Blir nästan förvånad över maktmännens uppriktighet i vad de håller på med när de uttalar sig om den ”what-ever-december-överenskommelsen”:

”Konflikter måste finnas i politiken, det är politikens livsluft. Det kommer att finnas konflikter om skattenivåer, landsbygdspolitik och mycket annat. Men det är politiken som ska vara i fokus, inte formfrågor.” – hör jag Göran Hägglund kackla i all civiliserad hysteri och galenskap.

Det nuvarande systemet bygger helt enkelt på, som Göran Skägglund påpekar, en ständig konflikt och ett ständigt konfliktssökande. Konflikt är tillståndet som upprätthåller majoritetens diktatur – ”demokrati”, dvs teknokukens våldtäkt på det otämjda och odefinierbara. Sen framhåller han dessutom att det är politiken i sig – dvs systemet i sig, ideologin i sig, patriarkatet i sig, makten i sig – som är det väsentliga. Hela den politiska sörjan handlar inte om vad som faktiskt händer utan är bara en institution för att bevara det rådande maktsystemet oavsett vilka faktiska konsekvenser det har. Dessa konsekvenser blir bara allt mer påtagande apokalyptiska. Och det är väl självklart att Skägglund vill att fokus ska ligga på politik och inte på vad som faktiskt händer eftersom han har ett intresse av att behålla sin makt, sin privilegierade position i det hierarkiska systemet.

Politik bygger på konflikt, en utåtriktad konflikt. Det politiska våldet flödar ut över oss alla, in i våra kroppar, försurar haven, urholkar mystik och skingrar drömmar. Politik är motsatsen till frihet.