Kategoriarkiv: antirasism

1 ton sällsynta jordartsmetaller orsakar ca 1 ton radioaktivt avfall. #NorraKärr #Greenwash

Radioaktiv-vindkraft
För att bygga ett vindkraftverk behövs det ett antal sällsynta jordartsmetaller (även kallade REE). Den metall som det krävs mest av är Neodym, den har speciella magnetiska egenskaper som gör att generatorerna kan producera tillräckligt med el för att kraftverket ska bli lönsamt. Även andra sällsynta jordartsmetaller krävs i produktionen av vindkraftverk. Nu visar studier att 1 ton förädlad REE innebär 1 ton radioaktivt avfall. Dom två stora problemämnena är Torium och Uran. Så i brytningen av dessa har förödande effekter på miljön.

Konsten att ta till sig ny information, som omkullkastar ens uppfattning, utan att känna sig dum är det få som har, men i vissa fall är den här mänskliga faktorn en katastrof. När miljörörelser fortsätter att marknadsföra vindkraft och vattenkraft som lösningar, trots bättre vetande, utsätter dom folk både här och i andra världsdelar för en miljöns apartheid. Vi kan inte sko oss på andras olycka, det duger verkligen inte, då är vi inte bättre antirasister än tidigare kolonialherrar.

Institute for energy research

Ung vänster+Sverigedemokraterna=sant!?

I fredagens lokaltidning så kunde vi läsa att Ung Vänster Vimmerby bjuder in till antirasistisk manifestation.
 

I efterdyningarna av terrorattacken i Frankrike har de antimuslimska hatbrotten ökat. I debatter och på otaliga ledarsidor skuldbeläggs nu islam och dess anhängare kollektivt för agerandet av två enskilda.

Att vi gemensamt står upp mot denna utveckling är av yttersta vikt. So far so good! Men det var ändå något med tidningsartikeln som fick mig att sätta morgonkaffet i halsen. Det stod nämligen att arrangören bjudit in ”samtliga 8 partier för en antirasistisk manifestation.”

Samtliga åtta? Kunde det vara ett skrivfel? Tyvärr inte, efter snabb fingerräkning och ett telefonsamtal till arrangören besannades mina farhågor. Till den antirasistiska gemenskapen hade man välkomnat Sverigedemokraterna!

Då är det dags att vi som rörelse börjar fundera. Vilka och vad demonstrerar vi mot under denna paroll, om inte mot rasismen i dess mest organiserade form- Sverigedemokraterna?

Sverigedemokraterna är onekligen ett rasistiskt parti, som för en rasistisk politik. Deras företrädare, på låg likväl som på hög nivå, ertappas dagligen med rasistiska uttalande. Likväl kan inte Sverigedemokraternas rasistiska ursprung förnekas.

Utöver det uppenbara, det motsägelsefulla att bjuda in rasister till en antirasistisk demonstration, så är det kontraproduktivt därför att det spelar Sverigedemokraterna rakt i händerna.

De senaste 15 åren har vi sett ett tydligt strategiskifte i den nyfascistiska rörelsen, i första hand genom Sverigedemokraterna. Raskriget på gatan är utbytt, till fördel för den parlamentariska. Fasaden och framtoningen är mer folklig, men det politiska innehållet är detsamma.

Deras främsta mål, och högsta önskan har varit att bli av med sin rasiststämpel. Tyvärr så måste vi inse att de har lyckats! Rasismen har normaliserats i Sverige, vilket också är den enskilt största anledningen till Sverigedemokraternas valframgångar.

Vår vilja att visa upp en bred enad front mot rasism får inte leda till att vi urvattnar antirasismen. Än mindre får det leda till legitimering av det vi kämpar mot. Onekligen så är det endast Sverigedemokraterna som tjänar något på att de tillåts gå i våra led. I motsats till det, så tjänar vi på att upprätthålla en tydlig särlinje mellan oss och våra motståndare. För oss är det av yttersta vikt att normaliseringen slutar, att rasism förblir just rasism. Vi skjuter oss själva i foten om vi tvättar bort Sverigedemokraternas rasiststämpel!

