kommunen tillsammans med våren vaknat och hotar att riva kojan. Även om  grannarnas stöd är en förutsättning för en framgångsrik kamp behövs fler direkt involverade för att omöjliggöra en vräkning. Det finns många sätt att delta i allt från byggprojekt till direktaktioner, mediaarbete eller bara att sitta och fika i en tall. Allt som krävs är din energi och vilja att försvara
en av de få naturskogarna vi har kvar.

För att engagera dig i ockupationen är det enklast att komma förbi en lördag vid 3-tiden. Följ stigen mellan Marmorvägen 10 och 12 in i skogen, eller kontakta blodstensskogen@riseup.net

Här kan du läsa mer om skogen:
https://www.mittskifte.org/petitions/gor-blodstensskogen-till-ett-naturreservat
Hoppas vi ses!

Försvara Blodstensskogen

Gállokläger 19-21 juli

Regeringens beslut om gruvan i Gállok kan komma när som helst, därför vill vi bjuda in till ett läger där man kan träffas, konspirera ? och fira att Jokkmokk ännu är gruvfritt. I 13 år har Beowulf mining försökt få tillstånd att bryta malm i Gállok och sommaren 2013 utspelade sig kampen för att stoppa provbrytningen. Hittills har frågan kastats hit och dit då ingen vill ta i en fråga som berör Sveriges aktivt koloniala arv. Ingen vill ta beslutet att köra över samerna med rennäringen och förstöra en kommun, där natur- och kulturlivet blomstrar, med en ful gruvexploatering. Joina sagans rebeller, ta ställning för jorden, ha det fint i skogen och visa att Jokkmokk inte ska förstöras av en gruva!
Praktiskt:
Till lägret behöver man ha med egen campingutrustning och mat – det är ca 5mil till affären som nås med bil. Det går att ta kvikkjokksbussen till närheten och vi kan då hjälpa till att hämta upp om det skulle behövas (ev. kan vi fixa skjuts från Jokkmokk city). Lägret är alkohol och drogfritt. Vi behandlar naturen som helig och skiter i en grop. Bada och tvätta sig gör man i sjön Gállokjávrre och om man vill kan man fiska och laga mat tillsammans över eld (om inte eldningsförbud råder – då stormkök eller liknande). Lekar och aktiviteter hittar vi på där! Kontakt förmedlas via kamp@kolonierna.se
Skriv ett litet mejl så försöker vi svara asap (vildingar som vi kanske inte sitter och vaktar internet hela tiden).

Lill-Skarja: planerad avverkning på tisdag

Nu är det på gång i Lill-Skarja i Arjeplogs kommun. Svea skog har sagt till Maskaure sameby att dom tänker avverka ca 39 hektar gammal fin skog med början nu på tisdag (23 april). Skogen är står helt oinventerad och har antagligen mycket höga naturvärden. Även Länsstyrelsen har bett Svea Skog att vänta, men det verkar som att dom bara tänker köra på ändå. Dom flesta miljöorganisationer har tagit ställning emot avverkningen. Det här är helt galet. Staten håller på att underminera vår framtid! Det kommer att bli protester.
Läs mer:
http://www.skyddaskogen.se/sv/om-oss/rapporter-och-dokument/brev-och-inspel?view=download&id=84
http://www.skyddaskogen.se/sv/om-oss/rapporter-och-dokument/rapporter?view=download&id=83
Här är det:
https://www.hitta.se/kartan!~65.92395,17.69617,6z/tr!i=uOtbAMk8/GPS!l=65.92233:17.67914
Kom väldigt gärna dit och hjälp till att försöka stoppa Svea Skog i sina försök till avverkning. Ta ansvar för vad du själv gör och se till att ha varma kläder och hjärtat där det ska vara. Det är dags att visa att det inte är okej att göra så här!

Hugg ner kapitalismen inte skogen!

Onsdagen den 27 juni 2018 hängdes en banderoll upp med texten, ”Hugg ner kapitalismen inte skogen! Skydda Vilseskogen”, utanför SCAs (aka Satanic Clearcutting Assholes) huvudkontor i Sundsvall. Detta gjordes i protest mot skövlingen av de sista skyddsvärda skogarna i Sverige. Skyddsvärda skogar avverkas för ekonomisk vinning utan hänsyn till biologisk mångfald eller lokalboendes behov.

