månadsarkiv: september 2013

Ofogare gör aktion mot Obama under sverigebesöket.

Ofogare gör aktion mot Obama under sverigebesöket.

USA är världens största kolonialmakt och krigsmakt, människor och andra varelser drabbas hela tiden av landets fruktansvärda politik. 

Pressmeddelande från Ofog:

PRESIDENTEN BEMÖTTE KRITIK MED TVÅNGSMATNING

När Fredsrörelsen lät Obama träffa vanliga människor på huvudstadens folkligaste torg, Medborgarplatsen, fick han höra helt andra saker än i mötet med stats- och utrikesministern. Presidenten var mycket förvånad över att det inte finns något stöd för en svensk Nato-anslutning, att svenskarna inte vill delta i fler amerikanska krig och att väldigt få gillar tanken på att USA övar krig i Norrbotten. Till en början uttryckte presidenten sin förvåning på det sätt vi har vant oss vid under de senaste fem åren och försökte få sina hjälpredor att rent fysiskt tvångsmata kritikerna med lögner och villfarelser. Det lyckades inte och det var en ödmjuk president som strax före klockan fem lämnade fredsrörelsen och Medborgarplatsen.

– En majoritet av Sveriges befolkning vill varken att Sverige ska vara en del av krigsorganisationen Nato eller att svenska soldater ska delta i USA:s krig. Tyvärr kommer Obama att få höra precis motsatsen under mötet med Reinfeldt och hans utrikesminister. Det är ett hot både mot demokratin och freden, säger Mica Lisitschkin från Nätverket Ofog.

– Eftersom Reinfeldt och Bildt inte tänker prata om invasionerna, ockupationerna, fängelserna, övervakningen eller drönarattackerna måste vi göra det. Den här gatuteatern är ett sätt att göra det samtalet offentligt, säger Anneliesse Roca från Nätverket Ofog.

Bredvid middagsbordet på torget fanns burar där människor satt inspärrade. Några av dem hade masker på sig föreställandes visselblåsarna Edward Snowden och Chelsey/Bradley Manning. I andra av burarna satt de mer anonyma Guantanomo-fångarna i vita fångdräkter. I buren benämnd ”Du?” hade förbipasserade möjlighet att sätta sig för att känna efter hur det är att sitta inlåst utan rättegång under svåra förhållande, något som trots Obamas löften fortfarande är situationen på det amerikanska fånglägret på Guantanamo på Kuba.

Fira Kamp Kallak – den första sommaren

Aktivister i rondellen i Jokkmokk
Aktivister i rondellen i Jokkmokk (det är inte vi som gjort skylten 🙂 )

Drygt två månader har gått sedan Kamp Kallak uppfördes. Kampen är numera internationellt känt och har blivit symbol för en växande folkrörelse som har tagit strid mot en ensidig svensk mineralpolitik och för framtida generationers rätt till rent vatten och oförstörda kulturlandskap. Vi har vunnit en viktig delseger då Gállok (Kallak) är satt på den nationella politiska kartan.

Det vill vi fira med att bjuda på lättare förtäring samt kaffe och kaka. Du får gärna ta med dig en matpaj eller matdryck om du känner för det. Välkommen!

(Matsalen på Samernas Utbildningscentrum i Jokkmokk kl 18 i morgon (lördag 7/9 2013)

En superdag i skogen

Igår (3/9) när polisen kom för att röja blockaden mot Beowulf Mining klättrade jag upp på grävskopearmen när grävskopan körde. Polisen klättrade efter och vände sin andra skopa för att lyfta ner mig med den. Då hoppade jag ner och sprang till skogen. Bängen kubbade efter men hade inte en chans. Nere vid Gállokjavvre vadade jag lite i sjön för att spola bort spår ifall dom skulle komma med hunden efter. Sedan fortsatte jag in i urskogen. Där fann jag en fjäder som jag frågade om vägen, den svarade jag skulle mer åt höger för att komma till det heliga berget Atjek (åskberget) som jag ännu inte bestigit, men jag hade en känsla av att jag skulle mera rakt så jag lyssnade dåligt. Jag la mig under en tät gran då det lät som en helikopter kom, det visade sig senare vara ett litet privatplan som hade flugit, jag vilade kort där i alla fall innan jag fortsatte. Till slut klättrade jag ett träd och kunde se jag var på väg mot Randijaur snarare än Atjek. I trädet satt jag en stund och beskådade utsikten över det fantastiska landskap som skulle förstöras om en gruva blev av. På väg mot Atjek skrämde jag upp en enorm fågel vars flaxande halvt skrämde livet ur mig i ögonblicket. På nästa kulle såg jag vägen upp till berget och fortsatte genom blåbärsskogarna. Försökte fläta ett björmosserep medan jag gick men det krävdes nog bättre konsentration för att få det bra. Gick över ett kalhygge som kändes lite ödsligt när en fågel satt ensam och varnade för min ankomst. Uppe på Atjek såg jag massa träd träffade av blixten och en fantastisk vy över landskapet som vi hoppas rädda. Det är ett uråldrigt samiskt kulturlandskap som blivit skövlat av kolonialmakten Sverige. Men trots många kalhyggen finns det fortfarande fin urskog och mark kvar. Jag föreställde mig hur det skulle sett ut före dammarna som dränkt byar och marker och dödat fisk för att ge billig el åt sörlänningarna. När jag sitter på en klippavsats ser jag långt ner en gigantisk örn komma cirkulerande upp. En helt otrolig upplevelse att se en så stor varelse bara ligga på uppåtvindarna och komma närmre och närmre. När den var högt nog glidflög den majestätiskt hela vägen över sjön. Efter att ha eldat lite för att hålla värmen och tömt fickan på nötter klättrade jag ner för stupet mot sjön där jag tog ett svalkande dopp precis som solen kom fram och värmde upp. När jag stod på stenen och torkade såg jag en bläckfisk i vattnet där jag badat, jag tänkte att bläckfiskar måste vara sällsynta här, sedan såg jag det var en stubbe med rötter som precis hade samma form, allt återkommer… Efter doppet promenerade jag längs strandfyndens strand där drivor av vackra men sorgliga trästycken och stubbar låg huller om buller. Sorgligt att tänka på de skogar som dränkts men dessa bitar måste ha magiska krafter i sig. Jag fann en gren jag gillade och sedan använde som slagruta när jag lämnade strandpromenaden för att ge mig in i den täta djungeln. Pinnen hjälpte mig hitta till vägen, men när jag kom nära den bullrande grävskopan begav jag mig igen in i skogen för att inte bli upptäckt av polisen. Jag följde instinktivt en kurs genom skogen och hittade ett färskt kalhygge jag kände till sedan innan. Jag följde skogsmaskinsvägen och sedan upp på gammelskogsgränsen där provbrotten ligger. När jag närmade mig lägret syntes en regnbåge åt det hållet, vad jag kunde se slutade den i lägret. När jag kom dit var polisen kvar men jag fick mig lite mat och sällskap i skogen tills dom hade åkt. Vilken otrolig naturupplevelse dom hade fått om dom förföljt mig dom kanske två milen genom detta fantastiska landskap!