Inga rasister i våra led!

 

 

Dagens polis skyddar morgondagens Hitler!

Dagens polis skyddar morgondagens Hitler! skrek jag med all min kraft där jag låg med ansiktet ner i asfalten på Fredsgatan i Stockholm. Vi var många mot nazisterna den dagen och styrkan i att se all frustration förvandlas till kämpaglöd hos alla dom som vågade konfrontera nazisterna går inte att beskriva i ord.
Och samtidigt kände jag mej så otroligt maktlös. Vi var många som skrek dom där orden ihop och för varje gång dom passerade mina läppar blev innebörden så mycket verkligare. Det var som att alla bitar föll på plats, allt jag såg var hotfulla svarta kängor som omringade mej och allt jag hörde var ekot i mitt huvud: Dagens polis skyddar morgondagens Hitler…

Det kunde inte bli verkligare än såhär, i kampen mot nazismen står vi ensamma. Nog visste jag det redan, men varje påminnelse är lika smärtsam för det. Tårarna rann nerför mina kinder.

Det är märkligt egentligen hur även dom mest radikala människor så lättvindigt kan ställa sej bakom idén om att i kampen mot rasismen står vi alla enade. Gör vi verkligen det? Är det här samhället som annars är vår svurna fiende plötsligt vår allierade i kampen mot en ännu större ondska?

Rasismen är en konsekvens av det system vi lever i, inneboende i dom verktyg för exploatering som står till överhetens förfogande; nationalstat, kolonialism, kapitalism, med flera. Den är och har alltid varit grundläggande för att kunna rättfärdiga rovdrift på människor och andra djur, på samhället och på miljön, och måste därför få fäste i människors medvetanden och i deras världsbild. Hela det här systemet bygger på exkludering av ”dom andra”!

När rasismen får fäste i samhället, som idag, är det i kölvattnet av dom systematiska attacker på sociala gemenskaper som staten använt sej av för att splittra människor, få dom att förlora fotfästet i världen och sedan fånga in dom i ett ”vi” – folkhemmet – av medborgare som hellre identifierar sej med den överhet som suger ut dom än med ”dom andra” som hamnat utanför. När staten sen sviker, vilket den gör gång på gång, följer missnöjet den institutionaliserade rasismens mönster och slår neråt mot dom som redan är utsatta för statens våld: invandrare, människor med icke-vit hudfärg, homosexuella, och alla andra som inte uppfyller folkhemmets medborgarnorm.

På så sätt är rasismen i det närmaste en sinnesförvirring och det är djupt tragiskt att den ofta blir ett uttryck för människors frustration över sin egen utsatthet, över att staten har svikit alla löften den gav. Intentionen är en protest mot samhällets svek, konsekvensen blir att ge ytterligare syre till statens maktutövning och sparka på dom som redan ligger.

Vi vet redan det här, det är inget nytt. Men ändå är många så upptagna med att skapa en bred front mot rasismen, att samla alla från vänster till höger, socialister, liberaler och konservativa, i en gemensam kraftsamling som visar att samhället visst inte accepterar rasism och främlingsfientlighet. Men till vilket pris? Vilka drömmar delar vi med dom som vill försvara det här samhället och vilka kompromissar vi bort i jakten på enighet? Vi behöver dom inte, vi behöver inte deras godkännande. Vi behöver inte liberaler vars enda bidrag till den antirasistiska debatten är att anklaga antifascister för att välja fel metoder, vi behöver inte socialister som tror att solidaritet innebär mer makt åt staten. Sverigedemokraterna, Svenskarnas Parti, Svenska Motståndsrörelsen, alla är dom missnöjesyttringar mot överheten, och vårt svar måste vara att formulera våra egna alternativ i tydlig opposition mot både dom och mot Systemet som exploaterar oss alla.
Vi kan inte vara ett ”vi” med det systemet, vi kan inte stå enade med våra förtryckare i kampen mot rasismen, vi förkastar staten och omfamnar friheten, det är det som gör oss till radikala!