-Det ekonomiska systemet exploaterar naturresurser mycket snabbare än de återbildas, säger en av aktivisterna som hängde upp banderollen.

Just nu är Vilseskogen nära Edsele hotad av avverkning.

-Ett av skälen till att jag flyttade hit var den fina skogen och nu hotas den av SCA. Vilseskogen är byns själ och nu vill dem hugga ner den, säger en lokal bybo.

En del av skogen är redan klassad som nyckelbiotop och de boende vill att ett större område ska skyddas.

-Vi har redan hittat många sällsynta och rödlistade arter, säger en frivillig naturvårdare.

För mer information:
kolonierna.se/vilseskogen/

För kontakt med intervjupersoner använd atervilda@riseup.net

Förvilda skogsläger 2018

17-24 Juni
Skogsläger i Ångermanland
Aktioner, workshops & diskussioner för en radikalare miljökamp och en värld utan förtryck
Tillsammans så skapar vi motstånd, samarbete och ett jävla kaos!

Nu är det inte långt tid kvar! All information en behöver än så länge finns här: Förvilda

Ett tält som står i en tallskog.

17-24 June
Forest camp in Ångermanland
Actions, workshops & discussions for more radical environmental struggles and a world without oppression.
Together we make resistance, friendships and a shit load of chaos!

Now Förvilda is not far away! All information needed so far you can find here: Förvilda

Ore skogsrike

Vi åkte och besökte Ore Skogsrike i dalarna, det är ett skogslandskap med massa rödlistade arter och nyckelbiotoper som är hotat av statliga Sveaskog. Dom har redan huggit ner vissa delar, men det finns mycket kvar att rädda. För att hjälpa till kan en bland annat sprida information, hjälpa till att bevaka på plats och/eller vara beredd på att åka dit och bråka när Sveaskog dyker upp igen. Det kan vara väldigt snart. I filmen flyger vi över skogarna som skövlas eller hotas. Det är en av dom sista riktiga skogarna vi har kvar.

 

Besöket i Hambacher

Mitt på den söndrade gatan, bland resterna av krossade flaskor, stenar, skrot och fast-gjutna lock-ons, brann nu en del av barrikaden. I bakgrunden hördes det konstanta pipet och bruset från gruvan, och ännu en helikopter cirkulerandes i närheten nånstans över oss. Jag befinner mig i Hambacher-skogen i västra Tyskland. Vi har just fått beskedet att skogen ska få stå kvar tills den sista mars 2018 (tack vare några fladdermöss verkar det som… och ett fucking jävla hårt motstånd så klart osv). Den spontana reaktionen var – så klart – att alla samlades vid barrikaderna, hällde på bensin på en av högarna och tände på. Det var fest; musik, tofu, cannabis, öl, brottning och skratt. Om det ens bara var en tillfällig illusion så befann vi oss just nu i laglöst land. Det var en speciell känsla. Jag stod och tittade in i glödbädden och myste i tanken. Det är långt ifrån perfekt här, men jag kan inte låta bli att känna lite hopp när jag inser att det finns sånna här platser.

Protestlägret är, enligt många jag pratade med, inte bara till för att stoppa gruvan. Dom flesta verkade vara eniga om att det handlade om något så mycket större än så. Det handlade på nått sätt om att skapa något nytt, försöka upprätta en zon av anarki, och försvara skogens gränser med alla metoder möjliga. Det är ett krig emot hela det rådande systemet. Inom denna uråldriga skog med storvuxna ekar bodde folk i allt från lerhus till husvagnar, tält och trädkojor, och efterhand har det bildats ett flertal byar som var och en står för sin egen organisering och nisch.

Många sprang runt i kamouflerade kläder med någon slags maskering redo att dölja ansiktet med, och alla hade sitt eget-designade kodnamn. Jag upplevde det svårt att komma nära folk, framförallt i början, eftersom det fanns en slags paranoid stämning. Och detta med all rätt. Det skulle varit konstigt om inte det fanns infiltratörer var det många som uttryckte. Så alla dom frågorna som vanligtvis inleder ett samtal föll nu bort, såsom var en kommer ifrån, hur länge en varit där och så vidare. Men efter ett tag så kändes det okej. Det är ändå rätt tråkiga frågor trots allt.

