Etikettarkiv: teknologi

tankar drömmar utan rot…

datorn suger, suger in mig
in i sinnes-villan
in i inom-huset
med sin drogiska förförelse
suger den in mig
i en artificiell sommar
plåga
datorn!

det är datorns fel!
husets fel! det suger!
jag vill inte va en missbrukare längre
jag vill inte logga in
på patriarkatets operativsystem
och dra en lina på fejjan
jag vill inte va hög på teknologi

men dom säger att jag har ett val
att jag är fri
att jag bara kan sluta när jag vill
och jag vill
jag vill inte bo-fastna framför
en dröm utan rot

jag vill inte tanka maskinens tankar
dom är en sinnes-villa
en sinnes-villa som suger ut det
som ännu dör och vaknar och dör och vaknar

jag loggar in
i det legala flyktruset
bort från utom-huset
bort från baksmällan, bort från kollapsen
bort från den nakna sanningen
bort! bort! bort från allt
som finns där ute
ute i kolonierna av mitt medvetande

Konstig och fel och aggressiv och galen

Ibland känns det som att vad jag än gör så blir jag stämplad som en naiv idiot eller en smutsig odåga. Ibland känns det som att jag bara är i vägen och gör fel hela tiden. Ibland får jag intrycket av att mina föräldrar inte tycker om mig, att folk tycker att jag är konstig. Ibland gör det ont. Ibland känner jag mig ensam. Ibland känner jag mig utanför.

Ibland önskar jag att jag bara va som alla andra; att jag liksom bara kunde hoppa på Matrix igen; att jag liksom bara kunde få flytta in och bo-fastna i nån sinnesvilla i nått medelklass-kvarter och bara ha det gött. Men kan inte. För jag hatar skärmar och väggar och hightech-mojänger och pappersarbete och led-lampor och polyester-strumpor. Jag hatar att vara normal och bo inom hus.

Jag vill inte vara ett djur som sitter fast i en bur och dricker civiliserat vatten, dvs radioaktivt vatten, dvs vatten fullt av fluor och arsenik. Jag vill inte sitta fast i en bur och andas maskinpruttar. Jag vill inte att stadens ljus våld-täcker stjärnhimmelen när jag försöker hitta Casiopeja och Orion och Karlavagnen. Jag vill inte matas av en monokultur och snorta kolonial-herrarnas legala flyktrus på Ica. Jag vill bara skrika. Fuck off!

Jag vill inte vara en sönder-domesticerad chihuahua när jag kan vara en varg. Jag vill inte vara en sönder-domesticerad människoapa när jag kan vara en vilde, en barbar; en kåt törstandes transcendental kannibal.

Varför vara inne och rätt när jag kan vara ute och fel? Jag vill vara så ute som det bara går. Jag vill vara mörkad, illegal, skrämmande, efterlyst, tabubelagd, ful, otämjd, töntig, psykstörd och helt åt skogen fel, enligt deras maktspel.

Jag vill va så fel, så fel, så fel som det bara går. Jag vill per definition vara ett klimathot mot kolonial-herrarnas artificiella ekosystem; som en ursinnig häxa; som en obscent våldsamt kriminell rebell, som ett vildsint psykfall, en arbetslös knarkare, en bögig shaman, en schizofren ligist, en naiv terrorist, en transexuell pleidiansk luddit, en sexlysten bipolär samhällsparasit eller nån annan abnormativ skit.

Jag vill va ute, ute i kolonien, ute i min natur. Jag vill vara ute,  iaf om det är dom i stan sitter inne på definitionsmakten, iaf om det är inne att vara bo-fast i en bur. Jag vill vara ett djur. Jag vill vara som ett ogräs i kolonial-herrarnas monokultur. Jag vill vara fel. Ju mer fel desto bättre. Jag vill vara ett hot. Ju mer hotfull desto bättre. Jag vill komma ut. Ju längre ut desto bättre.

Jag drömmer om att vara vildare än jag kan föreställa mig i min vildaste av vildaste fantasi!

I lav ya all ya crazy bastards!

Ps. Sabotage is laav! <3

 

 

Viktoria Klint skriver om tekniktilltron!

Under rubriken ”IF Metall ser industrin som oersättlig” svarar Mikael Nilsson, IF Metall, Daniel Heilborn i GA den 22 maj. Det finns några saker i Nilssons resonemang som är problematiska och därför behöver belysas.

För det första: Tekniktilltron. Teknik är, som bekant, ett mänskligt påfund. Den må vara imponerande, men ingen teknik kan, någonsin, garantera hållbara och långsiktiga lösningar i komplexa organiska system. Tekniken är mekanisk och bygger på att de förhållanden för vilka den anpassats är mer eller mindre statiska. Förhållanden i naturen är allt annat. Särskilt över tid. Hur sätter vi villkor och ställer krav på verksamheter när vi inte har full kunskap om hur de komplexa och dynamiska organiska system vi har att förhålla oss till ser ut om ett, tio, femtio eller hundra år?

För det andra: Levande landsbygd. För en levande landsbygd är miljön och livsvillkoren, som är beroende av just miljön, den avgjort viktigaste faktorn. Givetvis är jobben viktiga, men de kan aldrig vara viktigare än förhållandena i den omgivning där de ska utföras. En levande landsbygd förvandlas till en död den dag naturresurserna missbrukats och tekniken fallerat. Och tekniken kommer, förr eller senare, att fallera. Det är bara en fråga om tid. Detta konstaterande handlar inte om teknikfientlighet, vilket somliga säkert skulle påstå, utan helt enkelt om det faktum att mekaniska system alltid är dömda att fallera i förhållande till organiska, eftersom alla komplexitetens komponenter aldrig fullt ut kan styras eller överblickas. Tekniken har helt enkelt sina begränsningar.

För det tredje: Vi som engagerat oss i denna fråga är inte nödvändigtvis emot brytandet av kalk i sig, men vi är definitivt emot storskaligheten och valet av plats. I den mån industri och miljöintressen ska kunna samsas så krävs en helt annan slags industri än den monstervariant vi ser idag, vilken drivs av storföretagens pengahunger och vinstintressen. Men även en småskalig industri utan rovdrift, utformad utifrån försiktighetsprincipen, skapar jobb. Kanske något att fundera över, Mikael Nilsson?

Vänliga hälsningar,

Viktoria Klint