Slutligen, kampen på Fredsgatan gav mej också en väldig massa hopp. Att se så många människor stå upp mot nazisterna – med eller utan uniform – och se att så många vågade trotsa polisens våldsmonopol och försvara sej när dom attackerade, det vittnar om en längtan efter frihet som är starkare än den  rädsla makten sprider och att Fred bara är ett annat ord för lydnad, att konflikten blottas så fort vi väljer att spjärna emot. Det är i stundens hetta, när verkligheten kolliderar med illusionen om demokrati, som människor radikaliseras. Det är i kampen mot det rådande systemet och allt som förtrycker oss som rasismen kan besegras!

Kamp i kolonierna: Förorten och Sápmi

SVT visade ikväll (11/9) två olika dokumentärer om kampen mot exploatering ute i kolonierna:

Först ut var ”Förortens Pantrar” om Pantrarna i Biskopsgården i Göteborg som organiserar folk i området till kamp mot förtryck, diskriminering, utanförskap och för en förändring på deras egna villkor. Sjukt peppande film!

Senare visades ”Skattkammaren” om gruvboomen i Sápmi, i filmen främst om Arctic Gold som vill exploatera renbetesmarker runt Guovdageaidnu i vad som av kolonialmakten kallas norra Norge. Inte fullt så peppande men en intressant berättelse om hur Sápmi ska bli Fort Europas ”Top mining region of the world”.

Förorten och glesbygden är två sidor av samma koloniala struktur och därför är det så intressant att se dom i ett gemensamt sammanhang. Systemet vi lever i har alltid fått sin näring från att slå sönder sociala gemenskaper och suga upp dom spillror som blir kvar – trasiga och utlämnade individer – in i löneslaveriets fångenskap för att driva på dom industrier som föder makten. Att slå sönder lokalsamhällen och riva upp människor från sin trygghet och sin försörjning är själva livsnerven i kapitalismen, en förutsättning för att få billig arbetskraft till industrierna i städerna. Så gick det till när Europa industrialiserades och så går det till i resten av världen – i Kina, i Indien, i Sápmi. Glesbygden, som genom just detta system blir allt glesare, är därifrån människor dras upp så att deras marker kan exploateras, och förorten är underklassens sopstation där dom dumpas och tvingas leva på smulorna från att serva överhetens imperiebygge. Det är ingen slump att en i filmen om förorten säger att ”vi har inte valt att komma hit, svenskar hade gjort likadant om det började regna bomber där dom bor” medan en annan i filmen om glesbygden säger ”Vi tvingas ut i världen för att finna något att äta, men det är inte så säkert att vi finner det”. Enjoy Colonialism!

Förortens Pantrar (tillgänglig till 11/9 2015)
Skattkammaren (tillgänglig till 11/10 2014)

A.C.A.N. #KämpaSTHLM #Nazipolis

Under lördagen demonstrerade ca: 10 000 personer mot att polisen gett demonstrationstillstånd till nazistiska svenskarnas parti i Stockholm. Under demonstrationen kastade folk från svarta blocket (black bloc) smällare på poliser som skyddade nazisternas färdväg. Bredvid stod familjer och ”vanligt folk”. Black bloc är en demonstrationsmetod som går ut på att se likadana ut för att lättare förväxlas med varandra och på så sätt vara svårare att gripas för sina brott. Det vanligaste blocket är det svarta, men metoden har även använts som t.ex. rosa eller glitter. Före nazisterna ens var nära gjorde snuten utfall med pikébussar mot demonstranterna bredvid svarta blocket. Dom körde snabbt fram med sirener och bromsade in framför barnvagnar och oroade människor. Stämningen var god och upprorisk. Några som kanske inte varit med på så många demonstrationer blev tillsagda att inte filma folk som kastade smällare mot polisen, annars var sammanhållningen på topp. Filmbevis på demonstranter kan ge dessa hjältar fleråriga fängelsestraff om det vill sig illa.