Men trots lägrets stämpel som militant och terroristiskt; trots sabotage av stora maskiner, molotovs, pilbågar, tjär-bomber och stenkastning verkar det finnas ett stort stöd utifrån. Hela tiden kommer det donationer med mat, byggmaterial, kläder, verktyg, och allt möjligt annat. Då och då arrangerades skogsvandringar för folk utifrån och det kom hundratals människor som blev guidade genom skogen. Det var både kul samtidigt som jag inte kunde låta bli att känna mig som ett djur på ett zoo som folk kom och ville hälsa på och hänga med. Oavsett så var det peppande att känna att lägret var större än bara lägret, och att folk kan få upp ögonen för ett annat sätt att leva på. Kanske kan dom också få uppleva på egen hand att terroristerna faktiskt är rätt trevliga ändå.

Under min tid i Hambacher fanns det möjlighet att lära sig allt ifrån att klättra och bygga trädkojor till att avbeväpna poliser och hur en slåss med knuten näve utan att skada sig. En av kvällarna hamnade jag helt plötsligt på ett svettigt rave med psykadelika och trance.  Det var skönt att skaka på rumpan lite. Annars kunde en tillbringa tiden i nån freeshop, på biblioteket, i muséet, cykelverkstan eller titta på alla fina träd.

Byn jag hamnade i hette Gallien vars kollektiva trädkoja bestod av tre våningar. Underst var det förvaring, i mitten kök, soffor och en vedspis, och överst ett sovloft med ett golv täckt av madrasser. Det var varmt och mysigt. Tätt intill varandra spenderade vi kvällarna med att spela musik, äta mat och prata. Det blev diskussioner om bland annat anarko-primitivism, sexism, våld, säkerhetskultur, veganism och hbtq. Vi pratade också en hel del om vikten av ett mångfaldigt motstånd där allt ifrån byggande, symboliska aktioner, våldsamt motstånd, media, trädkramning och matlagning är viktigt och stödjer varandra. Dit var alla välkomna närsomhelst och bo, äta och leva, så får en bidra med vad en kan och känner för helt enkelt.

Som alltid på alla platser så smyger sig förtrycket in även i Hambacher. Det var folk, framförallt manliga personer, som tog upp väldigt mycket av utrymmet. Strukturer av sexism och machoism tog sig uttryck, en generell militant hets och förväntan skapade mycket underliggande stress och påtryckningar. Problem som att vissa tog på sig alldeles för mycket och vissa som inte gjorde någonting. Problem som att allt gick i sönder hela tiden och få som lagade och tog hand om sakerna när allt var allas. Och folk som blev av med saker, som dom ansåg var deras, hela tiden för att nån annan inte visste att det var privat. Jag kunde också känna av en slags bortskämdhet när det bara vällde in mat utifrån. Det är väldigt lätt att leva där utan att göra någonting och bara äta och hänga runt. Men det var inte mitt generella intryck, även om det fanns sådana personer också. Fast alla kanske inte måste vara arbetsamma och produktiva. Dom kanske hade andra funktioner som också är viktiga. Dessutom så kom jag precis efter en hård konfrontation med ordningsmakten så det är förståeligt om folk bara behövde hänga, chilla, knarka och ha det lite kaos ett tag.

Jag lämnar Hambacher med blandade känslor. Jag har träffat så många inspirerande människor och lärt mig så mycket. Samtidigt vet jag att jag inte skulle kunna bo där under en längre tid. Det var alldeles för mycket folk och ljud, för lite stabilitet, vatten och lugn. Jag vandrar bort från skogen med packningen på ryggen, passerar längs dom stora fälten av monokulturer, över autobahn och sätter mig på tåget på väg hem. Antagligen så stinker jag i hela tåget, har sot på kinderna, och mina skor och byxor är täckta av lera. Jag passerar en värld som bara måste vara ett utdrag ur en dystopisk science fiction-film. Det bara fortsätter och fortsätter; industrier efter monokulturer efter shoppingcenter efter tågrälsar och tullar. Jag förstår inte. En gång var allt det här skog. Och nu befinner vi oss i en situation där vi kämpar för dom allra sista gamla plättarna som finns överhuvudtaget. Hambacher är en av dom. Att kämpa för dessa skogar betyder så himla mycket. Så jag är otroligt tacksam till alla i Hambacher och vad dom gör, men nu måste jag hem. Nu tar jag med mig mina erfarenheter från Hambacher och åker tillbaks norrut.

Hambacher bleibt!! <3