Fortsätt läsa A.C.A.N. #KämpaSTHLM #Nazipolis

Polisen är fascister. Deras agerande i Malmö är beviset. #KämpaMalmö #KämpaSTHLM #NazifrittSTHLM #ACAB #svpol

Skärmavbild 2014-08-27 kl. 18.37.13 Skärmavbild 2014-08-27 kl. 18.44.13
Idag bevittnar vi den största nazistiska mobiliseringen sedan andra världskriget. Återigen ljuder 1930-talets stöveltramp på våra gator och torg. Med siktet inställt på våra parlament började Svenskarnas parti i lördags sin valturné och det är många av oss som känner obehaget. Flera fascistiska partier försöker byta skepnad, SS-uniformen är utbytt mot kostym, men innehållet är alltid densamma.

Fortsätt läsa Polisen är fascister. Deras agerande i Malmö är beviset. #KämpaMalmö #KämpaSTHLM #NazifrittSTHLM #ACAB #svpol

Fascistmöten & Hungerstrejk

image

Nazistiska svenskarnas parti håller torgmöten runt om i Sverige just nu. Nazisternas antidemokratiska åsikter ska framföras till varje pris med hjälp av en armé av fascistpoliser. I Limhamn, Malmö började dom med att snutar red ner motdemonstranter och körde över en person med pikebuss. Var detta för att skrämma bort folk från att störa nazisternas kommande möten? I Göteborg kroppsvisiterades folk och delades upp i fållor av kravallstaket för att hindra dom från revolt. Nazisternas torgmöten banar väg för den verkliga fascismen, den som utsatta grupper redan drabbas av, alltså polisväsendet och nationalstaten. Folk var inte lika rädda för nazisterna – som sedan 90-talet dödat 14 personer – som för polisen. Efter mötena eskorteras nazister med skydd av tiotals pikebussar medan rädda rasifierade personer nekas skydd med motiveringen att ”polisen inte kan skydda alla”. I Norrköping blir skrikande motdemonstranter tagna av polis för ‘störande av allmän sammankomst’, med hot om rättegång trots att samma handling genomförs av tusentals människor runt om i landet. Då är alla som skriker för allas rätt till demokrati kriminella.

Fortsätt läsa Fascistmöten & Hungerstrejk

#ANTIPOLITIK

Vi är politikens negation, vi är kraften som förändrar på riktigt, vi syns inte på valsedlar och går inte att rösta på. Vi är dem som agerar direkt efter hjärtat för att tillsammans skapa den värld vår kärlek brinner för. Vi väntar inte på att politiker ska lösa problem åt oss, vi agerar för att skapa problem för politiken. Politik är våld, politik är att ta över statsmaktens monopol på våld genom polis, militär, migrationsverk, fängelser, domstolar, djurfabriker, kronofogden mm. Till vänster, till höger är politik statens våld, och politiker är dem som vill ha det våldet i sin makt. De tar inte avstånd från våld förrän dagen de deserterar från politiken.

Att rösta eller inte är bara en fråga för de priviligierade nog att rösta, de utan papper kan inte göra sin röst hörd i systemet, de utanför EU/Sverige kan inte rösta, de andra varelserna vi delar planeten med kan inte rösta; berget, vindarna och floderna kan inte rösta. Det är ett system som gynnar de vita, de rika. Det gynnar de grupper som redan har det bättre än de flesta, en röst på en röstsedel är en röst på systemet. Vi kallas antidemokrater när vi vill att alla ska få höras, när vi vill att demokrati ska betyda folkstyre, att folken ska få styra över sina egna liv. När vi tårtar politiker kallas vi fascister, när nazister misshandlar eller dödar oss blir det statistik, när migrationsverket utvisar oss till döden är det tyst.

Vi sysslar inte med politik, vi begränsar inte våra röster till papperslappar i de mäktigas brevlådor, vi agerar, agiterar. Vi skapar inte opinion, vi reklamerar/skrotar det system vi ärvt mot vår vilja. Vi påverkar inte debatten, vi skapar världen utanför. Ibland gör vi våldsamheter, men vad är det minst våldsamma en kan göra? Att sitta framför teven i en värld som brinner av orättvisa krig? Vi kan inte vänta på att andra ska bestämma över oss, vi bestämmer själva att vår kärlek till allt liv är det vackraste. Världen som växer ur maktens ruiner är sin egen.